Mål C-205/06

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Republiken Österrike

”Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 307 andra stycket EG — Lämpliga åtgärder för att undanröja oförenligheter mellan EG-fördraget och de bilaterala avtal som medlemsstaten ingått med tredjeländer före dess anslutning till Europeiska unionen har inte vidtagits — Avtal angående investeringar som Republiken Österrike ingått med Republiken Korea, Republiken Kap Verde, Folkrepubliken Kina, Malaysia, Ryska federationen och Republiken Turkiet”

Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 10 juli 2008   I ‐ 1303

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 3 mars 2009   I ‐ 1320

Sammanfattning av domen

1. Förfarande – Muntligt förfarande – Återupptagande

   (Artikel 222 andra stycket EG; domstolens rättegångsregler, artikel 61)

2. Internationella avtal – Medlemsstaternas avtal – Avtal som ingåtts före EG-fördraget

   (Artiklarna 57.2 EG, 59 EG, 60.1 EG och 307 andra stycket EG)

1.  I artikel 222 andra stycket EG föreskrivs att generaladvokaterna vid offentliga domstolssessioner, fullständigt opartiskt och oavhängigt, ska lägga fram motiverade yttranden i ärenden som enligt domstolens stadga kräver deras deltagande. Eftersom domstolen varken är bunden av generaladvokatens förslag till avgörande eller av den motivering som leder till detta förslag, är det inte oundgängligt att, i enlighet med artikel 61 i rättegångsreglerna, återuppta det muntliga förfarandet varje gång generaladvokaten lyfter fram en rättslig frågeställning som inte har varit föremål för ett meningsutbyte mellan parterna, när domen inte grundar sig på argument som inte har avhandlats mellan parterna.

   (se punkterna 14–15)

2.  En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 307 andra stycket EG genom att inte vidta lämpliga åtgärder för att undanröja oförenligheter i de bestämmelser om överföringar av kapital som finns i de investeringsskyddsavtal som den aktuella medlemsstaten ingått med tredjeland.

   Rådet har med stöd av artiklarna 57.2 EG, 59 EG och 60.1 EG behörighet att, under vissa bestämda förhållanden, begränsa kapitalrörelser och betalningar mellan medlemsstaterna och tredjeländer. För att säkerställa dessa bestämmelsers ändamålsenliga verkan är det nödvändigt att de åtgärder som begränsar den fria rörligheten för kapital vilka rådet eventuellt beslutar om kan tillämpas omedelbart gentemot de stater som berörs av dem. De stater som berörs av åtgärderna kan vara tredjeländer som har undertecknat ett investeringsskyddsavtal. Rådets behörighet att ensidigt vidta restriktiva åtgärder gentemot tredjeländer på ett område som är identiskt eller har samband med det område som regleras av ett tidigare avtal som ingåtts mellan en medlemsstat och ett tredjeland innebär följaktligen att det föreligger en oförenlighet med nämnda avtal när det, för det första, inte finns någon bestämmelse i det tidigare avtalet som gör det möjligt för den berörda medlemsstaten att utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter i egenskap av medlem av gemenskapen och när det, för det andra, inte heller finns någon folkrättslig mekanism som möjliggör detta.

   Den tid som de internationella förhandlingar som vore nödvändiga för att omförhandla det aktuella avtalet skulle ta i anspråk är i sig oförenlig med dessa åtgärders ändamålsenliga verkan. Verkningarna av de andra folkrättsliga medel som kan tillgripas, exempelvis en suspension av avtalet eller till och med en uppsägning av det aktuella avtalet eller av vissa bestämmelser däri, är alltför osäkra för att säkerställa att de åtgärder som rådet har beslutat om skulle kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt.

   (se punkterna 35–37, 39–40 och 45)