Mål C-161/07

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Republiken Österrike

”Fördragsbrott — Artikel 43 EG — Nationell lagstiftning enligt vilken villkoren för registrering av bolag på ansökan av medborgare i nya medlemsstater regleras — Förfarande för intygande av ställning som egenföretagare”

Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 18 september 2008   I ‐ 10673

Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 december 2008   I ‐ 10685

Sammanfattning av domen

Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Restriktioner

(Artikel 43 EG och 46 EG)

En medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 43 EG om den i sin lagstiftning föreskriver att registrering av bolag i bolags- och handelsregistret, efter ansökan från medborgare i de medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004, med undantag av Republiken Cypern och Republiken Malta, vilka medborgare är bolagsmän i ett personbolag eller i ett bolag med begränsat ansvar, endast kan ske om en arbetsmarknadstjänst har fastställt att dessa är egenföretagare eller om sökandena kan förete en dispens vad avser arbetstillstånd. Artikel 43 EG innebär nämligen ett förbud för samtliga medlemsstater att, i sina lagstiftningar, för de personer som utnyttjar rätten att etablera sig där föreskriva villkor för dessa personers bedrivande av verksamhet som skiljer sig från de villkor som uppställs för de egna medborgarna. Om medborgarna i de åtta nya medlemsstaterna underkastas ytterligare formaliteter i förhållande till dem som gäller för de egna medborgarna beträffande deras tillgång till nämnda verksamheter innebär detta ett åsidosättande av just detta förbud.

Denna skillnad i behandling kan endast omfattas av undantaget i artikel 46 EG, enligt vilket diskriminering bara kan rättfärdigas av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Även om det i detta hänseende antas att en risk för kringgående av de övergångsbestämmelser som är tillämpliga på den fria rörligheten för arbetstagare från de åtta nya medlemsstaterna skulle kunna störa den allmänna ordningen i den berörda medlemsstaten, då denna inte har visat att det, för att uppnå det med den ifrågavarande lagstiftningen eftersträvade ändamålet, nämligen att arbetsmarknaden ska fungera väl, är nödvändigt att införa ett allmänt system med förhandstillstånd som är tillämpligt på alla berörda aktörer i de åtta nya medlemsstaterna och detta ändamål inte kan uppnås med åtgärder som är mindre inskränkande för etableringsfriheten, är den ifrågavarande inskränkningen av etableringsfriheten inte motiverad.

(se punkterna 28–30, 32, 38, 41och 42 samt domslutet)