Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Invändning om rättsstridighet – Accessorisk natur

(Artikel 230 fjärde stycket EG; Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30, artikel 1.8)

2. Tillnärmning av lagstiftning – Bränsle – Direktiv 2009/30

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30, artikel 1.8)

3. Tillnärmning av lagstiftning – Bränsle – Direktiv 2009/30

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30, artikel 1.8)

4. Tillnärmning av lagstiftning – Bränsle – Direktiv 2009/30

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30, artikel 1.8)

Sammanfattning

1. Ett företag som tillverkar metylcyclopentadienyl-mangantrikarbonyl (MMT) kan inte utan tvivel anses vara personligen berört, i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG, av artikel 1.8 i direktiv  2009/30 om ändring av direktiv 98/70, vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG, vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar, och om upphävande av direktiv 93/12, som begränsar mängden av tillsatsen MMT i bränsle, eftersom nämnda artikel 1.8 inte särskilt avser detta företag utan endast berör det i dess objektiva egenskap av tillverkare av MMT, av samma skäl som det berör alla andra näringsidkare som faktiskt eller potentiellt befinner sig i samma situation. Möjligheten att mer eller mindre exakt fastställa antalet rättssubjekt, eller deras identitet, vilka berörs av en åtgärd medför inte att de senare ska anses personligen berörda av denna åtgärd såvida tillämpligheten grundas på en objektiv rättslig eller faktisk omständighet som har definierats i rättsakten i fråga. Ett sådant företag kan sålunda inte utan tvivel väcka talan om ogiltigförklaring av nämnda artikel 1.8 med stöd av artikel 230 EG, men kan, inom ramen för en talan enligt nationell rätt, åberopa att dessa bestämmelser är ogiltiga, trots att företaget inte har väckt talan om ogiltigförklaring av dessa vid gemenskapsdomstolen inom den frist som föreskrivs i artikel 230 EG.

(se punkterna 20 och 23–25)

2. När det rör sig om ett tekniskt område under utveckling, såsom är fallet med tillsatser i bränsle, förfogar unionslagstiftaren över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, särskilt när den utvärderar ytterst komplicerade vetenskapliga och tekniska sakomständigheter i syfte att avgöra vilket slags åtgärder som ska vidtas och omfattningen av åtgärderna. Gemenskapsdomstolens prövning ska därför begränsas till en kontroll av att lagstiftaren vid denna skönsmässiga bedömning inte har gjort sig skyldig till uppenbara fel eller maktmissbruk, eller uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. I detta sammanhang ankommer nämligen bedömningen av de vetenskapliga och tekniska sakomständigheterna enligt fördraget endast på gemenskapsinstitutionerna, och gemenskapsdomstolen får inte ersätta institutionernas bedömning med sin egen bedömning. Unionslagstiftarens stora utrymme för skönsmässig bedömning, vars utövande omfattas av en begränsad domstolsprövning, omfattar tvärtom inte uteslutande innehållet i och räckvidden av de bestämmelser som ska antas utan även i viss utsträckning fastställandet av de grundläggande sakförhållandena. En sådan domstolsprövning, även om den har begränsad räckvidd, kräver emellertid att de gemenskapsinstitutioner som har antagit den ifrågavarande rättsakten kan visa inför domstolen att rättsakten har antagits genom ett faktiskt utövande av deras utrymme för skönsmässig bedömning, vilket förutsätter beaktandet av alla relevanta uppgifter och omständigheter avseende den situation som rättsakten avser att reglera.

Under antagningsförfarandet av direktiv 2009/30 om ändring av direktiv 98/70, vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av direktiv 1999/32, vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar, och om upphävande av direktiv 93/12, anordnade Europaparlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet allmänna och särskilda möten och, då det framgår av handlingarna i målet att parlamentet, rådet och kommissionen vid utnyttjandet av sitt utrymme för skönsmässiga bedömningar beaktade de vetenskapliga uppgifter som fanns tillgängliga, vad avser såväl effekterna av MMT på människors hälsa och miljön som ämnets inverkan på fordon, kan parlamentet och rådet inte anses ha gjort sig skyldiga till en uppenbart oriktig bedömning när de beslutade att fastställa ett gränsvärde för MMT‑halten i bränsle i artikel 1.8 i direktiv 2009/30.

