Mål T-25/07

Iride SpA och Iride Energia SpA

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Statligt stöd — Energisektorn — Ersättning för icke-återvinningsbara kostnader — Beslut att förklara att stödet är förenligt med den gemensamma marknaden — Skyldighet för stödmottagaren att först återbetala ett tidigare stöd som förklarats vara otillåtet — Statliga medel — Fördel — Motiveringsskyldighet”

Förstainstansrättens dom (andra avdelningen) av den 11 februari 2009   II ‐ 250

Sammanfattning av domen

1. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Stöd som härrör från statliga medel

   (Artikel 87.1 EG)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning utifrån normala marknadsvillkor

   (Artikel 87.1 EG; Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92)

3. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kommissionens beslut angående statligt stöd

   (Artiklarna 87.1 EG och 253 EG)

4. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Kommissionens beslut att villkora utbetalning av ett stöd med att det berörda företaget först återbetalar ett tidigare erhållet otillåtet stöd

   (Artiklarna 87.3 EG och 88.2 EG)

5. Stöd som ges av en medlemsstat – Administrativt förfarande – Stödets förenlighet med den gemensamma marknaden – Bevisbörda för den som betalar ut stödet och den potentiella stödmottagaren

   (Artiklarna 87.3 EG och 88.2 EG)

1.  Enbart fördelar som beviljas direkt eller indirekt med hjälp av statliga medel ska anses som stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG. Distinktionen i denna bestämmelse mellan ”stöd som ges av en medlemsstat” och stöd som ges ”med hjälp av statliga medel” betyder nämligen inte att alla fördelar som en stat ger utgör stöd, oavsett om de finansieras med hjälp av statliga medel, utan innebär enbart att detta begrepp ska omfatta de fördelar som ges direkt av en stat samt dem som ges genom ett offentligt eller privat organ som har utsetts eller inrättats av denna stat. Artikel 87.1 EG omfattar vidare alla likvida medel som myndigheterna faktiskt kan använda för att stödja företag, och det är inte relevant huruvida dessa medel permanent ingår bland statens tillgångar. Även om de aktuella beloppen inte permanent disponeras av staten, är det förhållandet att de fortlöpande kontrolleras av staten och således kan disponeras av behöriga nationella myndigheter följaktligen tillräckligt för att de ska kunna anses utgöra statliga medel.

   Vad därvid gäller ersättning som betalas till producenter/distributörer av energi från ett särskilt konto som förvaltas av ett offentligt organ och där en bestämd komponent av den elavgift som togs ut av alla slutanvändare sattes in, ska de belopp som omfördelas till stödmottagaren anses utgöra statliga medel, eftersom de inte bara står under konstant offentlig kontroll, utan också är statlig egendom innan de betalas ut till stödmottagaren.

   (se punkterna 23, 25, 27 och 28)

2.  Vid bedömningen av om en statlig åtgärd utgör ett statligt stöd, måste avgöras huruvida stödmottagaren får ekonomiska fördelar som den inte skulle ha erhållit under normala marknadsvillkor. Vad gäller frågan, sett mot bakgrund av avregleringen av marknaden för elproduktion, huruvida ändringar i regelverket är en del av en utveckling som de ekonomiska aktörerna kunde förvänta sig under normala marknadsvillkor, ska det understrykas att i en demokratisk stat, tillika en marknadsekonomi, kan regelverket när som helst ändras. Med tanke på att den allmänna inriktningen på den ekonomiska politiken i Europeiska gemenskapen är att öppna upp nationella marknader och främja handeln mellan medlemsstaterna, gäller detta i desto högre grad när, som i förevarande fall, de tidigare bestämmelserna innebar avskärmning av en nationell eller regional marknad på ett sätt som gav upphov till en monopolsituation. Av detta följer att öppnandet av en marknad som tidigare varit avskärmad inte kan betraktas som en avvikelse från normala marknadsvillkor. Den ändring av regelverket inom elsektorn som skedde till följd av direktiv 96/92 om gemensamma regler för den inre marknaden för el ingår i normala marknadsvillkor.

   (se punkterna 46, 48, 50 och 51)

3.  Det ska av motiveringen av en rättsakt klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen och så att domstolen ges möjlighet att pröva huruvida den är lagenlig. Det krävs emellertid inte att samtliga relevanta rättsliga och faktiska omständigheter anges, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG ska ske såväl utifrån rättsaktens ordalydelse som utifrån det rättsliga och faktiska sammanhanget.

