Mål C-45/07

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Republiken Grekland

”Fördragsbrott — Artiklarna 10 EG, 71 EG och 80.2 EG — Sjösäkerhet — Kontroll av fartyg och hamnanläggningar — Internationella avtal — Gemenskapens respektive medlemsstaternas behörighet”

Förslag till avgörande av generaladvokat Y. Bot föredraget den 20 november 2008   I ‐ 704

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 12 februari 2009   I ‐ 716

Sammanfattning av domen

1. Medlemsstater – Skyldigheter – Skyldighet till lojalt samarbete med gemenskapernas institutioner – Sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar

   (Artikel 10 EG, 71 EG och 80.2 EG, Europaparlamentets och rådets förordning nr 725/2004)

2. Europeiska gemenskaperna – Institutioner – Skyldigheter – Skyldighet till lojalt samarbete – Ömsesidighet

   (Artiklarna 10 EG, 71 EG och 80.2 EG)

3. Internationella avtal – Gemenskapen är inte medlem i en internationell organisation – Område som omfattas av gemenskapens externa behörighet

4. Internationella avtal – Medlemsstaternas avtal – Avtal som ingåtts före EG-fördragets ikraftträdande – Artikel 307 EG – Tillämpningsområde

   (Artikel 307.1 EG)

1.  Så snart som gemenskapen har antagit regler för förverkligandet av fördragets mål, kan medlemsstaterna inte utanför ramen för de gemensamma institutionerna åta sig förpliktelser som kan inverka på nämnda regler eller ändra deras räckvidd. Bestämmelserna i förordning nr 725/2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar, som grundar sig på artikel 80.2 EG, en bestämmelse i vilken det i dess andra stycke hänvisas till artikel 71 EG, utgör regler som gemenskapen har antagit för förverkligandet av fördragets mål.

   Medlemsstaten har, genom att be internationella sjöfartsorganisationens (IMO) sjösäkerhetskommitté att utreda förutsättningarna för att upprätta kontrollistor (check lists) eller andra lämpliga hjälpmedel för att bistå de avtalsslutande staterna till den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss vid kontroll av att fartyg och hamnanläggningar uppfyller kraven i kapitel XI-2 i bilagan till denna konvention, och i internationella koden för sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar, framställt ett förslag till kommittén som kan sätta i gång en process som kan leda till att IMO antar nya bestämmelser. Då antagandet av sådana nya bestämmelser i sin tur kan ha en inverkan på förordningen, har emellertid gemenskapslagstiftaren beslutat att införliva dessa två folkrättsliga dokument med gemenskapsrätten.

   Medlemsstaten har tagit ett initiativ som inlett en process som kan inverka på bestämmelserna i förordningen, vilket innebär att de skyldigheter som följer av artiklarna 10 EG, 71 EG och 80.2 EG har åsidosatts.

   (se punkterna 17 och 18 samt 21–23)

2.  Kommissionens eventuella åsidosättande av artikel 10 EG innebär inte att det är tillåtet för en medlemsstat att, i strid med de skyldigheter som åligger medlemsstaten enligt artiklarna 10 EG, 71 EG och 80.2 EG, ta initiativ som kan inverka på de regler som gemenskapen har antagit för förverkligandet av fördragets mål. En medlemsstat kan nämligen inte tillåta sig att ensidigt vidta tillrättaläggande åtgärder eller skyddsåtgärder som syftar till att undanröja en institutions eventuella åsidosättande av gemenskapsrättens regler.

   (se punkt 26)

3.  Endast den omständigheten att gemenskapen inte är medlem i en internationell organisation ger inte en medlemsstat som handlar för egen räkning inom ramen för en internationell organisation rätt att åta sig förpliktelser som kan inverka på de regler som antagits för förverkligandet av fördragets mål.

   Den omständigheten att gemenskapen inte är medlem i en internationell organisation utgör inte hinder för att gemenskapens externa behörighet faktiskt utövas, exempelvis genom att medlemsstaterna handlar solidariskt i gemenskapens intresse.

   (se punkterna 30 och 31)

4.  Artikel 307 första stycket EG är emellertid endast tillämplig om en skyldighet som följer av en internationell konvention och en skyldighet som följer av gemenskapsrätten inte är förenliga med varandra.

   (se punkt 35)