(se punkterna 28, 33, 34, 36, 41 och 42)

3. Artikel 1.8 i direktiv 2009/30 om ändring av direktiv 98/70, vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av direktiv 1999/32, vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar, och om upphävande av direktiv 93/12, i den mån som den inför en artikel 8a.2 i direktiv 98/70 och fastställer ett gränsvärde för den mängd metylcyclopentadienyl-mangantrikarbonyl (MMT) som får ingå i bränsle är inte ogiltig med anledning av att försiktighetsprincipen, proportionalitetsprincipen, likabehandlingsprincipen eller rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts.

Vad gäller domstolsprövningen av iakttagandet av proportionalitetsprincipen ska unionslagstiftaren tillerkännas ett stort utrymme för skönsmässig bedömning inom ett område inom vilket denne ställs inför val av politisk, ekonomisk och social art och ska göra komplicerade bedömningar. En åtgärd på detta område kan endast förklaras ogiltig om den är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som de behöriga institutionerna eftersträvar. Fastställandet av ett gränsvärde för den mängd MMT som får ingå i bränsle, vilket gör det möjligt att i motsvarande utsträckning reducera mängderna av denna substans som kan vara skadlig för hälsan, är inte uppenbart olämplig för att uppnå de av unionslagstiftaren eftersträvade målen att skydda hälsa och natur. En begränsande åtgärd, såsom begränsningen av den tillåtna mängden MMT i bränsle går följaktligen inte, med beaktande av hälsoriskerna och skadorna på fordons motorer samt av svårigheterna att utveckla en testmetod, utöver vad som är nödvändigt för att uppfylla de mål som eftersträvas med direktiv 2009/30.

Om resultaten av genomförda undersökningar inte är så fullständiga, övertygande eller exakta att det är möjligt att med säkerhet fastställa förekomsten eller omfattningen av den påstådda risken, men det likväl är sannolikt att det skulle uppstå en verklig skada för folkhälsan om risken förverkligades, är det vidare enligt försiktighetsprincipen motiverat att vidta åtgärder som begränsar handeln, under förutsättning att de är icke-diskriminerande och objektiva. De gränsvärden för MMT‑halten i bränsle som föreskrivs i artikel 1.8 i direktiv 2009/30 är inte diskriminerande, eftersom de tillämpas i hela unionen och på samtliga tillverkare och importörer av MMT. Med beaktande av den osäkerhet som rådde dels vad avser de skadliga effekterna av användningen av MMT, dels vad avser riskerna för den som använde MMT, är fastställandet av gränsvärdena för MMT‑halten i bränsle i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön inte uppenbart oproportionerlig i förhållande till MMT‑tillverkarnas ekonomiska intressen.

Vad avser likabehandlingsprincipen används eller importeras andra metalltillsatser som baseras på mangan, vilka inte omfattas av gränsvärdena för MMT, inte i eller till unionen. Av detta följer att situationen för MMT inte är jämförbar med situationen för andra metalltillsatser som baseras på mangan. Unionslagstiftaren var därför inte skyldig att definiera några gränser för nämnda tillsatser.

Slutligen kan det inte fastställas att rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts. Lydelsen av artikel 8a.2 i direktiv 98/70 vad avser sambandet mellan gränsvärdet för MMT‑halten i bränsle och utvecklingen av testmetoden ger nämligen inte upphov till några oklarheter.

(se punkterna 46, 50, 55, 61, 63, 68, 69, 75–77, 82 och 83)

4. Unionslagstiftaren gjorde sig således inte skyldig till en uppenbart oriktig bedömning när han antog artikel 1.8 i direktiv 2009/30 om ändring av direktiv 98/70, vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av direktiv 1999/32, vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar, och om upphävande av direktiv 93/12, i den mån som en artikel 8a.4–6 därigenom infördes i direktiv 98/70 samt ett krav på märkning av alla bränslen som innehåller metalltillsatser. Märkningskravet syftar nämligen till att skydda konsumenter, vilket enligt artikel 153 EG är ett av unionens mål. Detta mål ska förverkligas genom att konsumenternas rätt till information främjas. Anbringandet av en etikett, där den är väl synlig, med texten: ”Innehåller metalltillsatser”, är ett lämpligt sätt att försöka uppnå detta mål. Märkningskravet gäller i alla händelser bara vid försäljning av bränsle som innehåller metalltillsatser och inte vid försäljning av MMT i egenskap av tillsats, och försämrar inte avsevärt situationen för tillverkare och distributörer av bränsle med tanke på att endast ringa kvantiteter av bränsle innehåller sådana tillsatser. Kravet på märkning utgör följaktligen inte ett uppenbart olämpligt krav för att det i direktiv 2009/30 föreskrivna målet att skydda konsumenterna ska uppnås.

(se punkterna 88, 89 och 94–96)