Mål T‑541/08

Sasol m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Marknaden för paraffinvax — Marknaden för råparaffin — Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras — Fastställande av priser och uppdelning av marknader — Moderbolagets ansvar för överträdelser av konkurrensreglerna som begåtts av dess dotterbolag och ett gemensamt företag som delvis ägs av moderbolaget — Moderbolagets avgörande inflytande — Presumtion beträffande helägda dotterbolag — Företagssuccession — Proportionalitet — Likabehandling — 2006 års riktlinjer för beräkning av böter — Försvårande omständigheter — Ledande roll — Tak för böterna — Obegränsad behörighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 11 juli 2014

1. Konkurrens – Unionens regler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion att ett moderbolag har ett avgörande inflytande över sina helägda dotterbolag – Motbevisbar presumtion – Beviskrav på det företag som vill motbevisa presumtionen – Bevisningen räcker inte för att motbevisa presumtionen – Åsidosättande av oskuldspresumtionen – Föreligger inte – Åsidosättande av principen om personligt ansvar – Föreligger inte

   (Artikel 81 EG, rådets förordning nr 1/2003 artikel 23.2)

2. Konkurrens – Unionens regler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Tillämplighet när moderbolag hålls ansvariga för en överträdelse som begåtts av deras gemensamma företag

   (Artikel 81 EG, rådets förordning nr 1/2003 artikel 23.2)

3. Konkurrens – Unionens regler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Endast ett av moderbolagen ansvarigt för ett gemensamt företags konkurrensbegränsande beteende – Villkor – Det moderbolaget har ensidigt utövat ett avgörande inflytande – Kommissionens bevisbörda

   (Artikel 81 EG, rådets förordning nr 139/2004)

4. Konkurrens – Unionens regler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – De nuvarande moderbolagens solidariska ansvar för det bolag som var direkt involverat i överträdelsen – Det bolagets tidigare moderbolag omfattas inte – Olika behandling

   (Artikel 81 EG, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 20 och 21, rådets förordning nr 1/2003 artikel 23.2)

5. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 – Åsidosättande av principen inget straff utan lag – Föreligger inte – Huruvida de ändringar som införts genom de nya riktlinjerna var förutsebara – Åsidosättande av principen om förbud mot retroaktiv tillämpning – Föreligger inte

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 49.1, rådets förordning nr 1/2003 artikel 23.2, kommissionens meddelande 98/C 9/03 och 2006/C 210/02)

6. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevis – Bevis genom ett visst antal uttryck för överträdelsen – Tillåtet – Åberopande av en rad samstämmiga indicier – Beviskrav när det gäller varje enskilt indicium – Styrkande dokumentation – Kriterier – Den åberopade bevisningens trovärdighet – Beviskrav för företag som bestrider överträdelsen

   (Artikel 81 EG)

7. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Fastställande av böter i proportion till bedömningen av överträdelsens allvar

   (Artikel 81 EG, rådets förordning nr 1/2003 artikel 23.2 och 23.3, kommissionens meddelande 2006/C 210/02)

8. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Försvårande omständigheter – Ledande roll i överträdelsen – Begrepp – Bedömningskriterier

   (Rådets förordning nr 1/2003 artikel 23.2 och 23.3, kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 28)

9. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd – Tak för bötesbeloppet

   (Artikel 261 FEUF, rådets förordning nr 1/2003 artikel 31)

1.  Se domen.

   (se punkterna 29–32, 36, 134–141, 145–150, 153, 154 och 163)

2.  Ett dotterbolags beteende kan tillskrivas moderbolaget, på grund av att båda tillhör samma företag, när dotterbolaget inte självständigt bestämmer sitt beteende på marknaden, eftersom moderbolaget utövar ett avgörande inflytande.

   Moderbolaget utövar ett avgörande inflytande över dotterbolagets beteende på marknaden bland annat när dotterbolaget i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget.

   Moderbolaget utövar ett avgörande inflytande över dotterbolagets beteende på marknaden i princip även när moderbolaget endast har befogenhet att fatta eller godta vissa strategiska affärsbeslut, i förekommande fall genom företrädare i dotterbolagets organ, medan befogenheten att slå fast dotterbolagets affärspolitik i egentlig mening har delegerats till dotterbolagets verkställande ledning som valts av moderbolaget och som representerar och främjar dess affärsintressen.

