Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Fördel som mottagarna av ett statligt stöd erhållit

(Artikel 87.1 EG)

3. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Fördel som mottagarna av ett statligt stöd erhållit – Indirekta fördelar – Omfattas

(Artikel 87.1 EG)

4. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan omfattas av undantaget i artikel 87.3 c EG – Villkor

(Artikel 87.3 c EG)

5. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Kommissionsbeslut rörande statligt stöd – Kvalificering som stöd som innebär en skadlig inverkan på konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstaterna

(Artiklarna 87.1 EG och 253 EG)

6. Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Stöd som beviljats i strid med förfarandet enligt artikel 88 EG – Mottagarnas eventuella berättigade förväntningar – Rättssäkerhet – Skydd – Villkor och gränser

(Artikel 88 EG; rådets förordning nr 659/1999, artikel 14.1)

Sammanfattning

1. Enligt artikel 44.1 i tribunalens rättegångsregler ska den ansökan genom vilken talan väckts innehålla uppgifter om föremålet för talan och grunderna för denna. Denna ansökan kan understödjas och kompletteras i specifika avseenden genom hänvisning till utdrag ur bifogade handlingar, men bilagorna ska enbart tjäna som bevismaterial och som ett medel för målets utredning. Bilagorna kan således inte användas för att utveckla en grund som har framställts kortfattat i ansökan, genom att det i dem framförs invändningar och argument som inte återfinns i ansökan. Sökanden är skyldig att i sin ansökan ange exakt vilka invändningar tribunalen ska pröva och att åtminstone kortfattat ange vilka rättsliga och faktiska omständigheter som dessa invändningar grundas på.

(se punkterna 24 och 25)

2. En åtgärd som innebär att alla användare av radio- och tv-tjänster som köper eller hyr en apparat, som utan kostnad för användaren och innehållsleverantören kan ta emot okodade tv-signaler som sänds via digital markbunden teknik och närstående interaktiva tjänster, beviljas ett statligt bidrag innebär en fördel i den mening som avses i artikel 87.1 EG för markbundna digitala programföretag och kabelnätsoperatörer jämfört med programföretag som sänder via satellit.

Det finns ett antal villkor för att komma i åtnjutande av en sådan åtgärd vilka alla måste vara uppfyllda. Ett av dessa villkor är att köpa eller hyra en apparat som kan ta emot tv-signaler som sänds via digital markbunden teknik. Av detta följer att det är uppenbart att en konsument som köper eller hyr en apparat som endast kan ta emot tv-signaler som sänds digitalt via satellit inte kan dra nytta av åtgärden i fråga. Därmed uppfyller åtgärden i fråga inte kravet på teknikneutralitet, som uppställts av kommissionen vad gäller stödåtgärder avseende marknaden för digital-tv.

Utvecklingen av en kundkrets utgör en viktig del av programföretagens affärsverksamhet. Vidare bör beaktas att en sådan stödåtgärd dels föranleder konsumenterna att byta från analoga till digitala markbaserade tv-sändningar samtidigt som kostnader som de markbundna digitala programföretagen hade bort bestrida minskas, dels möjliggör för samma programföretag att konsolidera sin nuvarande marknadsposition, vad gäller märkets image och uppbindning av kundkretsen, jämfört med nya konkurrenter.

Den omständigheten att en sådan åtgärd är mycket förmånlig för konsumenterna, på så sätt att priset för mer avancerade dekodrar sänks till samma nivå som de enklaste dekodrarna, kan inte påverka det förhållandet att nämnda åtgärd även utgör en fördel för de markbundna programföretagen och kabelnätsoperatörerna.

Priset för dekodern är av stor betydelse vid tv-tittarnas val. Vad gäller ett bidrag som beviljas direkt till konsumenterna har detta som automatisk effekt att sänka priset för köp eller hyra av en apparat vilken kan ta emot tv-signaler som sänds via digital markbunden teknik. En sådan prissänkning kan påverka kostnadsmedvetna konsumenters val.

Vidare har en sådan åtgärd selektiv karaktär även om programföretag som sänder via satellit kan dra nytta av åtgärden i fråga genom att erbjuda ”hybriddekodrar” –– det vill säga dekodrar som fungerar för både markbundna signaler och signaler från satelliter. Om programföretag som sänder via satellit skulle erbjuda ”hybriddekodrar” skulle detta nämligen medföra en extrakostnad, vilken skulle avspegla sig i försäljningspriset till konsumenterna och vilken, i bästa fall, kunde kompenseras genom åtgärden i fråga som konsumenterna kunde dra nytta av. Programföretagen som sänder via satellit skulle därmed vara i en mindre fördelaktig situation jämfört med markbundna programföretag och kabelnätsoperatörerna, eftersom dessa inte har någon som helst extrakostnad att överföra på försäljningspriset till de konsumenter som drar nytta av åtgärden i fråga.

