Sammanfattning av personalmål

Sammanfattning av personalmål

Sammanfattning

1. Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

(EG‑domstolens stadga, artikel 19.3 och bilaga 1, artikel 7.1 och 7.3, personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35.1 d och e)

2. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Tillsättning av en annan tjänsteman innan sökanden trätt i tjänst – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2, och 91.1)

1. Enligt artikel 35.1 e i personaldomstolens rättegångsregler ska den ansökan genom vilken talan väcks innehålla en redogörelse för de grunder och faktiska och rättsliga omständigheter som åberopas. Dessa uppgifter ska vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och förstainstansrätten ska kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan ska kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på ett konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan.

Detta gäller i än högre grad eftersom det i artikel 7.3 i bilaga 1 till stadgan för EG‑domstolen föreskrivs att den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen i princip endast omfattar en enda skriftväxling om inte personaldomstolen beslutar annorlunda. Vidare gäller med tillämpning av artikel 19 tredje stycket i nämnda stadga, som är tillämplig i förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.1 i bilaga 1 till stadgan, att tjänstemannen ska företrädas av en advokat. Dennes huvudsakliga uppgift är just att vid sitt underlättande av rättskipningen grunda yrkandena i talan på en rättslig argumentation som är tillräckligt begriplig och sammanhängande med hänsyn till det faktum att den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen i princip endast omfattar en enda skriftväxling.

En ansökan i vilken de faktiska omständigheterna redovisas otydligt och osammanhängande så att läsaren inte kan koppla dem till ett yrkande i ansökan eller någon av de grunder som anförts till stöd för yrkandet, uppfyller inte erforderliga krav på klarhet och precision.

Likaså är det uppenbart att en talan av en tjänsteman ska avvisas om det i denna talan inte exakt anges vilka rättsakter som angrips och talan därmed inte uppfyller kraven i artikel 35.1 d i personaldomstolens rättegångsregler.

(se punkterna 24–27 och 46)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 24 mars 1993, Benzler mot kommissionen, T‑72/92, REG 1993, s. II‑347, punkterna 16, 18 och 19; 28 april 1993, De Hoe mot kommissionen, T‑85/92, REG 1993, s. II‑523, punkt 20; 21 maj 1999, Asia Motor Frankrike m.fl. mot kommissionen, T‑154/98, REG 1999, s. II‑1703, punkt 42; 15 juni 1999, Ismeri Europa mot revisionsrätten, T‑277/97, REG 1999, s. II‑1825, punkt 29

2. Endast de åtgärder som medför tvingande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning och som slutgiltigt bestämmer institutionens ställningstagande kan utgöra rättsakter som går någon emot i den mening som avses i artiklarna 90.2 och 91.1 i tjänsteföreskrifterna.

Detta är inte fallet beträffande tillsättningen inom en och samma institution av en annan tjänsteman, när denna tillsättning skett innan sökanden trädde i tjänst.

(se punkterna 34 och 35)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 25 oktober 2005, Fardoom och Reinard mot kommissionen, T‑43/04, REGP 2005, s. I‑A‑329 och II‑1465, punkt 26

Personaldomstolen: 21 april 2008, Boudova m.fl. mot kommissionen, F‑78/07, REGP 2008, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000, punkt 31