Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Miljö – Luftföroreningar – Direktiv 2001/80 – Tillämpningsområde – Stora förbränningsanläggningar – Undantag

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80, artikel 2 punkt 7 andra stycket första meningen)

Sammanfattning

Eftersom förbränningsanläggning i rådets direktiv 2001/80 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar definieras som en teknisk inrättning i vilken bränslen ska kunna användas för att den frigjorda värmen ska kunna oxideras, är elektricitet inte någon förbränningsprodukt. Förbränningsprodukter är nämligen rökgaser, stoff och andra restprodukter och även den värme som uppstår vid förbränningen. Elektricitet är varken en fysisk produkt av förbränningen eller av värmen utan resultatet av ett antal steg, där förbränningen medför att värme frigörs, som i en ångpanna används för att framställa ånga, som därefter drar en turbin, som slutligen genererar elektriciteten. Om elektricitet ska betraktas som en ”förbränningsprodukt” förutsätter det en mycket vid tolkning av detta begrepp, som också kommer att omfatta andra produkter som inte direkt härrör från förbränning och som inte motsvarar den gängse betydelsen av detta uttryck, vare sig i vetenskapligt språkbruk eller i vardagsspråk.

Artikel 2 punkt 7 andra stycket första meningen i direktiv 2001/80 begränsar sig inte till att definiera begreppet förbränningsanläggning, utan utesluter likaså vissa anläggningar från tillämpningsområdet för detta direktiv. Att bestämmelsen har karaktär av undantagsbestämmelse framgår vidare uttryckligt av dess lydelse, genom att det i bestämmelsen föreskrivs att direktivet omfattar förbränningsanläggningar för energiproduktion, med undantag för sådana som använder förbränningsprodukterna direkt i tillverkningsprocesser. En restriktiv tolkning av denna bestämmelse är än nödvändigare, då det strider mot syftet med direktivet att undanta vissa förbränningsanläggningar från direktivets tillämpningsområde. Syftet med direktivet är nämligen att motverka försurning genom att minska utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider vilka i betydande utsträckning kommer från stora förbränningsanläggningar, såsom anläggningar som producerar el. Med avseende på anläggningar som producerar el skulle en utvidgning av undantaget i artikel 2 punkt 7 andra stycket första meningen i direktivet, till att även omfatta kraftverk vars elproduktion används direkt i en tillverkningsprocess, motverka direktivets ändamålsenliga verkan.

(se punkterna 36, 37 och 40–42)