Mål C-319/07 P

3F, tidigare Specialarbejderforbundet i Danmark (SID)

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Överklagande — Bestämmelser om skatteavdrag avseende sjöfolk anställda på fartyg som är registrerade i det danska internationella fartygsregistret — Kommissionens beslut att inte göra invändningar — Talan om ogiltigförklaring — Begreppet berörd part — Arbetstagarorganisation — Talans upptagande till sakprövning”

Förslag till avgörande av generaladvokat E. Sharpston föredraget den 5 mars 2009   I ‐ 5967

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 9 juli 2009   I ‐ 5991

Sammanfattning av domen

1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut av kommissionen att förklara statligt stöd förenligt med den gemensamma marknaden utan att ett formellt granskningsförfarande inletts – Berörd part i den mening som avses i artikel 88.2 EG – Arbetstagarorganisation – Villkor

   (Artiklarna 88.2 och 88.3 EG samt 230 fjärde stycket EG)

2. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut av kommissionen att förklara statligt stöd förenligt med den gemensamma marknaden utan att ett formellt granskningsförfarande inletts – Berörd part i den mening som avses i artikel 88.2 EG – Talan väckt av en arbetstagarorganisation som bildats för att främja dess medlemmars gemensamma intressen, vilken åberopar att dess konkurrensställning i förhållande till andra arbetstagarorganisationer skadas av att stödet beviljas

   (Artiklarna 88.2 och 88.3 EG, 136 första stycket EG samt 230 fjärde stycket EG)

3. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut av kommissionen att förklara statligt stöd förenligt med den gemensamma marknaden utan att ett formellt granskningsförfarande inletts – Berörd part i den mening som avses i artikel 88.2 EG – Talan väckt av en arbetstagarorganisation inom sjöfartssektorn som bildats för att främja dess medlemmars gemensamma intressen – Prövning av sociala frågor

   (Artiklarna 88.2 och 88.3 EG samt 230 fjärde stycket EG)

1.  Enligt artikel 230 fjärde stycket EG får en fysisk eller juridisk person väcka talan mot ett beslut riktat till en annan endast om beslutet berör denne direkt och personligen. Andra personer än dem som ett beslut är riktat till kan endast göra anspråk på att vara personligen berörda om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som beslutet är riktat till.

   Då talan rör ett beslut av kommissionen om statligt stöd ska, i samband med förfarandet för kontroll av statligt stöd enligt artikel 88 EG, en åtskillnad göras mellan å ena sidan den preliminära granskning av stödåtgärderna, vilken anges i artikel 88.3 EG, och som enbart syftar till att göra det möjligt för kommissionen att bilda sig en första uppfattning om huruvida stödåtgärden helt eller delvis är förenlig med den gemensamma marknaden, och å andra sidan den granskning som anges i artikel 88.2 EG. Denna granskning syftar till att göra det möjligt för kommissionen att få kunskap om samtliga omständigheter i ärendet och det är först i detta skede som kommissionen enligt fördraget har en skyldighet att ge berörda parter tillfälle att yttra sig.

   Om kommissionen, utan att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 EG, genom ett beslut med stöd av artikel 88.3 EG fastslår att ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden, kan de personer som åtnjuter dessa processrättsliga skyddsregler endast göra dem gällande om de har möjlighet att väcka talan mot kommissionens beslut vid gemenskapsdomstolen. Av dessa skäl kommer gemenskapsdomstolen att ta upp en talan om ogiltigförklaring av ett sådant beslut, vilken väckts av en berörd part i den mening som avses i artikel 88.2 EG, till sakprövning, om den som väckt talan gjort detta i syfte att tillvarata de processuella rättigheter som han åtnjuter enligt den senare bestämmelsen. Sådana berörda parter är personer, företag eller sammanslutningar, vars intressen eventuellt skadas av att ett stöd beviljas, det vill säga särskilt företag som konkurrerar med stödmottagarna samt branschorganisationer.