   Dessa principer är även tillämpliga när ett eller flera moderbolag hålls ansvariga för en överträdelse som begåtts av deras gemensamma företag.

   (se punkterna 33–35, 37)

3.  Kommissionen kan inte, för att med tillämpning av artikel 81 EG hålla ett enda moderbolag ansvarigt för ett gemensamt företags konkurrensbegränsande beteende när moderbolaget innehar två tredjedelar av det gemensamma företagets aktiekapital, grunda sig enbart på moderbolagets förmåga att utöva avgörande inflytande, såsom är fallet vid tillämpningen av förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer, vid fastställelsen av kontrollen, utan att kontrollera huruvida ett sådant inflytande verkligen har utövats. Kommissionen är tvärtemot i princip skyldig att påvisa ett sådant avgörande inflytande med stöd av en rad faktiska omständigheter. Sådana omständigheter utgörs bland annat av att samma fysiska personer innehar flera befattningar i moderbolagets eller dotterbolagets ledning eller i det gemensamma företaget eller den omständigheten att nämnda bolag varit skyldiga att följa direktiv som utfärdats av den gemensamma ledningen utan att kunna agera självständigt på marknaden.

   Att ett eller flera moderbolag verkligen utövar ett avgörande inflytande på det gemensamma företagets kommersiella beteende kan dessutom påvisas genom en bedömning av hur dess beslut fattas. Även om behörigheten eller möjligheten att fastställa det gemensamma företagets affärsbeslut i sig bara rör möjligheten att utöva ett avgörande inflytande på dess kommersiella beteende och därmed begreppet kontroll i den mening som avses i förordning nr 139/2004, kan kommissionen och unionsdomstolen presumera att lagstiftningen och avtalen om det gemensamma företagets verksamhet, i synnerhet avtalet om upprättande av det gemensamma företaget och aktieägaravtalet om rösterna, har tillämpats och iakttagits. Prövningen av om ett avgörande inflytande verkligen utövas på det gemensamma företagets kommersiella beteende kan i detta avseende bestå i en abstrakt bedömning av handlingar som undertecknats innan detta företag inledde sin verksamhet.

   Med hänsyn till att bedömningen av om ett avgörande inflytande verkligen har utövats är tillbakablickande och därför kan grundas på konkreta omständigheter, kan både kommissionen och de berörda parterna förebringa bevisning för att det gemensamma företagets affärsbeslut fattades på ett annat sätt än vad som framgår av enbart en abstrakt bedömning av avtalen om det gemensamma företagets funktionssätt.

   När kommissionen bedömer huruvida ett moderbolag utövar ett avgörande inflytande på ett gemensamt företags kommersiella beteende, måste den på ett opartiskt sätt beakta alla faktiska och rättsliga omständigheter som den fått kännedom om av parterna. I motsats till när ett ensamt moderbolag innehar hela dotterbolagets aktiekapital, är det i fråga om ett gemensamt företag relevant huruvida moderbolaget har utövat ett verkligt inflytande över det gemensamma företagets operationella drift. I fråga om sådana företag finns det flera aktieägare och de beslut som fattas av det gemensamma företagets organ fattas av ledamöter som företräder olika moderbolags affärsintressen. Dessa kan sammanfalla, men de kan också gå isär.

   Undersökningen av de organisatoriska banden mellan det gemensamma företaget och moderbolaget rör inte med nödvändighet frågan om moderbolaget ska företrädas genom att det gemensamma företagets ledare erhåller en formell fullmakt av moderbolaget. Det är mer relevant att beakta på vilket sätt moderbolagets affärsintressen i vid mening är företrädda och att beakta moderbolagets inflytande över de beslut som det gemensamma företagets organ fattar i syfte att låta nämnda företag följa moderbolagets affärspolitik, vilket bland annat det samtidiga innehavet av befattningar i ledningen för både moderbolaget och det gemensamma företaget utvisar, samt den omständigheten att de ledande i det gemensamma företaget innehar en del av aktiekapitalet i moderbolaget.

   För det fall kommissionen skulle hålla endast ett av moderbolagen ansvarigt för en överträdelse som begåtts av deras gemensamma företag, ankommer det på den att visa att det avgörande inflytandet över det gemensamma företagets kommersiella beteende ensidigt utövades av detta moderbolag.

