Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om fördragsbrott – Administrativt förfarande – Formell underrättelse – Avgränsning av tvistens föremål – Motiverat yttrande – Detaljerad redogörelse för anmärkningarna

(Artikel 226 EG)

2. Talan om fördragsbrott – Domstolens prövning av huruvida talan är välgrundad – Situation som ska beaktas – Situationen vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet

(Artikel 226 andra stycket EG)

3. Fri rörlighet för kapital – Restriktioner – Lagstiftning om skatter och avgifter

(Artikel 56 EG; EES-avtalet, artikel 40)

Sammanfattning

1. Även om det motiverade yttrandet ska innehålla en konsekvent och detaljerad redogörelse för skälen till varför kommissionen anser att den berörda medlemsstaten har underlåtit att uppfylla en av sina skyldigheter enligt fördraget, kan lika stränga krav på noggrannhet som på det motiverade yttrandet inte ställas på den formella underrättelsen, eftersom den formella underrättelsen omöjligen kan utgöra annat än en första kort sammanfattning av anmärkningarna. Inget hindrar således kommissionen från att i det motiverade yttrandet närmare ange de anmärkningar som redan på ett mer övergripande sätt har framställts i den formella underrättelsen.

(se punkterna 17 och 20)

2. Förekomsten av ett fördragsbrott ska bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet. En talan om fördragsbrott angående särskilda bestämmelser om rättelse av beskattningen vilka inte längre är i kraft vid utgången av den frist som fastställts i det motiverade yttrandet, men vilka fortsätter att ha verkan vid denna tidpunkt, anses inte sakna föremål.

(se punkterna 31, 33, 34 och 42)

3. En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 56 EG och artikel 40 i Avtalet om europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) när den, i särskilda bestämmelser om rättelse av beskattningen beträffande tillgångar som finns utanför dess gränser, har infört en skattemässigt förmånlig behandling enbart för statspapper utgivna av denna stat.

Syftet att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt kan motivera en inskränkning av den fria rörligheten för kapital, men inskränkningen måste vara ägnad att säkerställa att det eftersträvade syftet uppnås och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte.

Bestämmelser som föreskriver olika behandling av statspapper utgivna av denna medlemsstat och statspapper utgivna av andra medlemsstater, uppfyller inte dessa krav. En sådan skillnad i skattesatser för rättelsen kan inte motiveras av genomförandet av ett ekonomiskt syfte, det vill säga kompensation för förlusten av skatteintäkter i den berörda medlemsstaten. Ett skäl av rent ekonomisk karaktär kan inte motivera en inskränkning i en grundläggande frihet som garanteras i fördraget.

(se punkterna 60–62, 64, 65 och 70 samt domslutet)