Mål C-438/08

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Republiken Portugal

”Fördragsbrott — Etableringsfrihet — Direktiv 96/96/EG — Nationell lagstiftning — Restriktiva villkor för tillträde till fordonsbesiktningsverksamhet — Artikel 45 EG — Verksamhet som är förenad med offentlig maktutövning — Trafiksäkerhet — Proportionalitet”

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 oktober 2009…   I ‐ 10222

Sammanfattning av domen

1. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner

   (Artikel 43 EG)

2. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Undantag – Verksamhet som har del i offentlig maktutövning – Räckvidd

   (Artikel 45 EG; rådets direktiv 96/96, artikel 2)

1.  En medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 43 EG genom att införa inskränkningar i etableringsfriheten för rättssubjekt i andra medlemsstater som önskar bedriva fordonsbesiktningsverksamhet i medlemsstaten, inskränkningar som yttrar sig i krav på allmänintresse för beviljande av auktorisation, krav på ett eget kapital på minst 100000 euro, begränsning av föremålet för företagens verksamhet och regler om förbud för delägare, företagsledare och styrelseledamöter att bedriva oförenlig verksamhet.

   Kraven i den nationella lagstiftningen är visserligen tillämpliga på såväl aktörer i den berörda medlemsstaten som aktörer i andra medlemsstater på exakt samma sätt. De kan emellertid medföra att aktörer som inte uppfyller de kriterier som anges i lagstiftningen hindras att etablera sig i nämnda medlemsstat och där bedriva fordonsbesiktningsverksamhet. Särskilt det kriterium som avser allmänintresset, vilket måste uppfyllas för att de aktuella auktorisationerna ska kunna ges, kan leda till att de behöriga myndigheterna godtyckligt använder sitt utrymme för skönsmässig bedömning, genom att dessa myndigheter kan vägra att ge vissa aktörer auktorisation trots att dessa uppfyller övriga villkor i lagstiftningen. Det har dessutom inte visats på vilket sätt de aktuella bestämmelserna skulle vara nödvändiga eller proportionerliga för att uppnå det avsedda syftet. De omtvistade bestämmelserna kan följaktligen inte anses vara motiverade av skäl avseende skyddet för trafiksäkerheten.

   (se punkterna 30, 49 och 53 samt domslutet)

2.  I enlighet med artikel 2 i direktiv 96/96 om tillnärmning av medlemsstaters lagstiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet framgår att när staten överlåter ledningen av trafikprovningsorganen till privata organ fortsätter den likväl att direkt övervaka dessa anläggningar. Det ankommer nämligen, enligt första meningen i denna artikel, på medlemsstaterna att utse behöriga institutioner att införa ett system för auktorisation och att direkt övervaka dessa institutioner. Enligt den andra meningen i nämnda artikel, vilken anger de åtgärder som ska vidtas vid intressekonflikter mellan besiktningsverksamheten och verksamheten att reparera fordon, ska medlemsstaterna särskilt kontrollera att objektivitet och en hög kvalitet på provningen upprätthålls. Det framgår av uttrycket ”särskilt” att medlemsstaterna strikt ska iaktta dessa båda konkreta kvalitetskriterier, det vill säga objektivitet och en hög kvalitet på provningarna, enligt direktiv 96/96, i de fall det föreligger en intressekonflikt men även, a fortiori, vid övervakningen av de privata trafikprovningsanläggningar som anges i artikel 2 första meningen i direktivet. Under dessa omständigheter, och mot bakgrund av att privata organ som utövar sin verksamhet under aktiv tillsyn av behöriga myndigheter som i sista hand är ansvariga för dessa organs kontroller och beslut inte anses bedriva verksamhet som är ”direkt och specifikt förenad med utövandet av offentlig makt” i den mening som avses i artikel 45, omfattas följaktligen inte den verksamhet som privata trafikprovningsorgan bedriver av undantaget i artikel 45 EG.

   (se punkterna 37, 42, 43 och 45)