Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Tillnärmning av lagstiftning – Åtgärder för att upprätta den inre marknaden för elektricitet och få denna att fungera väl – Direktiv 2003/54 – Tredjeparts tillträde till överförings- och distributionssystemen

(Artikel 307 EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54)

Sammanfattning

En medlemsstat i vilken den systemansvarige för det i den medlemsstaten befintliga överföringssystemet före denna medlemsstats anslutning till gemenskapen slutit ett avtal med ett bolag i tredjeland om prioriterat tillträde som innebär att detta bolag ges transiteringsrätt på högspänningsnätet i medlemsstaten, vilken transiteringsrätt utgör motprestation för dess medverkan i finansieringen för byggande av den överföringsledning genom vilken denna rätt kan åtnjutas, har inte underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2003/54 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92. Det prioriterade tillträde som ges detta bolag kan nämligen betraktas som en sådan investering som åtnjuter skydd enligt avtalet om främjande och ömsesidigt skydd för investeringar vilket slutits mellan ett tredjeland och den berörda medlemsstaten före denna medlemsstats anslutning till gemenskapen, och en eventuell uppsägning av avtalet skulle, mot bakgrund av medlemsstatens internationella förpliktelser, utgöra ett åsidosättande av avtalet från medlemsstatens sida.

Syftet med artikel 307 första stycket EG är nämligen att i enlighet med folkrättens principer, som de framgår av artikel 30.4 b i Wienkonventionen från år 1969 om traktaträtten, klargöra att tillämpningen av EG‑fördraget inte påverkar den berörda medlemsstatens åtagande att respektera de rättigheter för tredjeland som följer av ett avtal som ingåtts innan fördraget trädde i kraft eller i förekommande fall innan den berörda medlemsstaten anslöts, och att uppfylla sina förpliktelser enligt detta avtal.

För att fastställa huruvida ett tidigare ingånget internationellt avtal kan utgöra hinder för att tillämpa en gemenskapsrättslig norm, är det av betydelse att undersöka om den berörda medlemsstaten enligt avtalet åläggs förpliktelser vars fullgörande ännu kan krävas av de tredjeländer som är parter i avtalet.

Medlemsstaterna kan visserligen enligt artikel 307 EG välja vilka åtgärder som är lämpliga att vidta för att undanröja oförenligheter mellan ett avtal som ingåtts före anslutningen och EG‑fördraget, men att det inte kan uteslutas – om en medlemsstat möter svårigheter som gör att det är omöjligt att ändra avtalet i fråga – att denna är skyldig att säga upp avtalet. Detta är emellertid inte fallet när det aktuella avtalet inte innehåller någon uppsägningsklausul, och en sådan uppsägning av det aktuella avtalet skulle frånta bolaget den i avtalet – som motprestation för dess ekonomiska medverkan vid byggnationen av överföringsledningen – föreskrivna ersättningen. En sådan åtgärd skulle följaktligen innebära att bolagets rättigheter åsidosattes och således ha samma verkan som en expropriation vilken är förbjuden enligt avtalet om främjande och ömsesidigt skydd för investeringar.

Under dessa omständigheter åtnjuter det prioriterade tillträde som ATEL beviljats skydd enligt artikel 307 första stycket EG, även om detta tillträde inte skulle vara förenligt med direktiv 2003/54.

(se punkterna 38, 41, 42, 44, 46, 48, 51 och 52)