   (se punkterna 43, 44, 49, 50, 54, 76, 85 och 112)

4.  När kommissionen håller de aktuella moderbolagen solidariskt ansvariga för det företag som varit direkt involverat i en överträdelse av artikel 81.1 EG under tiden efter det att de aktuella moderbolagen förvärvat detta företags hela aktiekapital och samtidigt befriar de tidigare moderbolag från solidariskt ansvar för perioden före överlåtelsen, vilka innehaft hela aktiekapitalet i det företag som varit direkt involverat under tiden före samma överträdelse, behandlar den två jämförbara situationer på olika sätt.

   Likabehandlingsprincipen, som följer av artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tillämpas mot bakgrund av legalitetsprincipen, vilket innebär att ingen till sin egen förmån kan åberopa en lagstridig åtgärd som har gynnat någon annan. Ett företag som genom sitt eget agerande har åsidosatt artikel 81.1 EG kan inte undgå sanktionsåtgärder på grund av att andra ekonomiska aktörer inte ålagts böter, när de fall som rör de sistnämnda aktörerna inte har underställts gemenskapsdomstolens prövning.

   Kommissionen begick inte något misstag när den höll de aktuella moderbolagen ansvariga för den överträdelse som det företag begått som varit direkt involverat under tiden efter dessa moderbolags förvärv av hela aktiekapitalet. Följaktligen gjorde kommissionen en riktig bedömning när den ålade dem solidariskt ansvar för den tidsperioden.

   (se punkterna 181, 185–187, 194 och 196)

5.  Se domen.

   (se punkterna 202–214)

6.  Se domen.

   (se punkterna 218–239, 265, 291 och 427)

7.  Se domen.

   (se punkterna 315–319 och 405)

8.  Se domen.

   (se punkterna 355–360, 375, 384, 393–396 och 400)

9.  Prövningen av lagenligheten av beslut som fattats av kommissionen kompletteras av att unionsdomstolarna har getts en obegränsad behörighet genom artikel 31 i förordning nr 1/2003, i enlighet med artikel 229 EG och numera artikel 261 FEUF. Förutom att pröva påföljdens lagenlighet är unionsdomstolen behörig att ersätta kommissionens bedömning med sin egen och följaktligen att undanröja, sätta ned eller höja de böter eller viten som ålagts. Den granskning som föreskrivs i fördragen innebär således att unionsdomstolen, i enlighet med vad som krävs enligt principen om ett effektivt domstolsskydd i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska kontrollera såväl rättsliga som faktiska omständigheter och den har behörighet att pröva bevisningen, ogiltigförklara det angripna beslutet och ändra bötesbeloppet. Utövandet av den obegränsade behörigheten är emellertid inte detsamma som en prövning ex officio och förfarandet vid unionsdomstolarna är kontradiktoriskt.

   Kommissionens olika behandling när den håller de aktuella moderbolagen solidariskt ansvariga för det företag som varit direkt involverat i en överträdelse av artikel 81.1 EG under tiden efter det att de aktuella moderbolagen förvärvat detta företags hela aktiekapital och samtidigt befriar de tidigare moderbolagen från solidariskt ansvar för perioden före överlåtelsen, vilka innehaft hela aktiekapitalet i det företag som varit direkt involverat under tiden före samma överträdelse i kombination med avsaknaden av ett separat tak för de böter som hänför sig till den tiden, kan göra de aktuella moderbolagens ekonomiska ansvar tyngre för den överträdelse som det företag begått som varit direkt involverat. Det är rimligt att fastställa ett tak på de böter som ålagts det företaget för den överträdelse som begicks under den ovannämnda tiden på 10 procent av företagets omsättning under referensåret.

   Kommissionens oriktiga bedömning att endast ett av moderbolagen var ansvarigt för ett gemensamt företags konkurrensbegränsande beteende i kombination med avsaknaden av ett separat tak för de böter som hänför sig till tiden för det gemensamma företaget, kan förvärra de ekonomiska konsekvenserna för det moderbolaget av den överträdelse som begicks direkt av det gemensamma företaget. Det är rimligt att fastställa ett tak på de böter som ålagts det företaget för den överträdelse som begicks under den ovannämnda tidsperioden till 10 procent av företagets omsättning under referensåret.

   (se punkterna 437, 439, 452, 453, 461 och 462)