Mål C-561/07

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Republiken Italien

”Fördragsbrott — Direktiv 2001/23/EG — Övergång av företag — Skydd för arbetstagares rättigheter — Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att bestämmelserna inte ska tillämpas vid övergång av företag som befinner sig i en krissituation”

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 11 juni 2009   I ‐ 4963

Sammanfattning av domen

1. Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Övergång av företag – Skydd för arbetstagares rättigheter – Direktiv 2001/23

   (Rådets direktiv 2001/23, artiklarna 3.1, 3.3 och 3.4)

2. Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Övergång av företag – Skydd för arbetstagares rättigheter – Direktiv 2001/23

   (Rådets direktiv 2001/23, artikel 4.1)

3. Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Övergång av företag – Skydd för arbetstagares rättigheter – Direktiv 2001/23

   (Rådets direktiv 2001/23, artikel 5.2 a)

4. Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Övergång av företag – Skydd för arbetstagares rättigheter – Direktiv 2001/23

   (Rådets direktiv 2001/23, artiklarna 3.3, 4 och 5.3)

1.  Artikel 3.4 i direktiv 2001/23 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse[*] av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter föreskrivs ett undantag till tillämpningen av punkterna 1 och 3 i artikel 3, enligt vilka förvärvaren ska skydda överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande, samt av villkoren i löpande kollektivavtal till dess att avtalets giltighetstid har löpt ut eller ett nytt kollektivavtal har börjat gälla, under minst ett år. [*I överensstämmelse med andra språkversioner av direktivet används nedan i stället för ordet ”överlåtelse”, som används i den svenska språkversionen av direktivet, ordet ”övergång”. Övers. anm.]

   Detta undantag avser arbetstagarnas rätt till ålders-, invaliditets- eller efterlevandeförmåner på grund av sådana kompletterande pensionssystem för ett företag eller mellan företag som ligger utanför medlemsstaternas nationella författningsreglerade socialförsäkringssystem. Mot bakgrund av den allmänna målsättning att skydda arbetstagarnas rättigheter i händelse av en företagsövergång som eftersträvas i direktivet, ska följaktligen detta undantag tolkas restriktivt. Det följer härav att det endast är de förmåner som beviljas som ligger utanför medlemsstaternas nationella författningsreglerade socialförsäkringssystem, av vilka det görs en uttömmande uppräkning i artikel 3.4 a i direktiv 2001/23, som kan undantas från den skyldighet som avser att arbetstagarnas rättigheter ska övergå.

   Även när medlemsstaterna tillämpar detta undantag ska de, i enlighet med artikel 3.4 b i direktiv 2001/23, dessutom vidta nödvändiga åtgärder för att skydda arbetstagarnas intressen, såvitt avser rättigheter som omedelbart eller i framtiden berättigar dem till åldersförmåner, inklusive efterlevandeförmåner, på grund av sådana kompletterande pensionssystem som avses i punkten a i samma bestämmelse.

   (se punkterna 29–32)

2.  Den omständigheten att det fastställts att ett företag befinner sig i en krissituation, i den mening som avses i den nationella lagstiftningen, medför emellertid inte nödvändigtvis eller systematiskt förändringar i arbetsstyrkan i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/23 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter. De skäl som kan motivera en uppsägning kan dessutom, i enlighet med de nationella bestämmelserna, endast tillämpas i särskilda fall av företagskriser. Följaktligen kan inte det förfarande då det fastställs att ett företag befinner sig i en krissituation nödvändigtvis eller systematiskt utgöra ett ekonomiskt, tekniskt eller organisatoriskt skäl, som innefattar förändringar i arbetsstyrkan i den mening som avses i artikel 4.1 i direktivet.

   (se punkt 36)

3.  Det är enligt artikel 5.2 a i direktiv 2001/23 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter tillåtet för medlemsstaterna att, under vissa förutsättningar, underlåta att tillämpa vissa av de garantier som föreskrivs i artiklarna 3 och 4 i direktivet vid en övergång av ett företag, såvida ett insolvensförfarande inleds och detta förfarande står under tillsyn av en behörig offentlig myndighet.

   Domstolen har emellertid – inom ramen för ett mål om förhandsavgörande som avsåg frågan huruvida rådets direktiv 77/187/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter, vilket föregick direktiv 2001/23, var tillämpligt vid övergång av företag som är föremål för det förfarande då det fastställs att företaget befinner sig i en krissituation såsom föreskrivas i den nationella lagstiftningen – funnit att förfarandet, som syftar till att hjälpa företaget att fortsätta bedriva sin verksamhet i avsikt att detta senare självständigt återupptar verksamheten, inte innebär någon juridisk kontroll eller någon administrativ åtgärd avseende företagets ekonomi och heller inte uppskov med betalningar. Den behöriga nationella myndigheten har dessutom endast till uppgift att fastställa att ett företag befinner sig i en krissituation, och detta fastställande möjliggör för det aktuella företaget att tillfälligt få hjälp av lönekompensationsfonden, som tar över ansvaret för löneutbetalningarna till alla eller vissa av de anställda.

   Det följer härav att förfarandet då det fastställs att företaget befinner sig i en krissituation, inte kan anses ha ett motsvarande syfte som det som eftersträvas inom ramen för ett sådant insolvensförfarande som avses i artikel 5.2 a i direktiv 2001/23. Förfarandet står inte heller under tillsyn av en behörig offentlig myndighet såsom föreskrivs i samma artikel. Rekvisiten för att bestämmelsen ska kunna tillämpas är följaktligen inte uppfyllda i förfarandet då det fastställs att företaget befinner sig i en krissituation.

   (se punkterna 38–40)

4.  Enligt artikel 5.3 i direktiv 2001/23 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter är det tillåtet för medlemsstaterna att föreskriva ändringar avseende anställningsvillkoren för att skydda arbetstillfällen, genom att överlevnaden för företaget säkerställs, utan att arbetstagarna för den skull förlorar de rättigheter som garanteras dem enligt artiklarna 3 och 4 i direktiv 2001/23. En ändring av anställningsvillkoren enligt artikel 5.3 i direktiv 2001/23 utgör inte ett särskilt undantag till den garanti som föreskrivs i artikel 3.3 i direktivet, enligt vilken de ska vara bundna av de anställningsvillkor som överenskommits i kollektivavtal under minst ett år efter övergången. Eftersom bestämmelserna i direktiv 2001/23 ska anses vara tvingande i den meningen att det inte är möjligt att avvika från reglerna till nackdel för arbetstagarna, ska nämligen de rättigheter och skyldigheter som för överlåtaren följer av ett kollektivavtal som gäller vid tidpunkten för övergången till följd av övergången fullt ut övergå på förvärvaren. Av detta följer att det för att ändringen av anställningsvillkoren enligt artikel 5.3 i direktiv 2001/23 ska vara tillåten, förutsätts att arbetstagarnas rättigheter redan har övertagits av förvärvaren.

   (se punkterna 44 och 46)