Mål C-128/08

Jacques Damseaux

mot

État belge

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Liège)

”Fri rörlighet för kapital — Beskattning av inkomst av kapital — Avtal för att undvika dubbelbeskattning — Medlemsstaternas skyldighet enligt artikel 293 EG”

Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 juli 2009   I ‐ 6826

Sammanfattning av domen

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser

   (Artikel 234 EG)

2. Fri rörlighet för kapital – Restriktioner – Skattelagstiftning – Utdelningsbeskattning

   (Artikel 56 EG)

1.  Domstolen saknar behörighet inom ramen för artikel 234 EG att ta ställning till huruvida en avtalsslutande stat har åsidosatt bestämmelserna i bilaterala avtal för att undvika eller lindra de negativa verkningarna av att nationella skattesystem samexisterar. Domstolen får inte heller pröva förhållandet mellan en nationell åtgärd och bestämmelserna i ett sådant avtal för att undvika dubbelbeskattning som det som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, eftersom denna fråga inte omfattas av tolkningen av gemenskapsrätten.

   (se punkt 22)

2.  I den mån gemenskapsrätten på sitt nuvarande stadium saknar bestämmelser om allmänna kriterier för fördelningen mellan medlemsstaterna av befogenheterna att avskaffa dubbelbeskattning inom Europeiska gemenskapen, utgör inte artikel 56 EG något hinder för ett bilateralt skatteavtal enligt vilket utdelning som ett bolag med hemvist i en medlemsstat lämnar till en aktieägare med hemvist i en annan medlemsstat får beskattas i båda medlemsstaterna och i vilket det inte föreskrivs att det för aktieägarens hemvistmedlemsstat ska uppställas en ovillkorlig skyldighet att undvika den juridiska dubbelbeskattning som följer härav.

   Utdelning från ett bolag med hemvist i en medlemsstat till en aktieägare med hemvist i en annan medlemsstat kan nämligen dubbelbeskattas i juridisk bemärkelse om båda medlemsstaterna väljer att utöva sin beskattningsrätt och beskatta utdelningen hos aktieägaren. De nackdelar som kan följa av att olika medlemsstater utövar sina respektive beskattningsbefogenheter parallellt utgör inte några enligt fördraget otillåtna restriktioner så länge de inte är diskriminerande.

   I detta avseende gäller att i en situation där såväl den medlemsstat som är källstat för utdelningen som den medlemsstat där aktieägaren har sitt hemvist får beskatta nämnda utdelning, skulle ståndpunkten att det undantagslöst är hemvistmedlemsstaten som ska förhindra dubbelbeskattningen leda till att källstaten får beskatta denna slags inkomst med förtur. Även om en sådan fördelning av beskattningsrätten skulle vara förenlig med bland annat internationell rättslig praxis sådan den återspeglas i den modell för skatteavtal beträffande inkomst och förmögenhet som utarbetats av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), gäller likafullt att gemenskapsrätten på sitt nuvarande stadium och med avseende på en sådan situation, inte innehåller några allmänna kriterier för behörighetsfördelningen mellan medlemsstaterna vad gäller avskaffandet av dubbelbeskattning inom Europeiska gemenskapen. Även om en medlemsstat inte kan åberopa skatteavtalet för att undkomma sina skyldigheter enligt fördraget, så innebär följaktligen inte den omständigheten, att såväl den medlemsstat som är källstat för utdelningen som den medlemsstat där aktieägaren har sitt hemvist får beskatta nämnda utdelning, att hemvistmedlemsstaten är skyldig enligt gemenskapsrätten att undvika de nackdelar som skulle kunna uppstå på grund av att båda medlemsstaterna utövar den sålunda fördelade beskattningsrätten.

   (se punkterna 26, 27 och 32–35 samt domslutet)