Mål C-519/07 P

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Koninklijke FrieslandCampina NV, tidigare Koninklijke Friesland Foods NV, tidigare Friesland Coberco Dairy Foods Holding NV

”Överklagande — Statligt stöd — Skattemässig stödordning som genomförts av Nederländerna till förmån för internationell finansieringsverksamhet — Beslut nr 2003/515/EG — Oförenlighet med den gemensamma marknaden — Övergångsbestämmelse — Upptagande till sakprövning — Talerätt — Berättigat intresse av att få saken prövad — Principen om skydd för berättigade förväntningar — Principen om likabehandling”

Förslag till avgörande av generaladvokat Y. Bot föredraget den 23 april 2009   I ‐ 8498

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 september 2009   I ‐ 8526

Sammanfattning av domen

1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Ett beslut av kommissionen att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor

   (Artikel 230 fjärde stycket EG)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Ett beslut av kommissionen, i vilket det slås fast att en statlig stödordning är oförenlig med den gemensamma marknaden och det föreskrivs om övergångsbestämmelser – Övergångsbestämmelser för de stödmottagande företagen som getts tillstånd – Avsaknad av övergångsbestämmelser för de företag som endast ansökt om tillstånd för första gången – Principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om likabehandling har inte åsidosatts

   (Artikel 88.2 första stycket EG)

1.  I enlighet med artikel 230 fjärde stycket EG kan en fysisk eller juridisk person endast väcka talan mot ett beslut som riktar sig till en annan person om beslutet direkt och personligen berör honom.

   Vad gäller det andra villkoret som uppställs i artikel 230 EG är det inte uteslutet att en omtvistad bestämmelse, som genom sin art och sin räckvidd är allmän, eftersom den är generellt tillämplig på samtliga berörda ekonomiska aktörer, kan beröra vissa av dem personligen.

   Fysiska eller juridiska personer kan emellertid göra anspråk på att vara personligen berörda endast om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer. Ett företag kan nämligen i princip inte väcka talan mot ett beslut av kommissionen att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor om det enbart berörs av detta beslut på grund av att det är verksamt inom sektorn i fråga och eventuellt kan erhålla stöd enligt nämnda stödordning. För detta företag framstår ett sådant beslut som en åtgärd med allmän giltighet som är tillämplig på objektivt bestämda situationer och som medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets.

   När den överklagade rättsakten berör en grupp av personer som med hjälp av gruppmedlemmarnas egna kriterier kunde identifieras eller skulle ha kunnat identifieras när rättsakten antogs, kan dessa personer däremot vara personligen berörda av rättsakten i den mån de ingår i en begränsad krets av ekonomiska aktörer.

   (se punkterna 47 och 51–54)

2.  Rätten att åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar omfattar varje rättssökande hos vilken en gemenskapsinstitution har väckt grundade förhoppningar genom att ge tydliga försäkringar till nämnda personer. När en försiktig och medveten ekonomisk aktör kan förutse att en gemenskapsåtgärd kommer att vidtas som kan påverka hans intressen, kan han emellertid inte åberopa denna princip när denna åtgärd har vidtagits.

   För övrigt gäller att även om det antas att Europeiska gemenskapen har skapat en situation som kan ge upphov till berättigade förväntningar, kan ett överordnat allmänintresse hindra att det antas övergångsbestämmelser för situationer som har uppstått före ikraftträdandet av de nya reglerna men som ännu inte har upphört. Om det inte finns något tvingande allmänintresse åsidosätter kommissionen en överordnad rättsregel om den inte förenar upphävandet av en lagstiftning med övergångsbestämmelser som skyddar de förväntningar som en aktör rätteligen skulle kunna ha på gemenskapslagstiftningen.

   Ett åsidosättande av den allmänna gemenskapsrättsliga principen om likabehandling föreligger när skilda regler tillämpas på lika situationer eller när samma regel tillämpas på olika situationer.

   Vad gäller ett beslut av kommissionen – i vilket det slås fast att en särskild skatteordning för internationell finansiering av företag i en koncern är oförenlig med den gemensamma marknaden, och det föreskrivs om övergångsbestämmelser som enbart gäller för de stödmottagande företag som getts tillstånd och inte för de företag vars första ansökan om tillstånd var vilande när beslutet antogs – så skiljer sig situationen för ett företag som endast ansökt om tillstånd för första gången från situationen för de stödmottagande företagen. Ett företag som ansökt om tillstånd för första gången har ännu inte gjort investeringar eller åtaganden. De stödmottagande företagen som getts tillstånd har däremot gjort investeringar och åtaganden vid en tidpunkt då den aktuella skatteordningens lagenlighet inte var ifrågasatt och de skulle därför ha lidit skada om övergångsbestämmelserna inte hade antagits för deras räkning.

   Under sådana omständigheter har kommissionen, genom att begränsa kretsen för övergångsbestämmelsernas tillämpning till de stödmottagande företagen, inte åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om likabehandling.

   (se punkterna 84–86, 88, 91, 94 och 100–102)