Sammanfattning av personalmål

Sammanfattning av personalmål

Sammanfattning

1. Tjänstemän – Ledig tjänst – Tillsättningsmyndigheten genomför inte ett förfarande för tillsättning av en ledig tjänst till förmån för en ändrad tjänsteplacering

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 4 och 29)

2. Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Fastställelse av nivån på den tjänst som ska tillsättas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1, bilaga I, avsnitt A)

3. Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsstridiga rättsakten – Lämplig ersättning för ideell skada

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

1. Även om tillsättningsmyndigheten har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning får den endast avstå från att genomföra ett förfarande för tillsättning av en ledig tjänst och i stället förflytta en tjänstemans tjänsteplacering till nämnda tjänst, vilken förflyttning inte omfattas av bestämmelserna i artiklarna 4 och 29 i tjänsteföreskrifterna, av sakliga skäl hänförliga till tjänstens intresse vilka tillsättningsmyndigheten är skyldig att redogöra för.

(se punkterna 49 och 50)

Hänvisning till

Domstolen: 9 februari 1984, Kohler mot revisionsrätten, förenade målen 316/82 och 40/83, REG 1984, s. 641, punkt 22

Förstainstansrätten: 6 juli 1993, Rasmussen mot kommissionen, T‑32/92, REG 1993, s. II‑765, punkt 37; 27 november 2003, Bories m.fl. mot kommissionen, förenade målen T‑331/00 och T‑115/01, REGP 2003, s. I‑A‑309 och s. II‑1479, punkterna 150–153

2. Med undantag för tjänsten som enhetschef ifråga om vilken tjänsteföreskrifternas bilaga I avsnitt A innehåller särskilda regler för fastställelse av nivån på den tjänst som ska tillsättas, följer det av allmänna rättsprinciper att nivån på en tjänst som ska tillsättas ska bestämmas med beaktande av vikten av de arbetsuppgifter som följer med den aktuella tjänsten och endast med hänsyn till tjänstens intresse. Det sistnämnda kravet föreskrivs uttryckligen i artikel 7.1 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkt 83)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 17 maj 1995, Kratz mot kommissionen, T‑10/94, REG 1995, s. II‑1455, punkterna 56–60; 16 oktober 1996, Capitanio mot kommissionen, T‑36/94, REGP 1996, s. I‑A‑449 och s. II‑1279, punkt 57; 16 oktober 1996, Benecos mot kommissionen, T‑37/94, REGP 1996, s. I‑A‑461 och s. II‑1301, punkt 56; 19 februari 1998, Campogrande mot kommissionen, T‑3/97, REGP 1998, s. I‑A‑89 och s. II‑215, punkt 30

Personaldomstolen: 14 december 2006, Economidis mot kommissionen, F‑122/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑179 och s. II‑A‑1‑725

3. Förutom under särskilda omständigheter är ogiltigförklaring av ett beslut mot vilket en tjänsteman fört talan i sig en lämplig gottgörelse som i princip är tillräcklig för att ersätta den ideella skada som tjänstemannen åsamkats.

(se punkt 114)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 27 februari 1992, Plug mot kommissionen, T‑165/89, REG 1992, s. II‑367, punkt 118; 28 september 1999, Hautem mot revisionsrätten, T‑140/97, REGP 1999, s. I‑A‑171 och s. II‑897, punkt 82; 11 september 2002, Willeme mot kommissionen, T‑89/01, REGP 2002, s. I‑A‑153 och s. II‑803, punkt 97