Mål C-260/08

Bundesfinanzdirektion West

mot

HEKO Industrieerzeugnisse GmbH

(begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof)

”Gemenskapens tullkodex — Artikel 24 — Ursprung som inte medför förmånsbehandling av varor — Begreppet ’väsentlig bearbetning eller behandling’ — Nummerväxlingskriteriet — Stålkablar som tillverkas i Nordkorea, beträffande vilka tvinnad ståltråd från Kina används som insatsvara”

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 december 2009   I ‐ 11573

Sammanfattning av domen

1. Varors ursprung – Fastställande

   (Rådets förordning nr 2913/92, artikel 24)

2. Varors ursprung – Fastställande – Väsentlig bearbetning eller behandling

   (Rådets förordning nr 2913/92, artikel 24)

1.  Medlemsstaternas domstolar kan, vid tolkningen av artikel 24 i r ådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, tillämpa kriterier som följer av listreglerna, vilka kommissionen har utarbetat just i syfte att precisera de begrepp som anges i nämnda artikel 24 och som bidrar till att göra det möjligt att fastställa huruvida olika varor ska anses ha ett ursprung som inte medför förmånsbehandling i tullkodexen, under förutsättning att tolkningen inte innebär ändringar av denna artikel. Dessa listregler saknar tvingande rättsverkningar och måste ha ett innehåll som överensstämmer med ursprungsreglerna, såsom regeln i nämnda artikel 24, och de får inte förändra ursprungsreglernas räckvidd.

   (se punkterna 13 och 20–23)

2.  I syfte att fastställa ursprunget för varor som omfattas av nummer 7312 i den kombinerade nomenklaturen, vilken framgår av bilaga I till förordning nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt förordning nr 1719/2005, kan väsentlig bearbetning eller behandling, i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, omfatta inte bara sådan bearbetning eller behandling som leder till att den behandlade eller bearbetade varan omfattas av ett annat nummer i den kombinerade nomenklaturen, utan även bearbetning eller behandling som, trots att varan därefter inte omfattas av ett annat nummer, leder till att en vara framställs som har egna egenskaper och en egen specifik sammansättning som denna vara inte hade före denna bearbetning eller behandling.

   Vid en tolkning av begreppet ”väsentlig bearbetning eller behandling” i artikel 24 i tullkodexen, kan en metod där hänsyn endast tas till ett enda kriterium, i detta fall huruvida en vara omfattas av ett nytt nummer, utan att någon hänsyn tas till den specifika bearbetning eller behandling varorna har varit föremål för, inskränka räckvidden av nämnda artikel. Detta kriterium bygger inte på en objektiv och reell distinktion mellan insatsvaror och bearbetade varor och inte heller på varornas respektive specifika materiella egenskaper eller vad det är för bearbetning eller behandling som ger en bearbetad vara som slutresultat. Även om detta kriterium gör det möjligt att få fram tydliga tecken på att varan varit föremål för en väsentlig bearbetning eller behandling, samtidigt som det täcker de flesta situationer, gör inte kriteriet, ensamt för sig, det möjligt att identifiera samtliga situationer där varan har varit föremål för en väsentlig bearbetning eller behandling.

   (se punkterna 33–37 och domslutet)