Mål C-182/08

Glaxo Wellcome GmbH & Co. KG

mot

Finanzamt München II

(begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof)

”Etableringsfrihet och fri rörlighet för kapital — Inkomstskatt för juridiska personer — Förvärv av andelar i ett kapitalbolag — Villkor för att förvärvarens beskattningsunderlag ska påverkas av att andelarna minskar i värde efter utdelning”

Förslag till avgörande av generaladvokat Y. Bot föredraget den 9 juli 2009   I ‐ 8596

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 september 2009   I ‐ 8632

Sammanfattning av domen

1. Fri rörlighet för kapital – Bestämmelser i fördraget – Tillämpningsområde

   (EG-fördraget, artiklarna 52 och 73b (nu artiklarna 53 EG och 56 EG))

2. Fri rörlighet för kapital – Restriktioner – Skattelagstiftning – Inkomstskatt för juridiska personer

   (EG-fördraget, artikel 73b (nu artikel 56 EG))

1.  En medlemsstats lagstiftning enligt vilken den minskning av värdet på andelar som följer av en vinstutdelning inte får påverka beräkningsunderlaget för skatten för en i landet hemmahörande skattskyldig person, när denne har förvärvat andelar i ett i landet hemmahörande kapitalbolag från en i landet ej hemmahörande andelsinnehavare, medan en sådan minskning av värdet minskar beskattningsunderlaget för förvärvaren om dessa andelar förvärvas från en i landet hemmahörande andelsägare, ska uteslutande prövas med hänsyn till den fria rörligheten för kapital. Ändamålet med den aktuella lagstiftningen är nämligen att hindra i landet ej hemmahörande andelsinnehavare från att tillgodogöra sig en oberättigad skattemässig fördel i de fall då denna skapas direkt genom andelsöverlåtelser, som eventuellt genomförs i det enda syftet att komma i åtnjutande av denna fördel och inte för att utöva etableringsfriheten eller som en följd av utövandet av denna frihet. De aspekter i denna lagstiftning som rör den fria rörligheten för kapital ska därför ges företräde framför de aspekter som rör etableringsfriheten. Om det antas att nämnda lagstiftning inverkar restriktivt på etableringsfriheten, är denna inverkan följaktligen en oundviklig konsekvens av ett eventuellt hinder för den fria rörligheten för kapital och rättfärdigar alltså inte någon fristående prövning av nämnda lagstiftning med avseende på artikel 52 i EG-fördraget.

   (se punkterna 50–52)

2.  Artikel 73b i EG-fördraget (nu artikel 56 EG) ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken den minskning av värdet på bolagsandelar som följer av en vinstutdelning inte får påverka beräkningsunderlaget för skatten för en i landet hemmahörande skattskyldig person när denne har förvärvat andelar i ett i landet hemmahörande kapitalbolag från en i landet ej hemmahörande andelsinnehavare, medan en sådan minskning av värdet minskar beskattningsunderlaget för förvärvaren om dessa andelar förvärvas från en i landet hemmahörande andelsägare. Detta konstaterande gäller i de fall där en sådan lagstiftning inte går utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och för att förhindra rent konstlade upplägg som saknar ekonomisk förankring i verkligheten och som har tillkommit uteslutande i syfte att på ett otillbörligt sätt komma i åtnjutande av en skattefördel. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida denna lagstiftning begränsas till vad som är nödvändigt för att uppnå dessa ändamål.

   Att nämligen ge en i landet hemmahörande skattskyldig person möjligheten att från sin skattepliktiga vinst dra av förluster som föranletts av den ovannämnda delvärdesavskrivningen endast vid förvärv av andelar från en i landet hemmahörande andelsinnehavare innebär förvisso att de andelar som innehas av i landet ej hemmahörande personer blir mindre attraktiva och följaktligen kan avhålla nämnda skattskyldiga person från att förvärva dessa. En sådan skillnad i behandling kan dessutom innebära att i landet ej hemmahörande investerare avhålls från att förvärva andelar i det i landet hemmahörande bolaget och därmed hindra nämnda bolag från att anskaffa kapital från andra medlemsstater, varför en sådan lagstiftning utgör en restriktion för den fria rörligheten för kapital som i princip är otillåten enligt artikel 73b i fördraget.

   Nämnda skillnad i behandling återspeglar inte någon objektiv skillnad mellan situationerna för i landet hemmahörande andelsinnehavare, ty när det gäller förluster till följd av delvärdesavskrivningar på bolagsandelar som innehas i ett i landet hemmahörande bolag befinner sig dessa andelsinnehavare i jämförbara situationer oavsett om det är fråga om andelar som har förvärvats från en i landet hemmahörande eller en i landet ej hemmahörande person. Den utdelning som lämnas minskar nämligen värdet på en bolagsandel och detta oberoende av om denna dessförinnan förvärvats från en i landet hemmahörande eller i landet ej hemmahörande person, och i båda fallen gäller att denna värdeminskning bärs av den i landet hemmahörande andelsinnehavaren.

   I avsaknad av ett direkt samband mellan den berörda skattefördelen och kompensationen för denna fördel genom ett visst skatteuttag, kan den ifrågavarande lagstiftningen för övrigt inte rättfärdigas av behovet av att upprätthålla det inre sammanhanget i skattesystemet för full avräkning. I detta avseende gäller att de nackdelar som följer av nämnda lagstiftning bärs direkt av den i landet hemmahörande andelsägare som har förvärvat nämnda andelar från en i landet ej hemmahörande person. För denne i landet hemmahörande andelsinnehavare gäller att det faktum att denne inte har någon möjlighet att från sin skattepliktiga inkomst dra av förluster som är hänförliga till delvärdesavskrivningen på andelar som innehas i det i landet hemmahörande bolaget, när värdeminskningen på andelarna följer av att utdelning lämnats, inte kompenseras av någon skattefördel.