   Det är inte uteslutet att en arbetstagarorganisation anses vara berörd part i den mening som avses i artikel 88.2 EG om den visar att dess egna eller dess medlemmars intressen eventuellt skadas av att stöd beviljas. Denna arbetstagarorganisation ska emellertid styrka att det föreligger en risk för att stödet har konkret inverkan på dess egen situation eller på situationen för de medlemmar som den företräder.

   (se punkterna 28–33)

2.  Vad beträffar en talan om ogiltigförklaring avseende ett beslut av kommissionen att förklara statligt stöd förenligt med den gemensamma marknaden utan att ett formellt granskningsförfarande inletts, gäller att en arbetstagarorganisation, som bildats för att främja dess medlemmars gemensamma intressen, kan försöka styrka att den har talerätt till följd av att dess intressen eventuellt kan skadas av att stödet beviljas på grund av den inverkan som bestämmelserna har på dess konkurrensställning gentemot andra arbetstagarorganisationer.

   Av den omständigheten att ett avtal till följd av dess beskaffenhet och syfte, samt det socialpolitiska syfte som eftersträvas med detsamma, kan undantas från tillämpningsområdet för bestämmelserna i artikel 81 EG, följer inte att kollektivavtalsförhandlingarna eller de parter som deltar i dessa likaledes med automatik skulle vara fullständigt undantagna från fördragets regler om statligt stöd. Det följer inte heller av denna omständighet att en talan om ogiltigförklaring som dessa parter eventuellt skulle kunna väcka näst intill med automatik ska avvisas på grund av att de deltar i kollektivavtalsförhandlingar.

   Om det a priori inte var möjligt för en arbetstagarorganisation att styrka att den är en berörd part, i den mening som avses i artikel 88.2 EG, genom att åberopa sin roll vid kollektivavtalsförhandlingar samt de verkningar som de nationella skattebestämmelser som kommissionen anser utgöra stöd som är förenligt med den gemensamma marknaden har på denna roll, skulle detta tvärtom innebära att de socialpolitiska syften, som bland annat föreskrivs i artiklarna 136 första stycket EG och 138.1 EG, äventyras. Denna slutsats styrks av att gemenskapen således inte endast har ett ekonomiskt ändamål utan även ett socialt ändamål. De rättigheter som följer av fördragets bestämmelser om statligt stöd och konkurrens ska, i förekommande fall, vägas mot de mål som eftersträvas med socialpolitiken. Målen med socialpolitiken ska enligt artikel 136 första stycket EG bland annat vara att förbättra levnads- och arbetsvillkor, och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls, samt att åstadkomma ett fullgott socialt skydd och en dialog mellan arbetsmarknadens parter.

   (se punkterna 46, 49, 55, 57 och 58)

3.  Kommissionen kan, när den bedömer förenligheten av ett statligt stöd till sjötransportsektorn – inom ramen för en helhetsbedömning som inbegriper ett stort antal olika överväganden som hänger samman med bland annat skydd för konkurrensen, gemenskapens havspolitik, främjande av gemenskapens sjötransport, samt med att skapandet av arbetstillfällen främjas – ta hänsyn till de sociala synpunkter som anges i gemenskapens riktlinjer.

   Eftersom det således inte kan uteslutas att organ som företräder arbetstagare vid företag som tar emot stöd, i egenskap av berörda parter i den mening som avses i artikel 88.2 EG, kan yttra sig till kommissionen angående sociala frågor som kommissionen i förekommande fall kan beakta, ska gemenskapsdomstolen, för att avgöra huruvida klagandeorganisationens argument att gemenskapens riktlinjer utgör tillräckligt stöd för att fastställa att den är en berörd part i den mening som avses i artikel 88.2 EG, pröva de sociala frågor som följer av de aktuella bestämmelserna med hänsyn till gemenskapens riktlinjer, i vilka de rättsliga villkoren för att bedöma huruvida det statliga stödet är förenligt med den gemensamma marknaden återfinns.

   (se punkterna 64,69 och 70)