Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat – Begrepp – Förekomsten av särdrag som inte är väsentliga och som inte fyller någon teknisk funktion – Saknar betydelse för bedömningen avseende registreringshindret

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 7.1 e ii)

2. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat – Begrepp – Förekomsten av andra former med hjälp av vilka samma tekniska resultat kan uppnås – Saknar betydelse för bedömningen avseende registreringshindret

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 7.1 e ii)

3. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat – Plagiat av formen på varan – Prövning mot bakgrund av bestämmelserna om illojal konkurrens

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 7.1 e ii)

4. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat – Identifiering av ett tredimensionellt känneteckens väsentliga särdrag

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 7.1 e ii)

5. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat – Genomsnittskonsumentens uppfattning – Av betydelse

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 7.1 e ii)

Sammanfattning

1. Rekvisitet, att alla kännetecken som ”endast” består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat omfattas av registreringshindret i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, är uppfyllt när formens alla väsentliga särdrag svarar mot den tekniska funktionen, varvid förekomsten av särdrag som inte är väsentliga och som inte fyller någon teknisk funktion saknar relevans i detta sammanhang.

Denna tolkning återspeglar uppfattningen att det saknar betydelse, för frågan huruvida ett tredimensionellt kännetecken endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, att ett kännetecken, vars väsentliga beståndsdelar följer av den tekniska lösning som kännetecknet ger uttryck för, innehåller ett eller flera mindre inslag av godtycklighet. Eftersom det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii i förordningen enligt denna tolkning endast är tillämpligt när ett känneteckens samtliga väsentliga särdrag är funktionella, säkerställs det att registrering av ett kännetecken som varumärke inte kan förbjudas med stöd av denna bestämmelse, om formen på varan inkorporerar en betydande icke-funktionell beståndsdel, såsom en dekorativ eller fantasifull beståndsdel som är av stor betydelse för formen.

(se punkterna 51 och 52)

2. Rekvisitet att ansökan om registrering som varumärke av formen på en vara endast kan avslås enligt artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, om det är fråga om en form ”som krävs” för att uppnå det tekniska resultat som åsyftas, innebär inte att den aktuella formen måste vara den enda form med hjälp av vilken det tekniska resultatet kan uppnås.

Det är visserligen i vissa fall så att samma tekniska resultat kan uppnås genom olika lösningar. Det kan således finnas alternativa former, som har andra dimensioner eller en annan utformning, med hjälp av vilka samma tekniska resultat kan uppnås. Denna omständighet får emellertid inte i sig till följd att det efter att den aktuella formen registrerats som varumärke fortfarande är möjligt för de andra ekonomiska aktörerna att utnyttja den tekniska lösningen. Enligt artikel 9.1 i förordningen kan registrering som varumärke av formen på en vara vilken uteslutande har funktionella egenskaper göra det möjligt för innehavaren av varumärkesregistreringen att förbjuda andra företag att inte endast använda samma form, utan även att använda liknande former. Det föreligger således en risk för att rättighetsinnehavarens konkurrenter inte heller kan använda ett stort antal alternativa former. Detta gäller särskilt när det finns flera registreringar av olika former av en vara vilka uteslutande har funktionella egenskaper, vilket riskerar att helt och hållet hindra andra företag från att tillverka och saluföra vissa varor med en bestämd teknisk funktion.

(se punkterna 53–57)

3. Den situation som ett företag som har utvecklat en teknisk lösning befinner sig i, i förhållande till konkurrenter som på marknaden saluför plagiat av formen på varan som inkorporerar exakt samma lösning, kan inte skyddas genom att företaget tillåts att genom registrering få monopol på det tredimensionella kännetecken som formen utgör. Situationen kan däremot i förekommande fall prövas mot bakgrund av bestämmelserna om illojal konkurrens.

(se punkt 61)

4. En korrekt tillämpning av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken förutsätter att de väsentliga särdragen för det aktuella tredimensionella kännetecknet på vederbörligt sätt identifieras av den myndighet som har till ansvar att pröva ansökan om registrering av formen som varumärke. Begreppet ”väsentliga särdrag” ska således förstås så, att det avser kännetecknets viktigaste beståndsdelar.

Identifieringen av de väsentliga särdragen ska göras från fall till fall. Det finns nämligen inte någon systematisk hierarki mellan de olika typerna av beståndsdelar i ett kännetecken. Den behöriga myndigheten kan för övrigt, när den undersöker ett känneteckens väsentliga särdrag, antingen direkt grunda sig på helhetsintrycket av kännetecknet, eller först göra en successiv genomgång av de olika beståndsdelar som kännetecknet utgörs av.

Identifieringen av ett tredimensionellt känneteckens väsentliga särdrag kan, med avseende på en eventuell tillämpning av det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii i förordningen, beroende på omständigheterna och särskilt mot bakgrund av hur svårt det är att identifiera dem, göras genom en enkel visuell bedömning av kännetecknet eller, tvärtom, genom en fördjupad prövning inom ramen för vilken hänsyn tas till omständigheter som kan vara till hjälp vid bedömningen, såsom undersökningar och expertutlåtanden, eller uppgifter om immateriella rättigheter som tidigare beviljats med avseende på samma vara.

När ett känneteckens väsentliga särdrag väl identifierats, ankommer det på den behöriga myndigheten att pröva huruvida dessa särdrag svarar mot den aktuella varans tekniska funktion. Artikel 7.1 e ii i förordningen är nämligen inte tillämplig när ett företags ansökan om registrering som varumärke av formen på en vara avser en form som innehåller en icke-funktionell beståndsdel, såsom en dekorativ eller fantasifull beståndsdel, av stor betydelse. De konkurrerande företagen kan i sådant fall lätt få tillgång till alternativa former med motsvarande funktion, vilket innebär att det inte föreligger någon risk för att den tekniska lösningen inte är tillgänglig. Den tekniska lösningen skulle i ett sådant fall utan svårighet kunna inkorporeras av varumärkesinnehavarens konkurrenter i sådana former av en vara som inte innehåller samma icke-funktionella beståndsdel som den form som nämnda innehavares vara har, vilka former således varken är identiska eller liknar den sistnämnda formen.

(se punkterna 68–72)

5. Den uppfattning som genomsnittskonsumenten antas ha av kännetecknet är inte avgörande vid tillämpningen av det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, utan kan på sin höjd vara en relevant omständighet som kan beaktas vid den behöriga myndighetens identifiering av ett känneteckens väsentliga särdrag.

(se punkt 76)