   Vad gäller ett beslut om statligt stöd där kommissionen begränsar sig till en enda fras, nämligen att kommissionen ”konstaterat att den bedömda stödåtgärden [skulle] anses utgöra statligt stöd”, uppfyller kommissionen sin motiveringsskyldighet när den rättsliga och faktiska bakgrunden till beslutet, förutom av beslutet att inleda ett förfarande för granskning av stödet, även består av ett beslut om liknande åtgärder, som det uttryckligen hänvisas till i beslutet att inleda förfarandet liksom i nämnda beslut och som innehåller en detaljerad beskrivning av kommissionens skäl för varför den ansåg att de berörda åtgärderna utgjorde statligt stöd.

   (se punkterna 66, 67, 70 och 71)

4.  Kommissionen har i synnerhet ett stort utrymme för skönsmässig bedömning av huruvida ett stöd enligt artikel 87.3 EG är förenligt med den gemensamma marknaden, en bedömning som förutsätter utvärderingar av ekonomiska och sociala faktorer ur ett gemenskapsperspektiv. När kommissionen prövar huruvida ett statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknaden ska den ta hänsyn till alla relevanta omständigheter, inklusive i förekommande fall förhållanden som redan har utvärderats i ett tidigare beslut liksom de skyldigheter som detta beslut kunnat medföra för en medlemsstat. Kommissionen överskrider följaktligen inte sin behörighet när den förklarar att ett föreslaget stöd som en medlemsstat önskar bevilja ett företag är förenligt med den gemensamma marknaden, med det förbehållet att företaget först måste återbetala ett tidigare, otillåtet stöd, detta med hänsyn till den kumulerade verkan av de berörda stöden. Beslut som kommissionen fattar angående statligt stöd är enbart riktade till de berörda medlemsstaterna. När kommissionen tar hänsyn till alla relevanta omständigheter, inklusive de förhållanden som redan har utvärderats i ett tidigare beslut liksom de skyldigheter som den har ålagt en medlemsstat i detta tidigare beslut, med tillämpning av ovannämnda rättspraxis, prövar den följaktligen enbart den berörda medlemsstatens skyldigheter enligt detta beslut, inte dem som beslutet i förekommande fall kan medföra för stödmottagaren.

   Om kommissionen inte har lämnat exakta uppgifter om de företag som omfattats av en otillåten stödordning och om de exakta belopp som dessa erhållit, påverkar detta ändå inte giltigheten av ett beslut att förplikta en medlemsstat att återkräva stödet och utgör inte heller något hinder mot att beslutet verkställs, då för det första den berörda medlemsstaten är bäst lämpad att inhämta dessa uppgifter och för det andra kommissionen är behörig att, om den berörda medlemsstaten inte samarbetar, fatta beslut på grundval av de upplysningar som den förfogar över.

   (se punkterna 82, 83, 85 och 89)

5.  Om kommissionen i beslutet att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 88.2 EG har gjort en tillfredsställande preliminär analys, i vilken den har angett skälen till att den hyser tvivel om huruvida stödet i fråga är förenligt med den gemensamma marknaden, ankommer det på den berörda medlemsstaten och på den potentiella stödmottagaren att inkomma med uppgifter som visar att stödet är förenligt med den gemensamma marknaden och att eventuellt lyfta fram specifika omständigheter avseende återbetalning av redan utbetalt stöd för det fall kommissionen skulle kräva detta.

   Den skyldighet som medlemsstaten och den potentiella mottagaren av nytt stöd har att lägga fram de omständigheter för kommissionen som visar att detta stöd är förenligt med den gemensamma marknaden innefattar även en skyldighet att visa att det inte föreligger någon kumulerad verkan av det nya stödet och tidigare, otillåtna stöd, som var oförenliga med den gemensamma marknaden och som inte betalats tillbaka. Kriteriet om avsaknad av kumulerad verkan av det nya stöd som är under prövning, jämte tidigare, otillåtna stöd som var oförenliga med den gemensamma marknaden och som inte betalats tillbaka, omfattas av den allmänna bedömning som kommissionen måste göra av huruvida ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden. Detta kriterium ansågs således bara vara en av de omständigheter som kommissionen ska beakta vid tillämpningen av artikel 87.3 EG.

   (se punkterna 101, 103 och 104)