(se punkterna 56, 57, 60, 62, 64, 65, 68 och 95)

3. Enligt artikel 87 EG är emellertid stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag de än är, förbjudna, utan att det görs någon åtskillnad mellan de fall då de fördelar som stödet innebär ges på ett direkt sätt och de fall då dessa fördelar ges på ett indirekt sätt. En fördel som direkt beviljas vissa fysiska eller juridiska personer, vilka inte nödvändigtvis är företag, kan sålunda utgöra en indirekt fördel och, således, ett statligt stöd till förmån för andra fysiska eller sådana juridiska personer som företag.

Ett bidrag som ges till slutkonsumenterna kan följaktligen anses utgöra ett statligt stöd till aktörer som tillhandahåller konsumtionsvaror eller tjänster.

(se punkterna 75 och 76)

4. För att ett stöd ska vara förenligt med den gemensamma marknaden, i den mening som avses i artikel 87.3 c EG, ska det syfta till att uppnå ett mål av gemensamt intresse och vara nödvändigt och proportionellt i förhållande till detta mål.

Vad gäller en åtgärd som består i att alla användare av radio- och tv-tjänster som köper eller hyr en apparat, som utan kostnad för användaren och innehållsleverantören kan ta emot okodade tv-signaler som sänds via digital markbunden teknik och närstående interaktiva tjänster, beviljas ett statligt bidrag, kan det inte anses att det mål av gemensamt intresse som åsyftas är att avhjälpa ett marknadsmisslyckande som särskilt hänger samman med problemet med samordningen mellan aktörerna, vilket orsakade att utvecklingen av digitala sändningar hindrades.

De programföretag som redan är aktiva på marknaden är tvungna att betrakta tidsgränsen för upphörandet av analoga sändningar som ett faktum och följaktligen börja utveckla nya affärsstrategier. Bidraget till köp av digitaldekodrar är därmed inte nödvändigt för att rätta till problemet med samordning mellan aktörerna på marknaden, eftersom detta problem redan har lösts genom att en absolut tidsgräns för övergången till digitala system har fastställts.

När markbunden tv har stor betydelse är under alla omständigheter risken att inte nå en kritisk massa av konsumenter på grund av problem med samordning mellan aktörerna inte så stor att de kommersiella aktörerna inte kan klara av den.

(se punkterna 125 och 126)

5. Vad gäller frågan om hur en stödåtgärd ska kvalificeras, innebär motiveringsskyldigheten att det krävs att kommissionen anger skälen till varför den anser att den ifrågavarande åtgärden omfattas av tillämpningsområdet för artikel 87.1 EG. Angående huruvida konkurrensen på den gemensamma marknaden har snedvridits gäller att även om det står klart att kommissionen är skyldig att i skälen till sitt beslut åtminstone ange de omständigheter mot bakgrund av vilka ett stöd har beviljats, när dessa gör det möjligt att visa att stödet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen, är kommissionen däremot inte skyldig att genomföra en ekonomisk analys av den faktiska situationen på de relevanta marknaderna, av de stödmottagande företagens marknadsandel, av konkurrerande företags ställning och av handeln med tjänsterna i fråga mellan medlemsstaterna. Kommissionen är, vid fall där stöd olagligen beviljats, inte skyldig att påvisa stödets faktiska inverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. En sådan skyldighet skulle nämligen leda till att de medlemsstater som betalar ut olagliga stöd gynnas i förhållande till dem som anmäler sina stödåtgärder. I synnerhet är det tillräckligt att kommissionen styrker att stödet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider, eller hotar att snedvrida konkurrensen, utan att det för den skull är nödvändigt att avgränsa den relevanta marknaden.

(se punkterna 144–146)

6. Enligt artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG ska kommissionen, vid negativa beslut i fall av olagliga stöd, besluta att medlemsstaten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren. Emellertid framgår det av samma bestämmelse att kommissionen inte ska återkräva stödet om detta skulle stå i strid med en allmän princip i gemenskapsrätten. De företag som mottar stöd kan emellertid i princip inte ha berättigade förväntningar på att stödet är rättsenligt, såvida det inte har beviljats i enlighet med förfarandet. En omdömesgill ekonomisk aktör ska nämligen i normala fall kunna avgöra om detta förfarande har följts även om den berörda medlemsstaten bär ett sådant ansvar för att beslutet att bevilja stöd är olagligt att en återkallelse av detta synes strida mot god tro.

Rättssäkerhetsprincipen kräver att rättsregler ska vara klara och precisa, och syftar till att säkerställa förutsebarheten rörande de situationer och rättsförhållanden som omfattas av gemenskapsrätten. Det föreskrivs inte i någon gemenskapsrättslig bestämmelse att kommissionen ska fastställa det exakta stödbelopp som ska återbetalas när den förordnar om att ett stöd som har förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden ska återbetalas. Det är tillräckligt att kommissionens beslut innehåller uppgifter som gör det möjligt för beslutets adressat att själv utan alltför stora svårigheter fastställa detta belopp. Rättssäkerhetsprincipen har således inte åsidosatts på grund av att det är svårt att bestämma det exakta värdet för en av de parametrar som ingår i den beräkningsmetod som anges i det angripna beslutet.

(se punkterna 170, 173 och 179–181)