Mål C-457/07

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Republiken Portugal

”Fördragsbrott — Artiklarna 28 EG och 30 EG — Byggprodukter — Nationellt förfarande för godkännande — Underlåtenhet att beakta godkännandeintyg som utfärdats i andra medlemsstater — Dom varigenom domstolen fastställer fördragsbrott — Underlåtenhet att följa domen — Artikel 228 EG — Föremål för talan — Fastställande under det administrativa förfarandet — Senare utvidgning — Otillåtet”

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 september 2009   I ‐ 8095

Sammanfattning av domen

1. Talan om fördragsbrott – Dom varigenom domstolen fastställer fördragsbrott – Tidsfrist för uppfyllande

   (Artikel 228 EG)

2. Talan om fördragsbrott – Dom varigenom domstolen fastställer fördragsbrott – Underlåtenhet att följa domen

   (Artiklarna 226 EG och 228.2 EG)

3. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställande under det administrativa förfarandet – Motiverat yttrande varigenom fastställs att domstolens dom inte följts

   (Artiklarna 226 EG och 228.2 EG)

4. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställande under det administrativa förfarandet – Motiverat yttrande varigenom fastställs att domstolens dom inte följts

   (Artiklarna 226 EG och 228.2 EG)

1.  I artikel 228 EG föreskrivs inte någon tidsfrist inom vilken en dom varigenom domstolen fastställer fördragsbrott måste följas. Enligt fast rättspraxis krävs det emellertid, av hänsyn till vikten av en omedelbar och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten, att åtgärder för att följa en dom vidtas omedelbart och slutförs snarast möjligt.

   Referenstidpunkten för att bedöma huruvida det föreligger ett fördragsbrott enligt artikel 228 EG är dessutom utgången av den frist som har angetts i det, med stöd av samma bestämmelse, avgivna motiverade yttrandet.

   (se punkterna 38 och 39)

2.  Det förfarande som föreskrivs i artikel 228.2 EG ska anses utgöra ett särskilt rättsligt förfarande för verkställighet av domstolens domar, med andra ord en verkställighetsåtgärd. Det är därför endast de underlåtenheter från en medlemsstats sida att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget som fastställts av domstolen med stöd av artikel 226 EG som kan prövas inom ramen för nämnda förfarande.

   (se punkt 47)

3.  Även om förfarandet enligt artikel 228.2 EG ska anses utgöra ett särskilt rättsligt förfarande för verkställighet av domstolens domar, såsom anförts i punkt 47 ovan, ska detta förfarande, precis som förfarandet enligt artikel 226 EG, föregås av ett administrativt förfarande.

   Inom ramen för en talan enligt artikel 226 EG ska föremålet för talan avgränsas av kommissionens formella underrättelse till den berörda medlemsstaten och institutionens efterföljande motiverade yttrande. Föremålet får därefter inte utvidgas. Möjligheten för den berörda medlemsstaten att inkomma med synpunkter utgör faktiskt, även om staten väljer att inte använda sig av den, en i fördraget avsedd väsentlig garanti, och beaktandet av denna garanti är ett viktigt formellt krav för ett korrekt genomförande av förfarandet vid fastställelse av fördragsbrott från en medlemsstats sida. Följaktligen ska det motiverade yttrandet och kommissionens talan vila på samma grunder som anförs till stöd för den formella underrättelse som inleder det administrativa förfarandet.

   Detta gäller även en talan som väckts med stöd av artikel 228.2 EG, vars föremål avgränsas genom det administrativa förfarande som avses i denna bestämmelse. Detta innebär att kommissionen inte kan utvidga föremålet för talan i sin ansökan genom att framföra anmärkningar som är nya i förhållande till dem som angetts i det motiverade yttrande i vilket kommissionen har preciserat på vilka punkter den berörda medlemsstaten har underlåtit att följa domstolens dom varigenom fördragsbrottet fastställts.

   Kravet på att föremålet för en talan som väcks enligt artiklarna 226 EG och 228.2 EG ska avgränsas genom det administrativa förfarande som avses i dessa bestämmelser innebär visserligen inte att det i samtliga fall måste råda fullständig överensstämmelse mellan anmärkningarna som framförts i den formella underrättelsen, i det motiverade yttrandet och yrkandena i ansökan, under förutsättning att tvisteföremålet inte har utvidgats eller ändrats. Talan kan således avse nationella bestämmelser som inte är identiska med dem som avses i det motiverade yttrandet när en lagändring har genomförts under det administrativa förfarandet. Så är bland annat fallet när en medlemsstat ändrar nationella bestämmelser vilka är föremål för det motiverade yttrandet, efter det att det motiverade yttrandet avgetts, för att åtgärda anmärkningarna avseende att den dom varigenom fördragsbrottet fastställts inte följts.

   Kommissionen kan emellertid inte, inom ramen för en talan som väckts med stöd av artikel 228.2 EG, kritisera nationella bestämmelser som, även om de redan var tillämpliga under det administrativa förfarandet, inte omfattades av det förfarandet, oavsett om kritiken framförs uttryckligen eller – när det finns ett direkt samband mellan dessa bestämmelser och de aspekter i den nationella lagstiftningen som har kritiserats i det motiverade yttrandet – på ett underförstått sätt. Eftersom kommissionen är skyldig att i det motiverade yttrandet som avgetts med tillämpning av artikel 228.2 EG precisera på vilka punkter den berörda medlemsstaten har underlåtit att följa domstolens dom varigenom fördragsbrottet fastställts, får nämligen inte föremålet för talan utvidgas till att omfatta skyldigheter som inte angetts i det motiverade yttrandet. Annars skulle de formella kraven för ett korrekt genomförande av förfarandet åsidosättas. Kommissionen kan således inte, utan att utvidga föremålet för talan och, följaktligen, utan att åsidosätta rätten till försvar, för första gången i samband med ansökan framföra en anmärkning som den inte har framfört under det administrativa förfarandet.

   (se punkterna 54–60 och 77)

4.  Syftet med det administrativa förfarandet enligt artikel 228.2 EG är, precis som vad beträffar det administrativa förfarandet enligt artikel 226 EG, att ge den berörda medlemsstaten möjlighet att fullgöra sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten eller att göra invändningar mot de av kommissionen framställda anmärkningarna avseende varaktigheten av fördragsbrottet.

   Det motiverade yttrandet och talan enligt artikel 228.2 EG ska således innehålla en konsekvent och precis framställning av anmärkningarna, så att medlemsstaten och domstolen exakt kan förstå i vilken utsträckning som domen varigenom fördragsbrottet fastställts har följts. Detta är nödvändigt för att medlemsstaten ska kunna göra sina invändningar gällande och för att domstolen ska kunna kontrollera varaktigheten av fördragsbrottet.

   (se punkterna 67 och 68)