Mål C-499/06

Halina Nerkowska

mot

Zakład Ubezpieczeń Społecznych Oddział w Koszalinie

(begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Koszalinie)

”Invaliditetspension som beviljas civila offer för krig eller förtryck — Villkor om bosättning inom det nationella territoriet — Artikel 18.1 EG”

Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 28 februari 2008   I - 3995

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 maj 2008   I - 4004

Sammanfattning av domen

Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier – Sociala förmåner

(Artikel 18 EG)

Artikel 18.1 EG ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att tillämpa en medlemsstats lagstiftning med stöd av vilken medlemsstaten, generellt och i samtliga fall, nekar sina medborgare utbetalning av en förmån som beviljas civila offer för krig eller förtryck av det enda skälet att medborgarna under hela den period under vilken förmånen betalas ut inte är bosatta i denna stat, utan i en annan medlemsstat.

Såväl viljan att begränsa solidaritetsplikten gentemot civila offer för krig eller förtryck så att den bara avser personer som har en anknytning till den berörda medlemsstatens folk, genom ett bosättningsvillkor som anses utgöra ett uttryck för graden av personernas anknytning till detta samhälle, som nödvändigheten av att kontrollera att dessa personer alltjämt uppfyller villkoren för att beviljas förmånen utgör objektiva skäl av allmänintresse som kan motivera att villkoren för att bevilja eller betala ut en sådan förmån kan påverka den rätt till fri rörlighet som medborgarna i denna medlemsstat har.

Även om bosättningen är ett kriterium som kan visa att en sådan anknytning finns, är det inte desto mindre så att det förhållandet att en person är medborgare i den medlemsstat som beviljar den förmån som är i fråga samt har bott i denna stat under mer än 20 år kan vara tillräckligt för att anse att det finns en anknytning mellan medlemsstaten och mottagaren av förmånen. Under dessa omständigheter måste kravet på bosättning under hela den period under vilken förmånen betalas ut anses vara oproportionerligt, eftersom det går utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa en sådan anknytning. Ett bosättningsvillkor går dessutom utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet att kontrollera att mottagaren av en förmån alltjämt uppfyller villkoren för att beviljas förmånen, och det strider därför mot proportionalitetsprincipen.

(se punkterna 35, 37 och 39–47 samt domslutet)