Mål C-3/08

Ketty Leyman

mot

Institut national d’assurance maladie-invalidité (INAMI)

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal du travail de Nivelles)

”Begäran om förhandsavgörande — System för social trygghet — Invaliditetsförmåner — Förordning (EEG) nr 1408/71 — Artikel 40.3 — Olika ersättningssystem i medlemsstaterna — Nackdelar för migrerande arbetstagare — Socialavgifter som går förlorade”

Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 19 februari 2009   I ‐ 9087

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 1 oktober 2009   I ‐ 9097

Sammanfattning av domen

Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Likabehandling – Social trygghet för migrerande arbetstagare – Invaliditetsförmåner

(Artikel 39 EG; rådets förordning nr 1408/71, artikel 40.3 b)

Artikel 39 EG ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats behöriga myndigheter att tillämpa en nationell lagstiftning som, i överensstämmelse med artikel 40.3 b i förordning nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess lydelse enligt förordning nr 647/2005, innebär att rätt till invaliditetsförmåner beviljas först efter utgången av en första period av arbetsoförmåga på ett år, när en sådan tillämpning leder till att avgifter som en migrerande arbetstagare har erlagt till det sociala trygghetssystemet i den medlemsstaten går förlorade och vederbörande därigenom missgynnas i förhållande till en bofast arbetstagare.

Behöriga myndigheters tillämpning av en sådan nationell lagstiftning är oförenlig med gemenskapsrätten, eftersom den innebär dels att arbetstagaren missgynnas i förhållande till andra arbetstagare som har drabbats av bestående arbetsoförmåga men som inte har utövat sin rätt till fri rörlighet, dels att erlagda socialavgifter går förlorade.

(se punkterna 46 och 50 samt domslutet)