   En sådan lagstiftning kan emellertid rättfärdigas av behovet att bibehålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, eftersom andra transaktioner än utdelningar leder till att den i landet ej hemmahörande andelsinnehavaren åtnjuter samma resultat i ekonomiskt hänseende som om han hade beviljats förmånen i form av ett skattetillgodohavande för den inkomstskatt för juridiska personer som erlagts av det bolag i vilket han innehar andelarna, så kan även de äventyra möjligheten för den medlemsstat där detta bolag har sitt hemvist att utöva sin rätt att beskatta en inkomst som genererats i en ekonomisk verksamhet som bedrivs i den staten. Genom att begränsa rätten för den nye andelsägaren att från sin skattepliktiga vinst dra av de förluster som förorsakats av värdenedgången på de aktuella bolagsandelarna, i den mån dessa inte överstiger ett spärrbelopp som motsvarar skillnaden mellan det förvärvspris som erlagts av den i landet hemmahörande andelsinnehavaren och andelarnas nominella värde, kan denna lagstiftning hindra förfaranden som inte har annat syfte än att den i landet ej hemmahörande andelsägaren ska komma i åtnjutande av ett skattetillgodohavande för den inkomstskatt för juridiska personer som har erlagts av det i landet hemmahörande bolaget. Nämnda begränsning leder till att beskattningsunderlaget för den nye i landet hemmahörande andelsinnehavaren ökas. Denna ökning till följd av nämnda begränsning kan också förhindra att inkomst som normalt är skattepliktig i den berörda medlemsstaten undgår beskattning där genom att den flyttas i form av en del av den kapitalvinst som realiserats av den tidigare i landet ej hemmahörande andelsinnehavaren, vilken del motsvarar det otillbörliga skattetillgodohavandet. En sådan lagstiftning är följaktligen lämpad för att uppnå de mål i form av bibehållande av en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och för att undvika rent fiktiva upplägg som saknar ekonomisk förankring i verkligheten, med vilka syftet endast är att uppnå en skattefördel.

   Det måste emellertid kontrolleras att en sådan lagstiftning inte går utöver vad som krävs för att uppnå de sålunda eftersträvade ändamålen. Det ankommer i det hänseendet på den hänskjutande domstolen att, i den mån beräkningen av spärrbeloppet grundar sig på kostnaderna för förvärvet av de berörda andelarna, kontrollera att konsekvenserna av nämnda lagstiftning inte går utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa att ett belopp motsvarande skattetillgodohavandet inte otillbörligen medges den i landet ej hemmahörande andelsinnehavaren. Det kan nämligen inte uteslutas att bolagsandelarna överlåts till ett värde som är högre än det nominella värdet av andra skäl än att andelsinnehavaren ska komma i åtnjutande av ett skattetillgodohavande för den inkomstskatt för juridiska personer som erlagts av det i landet hemmahörande bolaget, eller i vart fall att ej utdelad vinst och möjligheten att komma i åtnjutande av ett skattetillgodohavande avseende dessa andelar endast utgör en beståndsdel av försäljningspriset på dessa. Beaktandet av spärrbeloppet och ökningen av beskattningsunderlaget för den i landet hemmahörande andelsinnehavaren får för övrigt även konsekvenser med avseende på annan beskattning som nämnde andelsägare kan underkastas, bland annat beträffande beräkningen av den näringsskatt som han har att erlägga. Sådana konsekvenser går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de ändamål som eftersträvas med lagstiftningen.

   Det ankommer också på den nationella domstolen att pröva huruvida tillämpningen av den enligt lagstiftningen begränsade hänsynen till den värdeminskning på bolagsandelarna som följer av att utdelningen lämnas, vilken begränsning gäller från det år förvärvet av nämnda andelar sker och under de därpå följande nio åren, inte överskrider vad som är nödvändigt för att uppnå de ändamål som eftersträvas med nämnda lagstiftning. Vad slutligen beträffar ändamålet att undvika rent konstlade upplägg som saknar all ekonomisk förankring i verkligheten och som skapats uteslutande i syfte att otillbörligen komma i åtnjutande av en skattefördel, ska en bestämmelse som har detta ändamål, för att vara förenlig med proportionalitetsprincipen, möjliggöra för den nationella domstolen att göra en kontroll i varje enskilt fall med beaktande av särdragen i vart och ett av dessa, på grundval av objektiva omständigheter, för att därigenom ta hänsyn till berörda personers missbruk eller bedrägeri.

   I den mån lagstiftningen inte medger att dess tillämpning begränsas till rent konstlade upplägg, vilka fastställs på grundval av objektiva omständigheter, utan avser alla de fall där en i landet hemmahörande skattskyldig person har förvärvat andelar i ett i landet hemmahörande bolag från en i landet ej hemmahörande andelsinnehavare till ett pris som, oavsett anledningen därtill, överstiger det nominella värdet på dessa bolagsandelar, går verkningarna av en sådan lagstiftning utöver vad som är nödvändigt för att uppnå ändamålet att förhindra rent konstlade upplägg vilka saknar ekonomisk förankring i verkligheten och vilka uteslutande tillkommit i syfte att på ett otillbörligt sätt komma i åtnjutande av en skattefördel.

   (se punkterna 56–59, 73, 74, 78, 80, 81, 84, 88, 91–94 och 96–102 samt domslutet)