Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Visering, asyl och invandring – Immigrationspolitik – Rätt till familjeåterförening – Direktiv 2003/86

(Rådets direktiv 2003/86, artikel 7.1 första meningen och 7.1 c)

2. Visering, asyl och invandring – Immigrationspolitik – Rätt till familjeåterförening – Direktiv 2003/86

(Rådets direktiv 2003/86, artikel 2 första meningen och 2 d samt artikel 7.1 första meningen och 7.1 c)

Sammanfattning

1. Formuleringen ”hjälp från systemet för socialt bistånd” i artikel 7.1 första meningen och 7.1 c i direktiv 2003/86 ska tolkas så, att en medlemsstat därigenom inte ges möjlighet att anta regler om familjeåterförening som leder till att familjeåterförening ska nekas en referensperson som har lagt fram bevis för att vederbörande har stabila och regelbundna försörjningsmedel som är tillräckliga för att försörja referenspersonen och hans eller hennes familjemedlemmar, men som med hänsyn till försörjningsmedlens storlek inte desto mindre är berättigad till särskilt bistånd för att bestrida särskilda, individuellt fastställda nödvändiga levnadskostnader, till inkomstprövade efterskänkningar av skatter och avgifter, som lokala myndigheter beviljar eller till inkomststödjande åtgärder inom ramen för den kommunala minimipolicyn.

Eftersom huvudregeln enligt direktivet är att familjeåterförening beviljas, ska nämligen den möjlighet som föreskrivs i artikel 7.1 första meningen och 7.1 c i detsamma tolkas restriktivt. Det utrymme för skönsmässig bedömning som tillerkänns medlemsstaterna ska för övrigt inte användas av dem på ett sätt som äventyrar direktivets syfte, som är att främja familjeåterförening, eller direktivets ändamålsenliga verkan.

(se punkterna 43, 52 och punkt 1 i domslutet)

2. Direktiv 2003/86 om rätt till familjeåterförening, och särskilt artikel 2 första meningen och 2 d i detsamma, ska tolkas så, att denna bestämmelse utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka en åtskillnad ska göras vid tillämpningen av kravet på försörjningsmedel i artikel 7.1 första meningen och 7.1 c i direktivet beroende på om familjebanden har knutits före eller efter referenspersonens inresa i värdmedlemsstaten.

Med hänsyn till att unionslagstiftaren inte avsett att göra någon åtskillnad beroende på vid vilken tidpunkt familjen bildats, och med hänsyn till att bestämmelserna i direktiv 2003/86 inte får tolkas restriktivt eller fråntas sin ändamålsenliga verkan, förfogar inte medlemsstaterna över något utrymme för skönsmässig bedömning som gör det möjligt för dem att på nytt införa denna åtskillnad i den nationella lagstiftning, genom vilken direktivet införlivas. En referenspersons förmåga att förfoga över regelbundna försörjningsmedel som är tillräckliga för att försörja referenspersonen och hans eller hennes familjemedlemmar, i den mening som avses i artikel 7.1 första meningen och 7.1 c, är för övrigt på intet sätt beroende av vid vilken tidpunkt referenspersonen bildade familj.

(se punkterna 64, 66 och punkt 2 i domslutet)