Mål C-284/05

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Finland

”Fördragsbrott — Tullfri import av militär utrustning”

Förslag till avgörande av generaladvokat D. Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 10 februari 2009   I ‐ 11708

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 december 2009   I ‐ 11753

Sammanfattning av domen

1. Gemenskapsrätt – Tillämpningsområde – Avsaknad av ett generellt förbehåll som utesluter åtgärder som vidtas med hänvisning till allmän säkerhet

   (Artiklarna 30 EG, 39 EG, 46 EG, 58 EG, 64 EG, 296 EG och 297 EG)

2. Europeiska gemenskapernas egna medel – Medlemsstaternas fastställande och tillhandahållande – Medlemsstats tullfria import av militär utrustning

   (Artikel 26 EG; rådets förordningar nr 1552/89, i dess lydelse enligt förordning nr 1355/96, artiklarna 2 och 9–11, nr 2913/92, artikel 20, och nr 1150/2000, artiklarna 2 och 9–11)

1.  Den omständigheten att det ankommer på medlemsstaterna att besluta om lämpliga åtgärder för att säkerställa inre och yttre säkerhet innebär inte att sådana åtgärder helt faller utanför gemenskapsrätten. Uttryckliga undantag som är tillämpliga på situationer som kan äventyra den allmänna säkerheten föreskrivs i fördraget enbart i artiklarna 30 EG, 39 EG, 46 EG, 58 EG, 64 EG, 296 EG och 297 EG, som avser exceptionella och väl avgränsade fall. Härav kan man inte sluta sig till att det finns ett generellt förbehåll i fördraget som innebär att alla åtgärder som vidtas med hänvisning till allmän säkerhet faller utanför gemenskapsrättens tillämpningsområde. Om man godtog att det fanns ett sådant förbehåll, vid sidan av de specifika villkoren i fördragets bestämmelser, skulle gemenskapsrättens tvingande karaktär och dess enhetliga tillämpning riskera att undergrävas.

   Dessutom ska undantagen i artiklarna 296 EG och 297 EG tolkas restriktivt, i likhet med vad som är fallet med undantag från de grundläggande friheterna. Vad gäller artikel 296 EG ska det påpekas att denna artikel, även om den hänvisar till åtgärder som en medlemsstat anser är nödvändiga för att den ska kunna skydda sina väsentliga säkerhetsintressen och information vars avslöjande den anser strider mot dess väsentliga säkerhetsintressen, inte kan tolkas på så sätt att den ger medlemsstaterna en rätt att göra undantag från fördragets bestämmelser redan genom att åberopa nämnda intressen. Det är följaktligen den medlemsstat som stöder sig på artikel 296 EG som ska styrka att undantaget enligt denna artikel är nödvändigt för att skydda statens väsentliga säkerhetsintressen.

   (se punkterna 45–47 och 49)

2.  En medlemsstat ska anses ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26 EG, enligt artikel 20 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och, följaktligen, enligt den gemensamma tulltaxan, genom att under åren 1998–2002 befria import av militär utrustning från tull.

   Likaså ska en medlemsstat anses ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 9–11 i förordning nr 1552/89 om genomförande av beslut 88/376 om systemet för gemenskapernas egna medel, i dess lydelse enligt förordning nr 1355/96, och enligt artiklarna 2 och 9–11 i förordning nr 1150/2000 om genomförande av beslut 94/728 om systemet för gemenskapernas egna medel, genom att inte beräkna, fastställa och ställa de till nämnda import hänförliga egna medlen till Europeiska gemenskapernas kommissions förfogande och genom att underlåta att betala den dröjsmålsränta som den var skyldig att utge på grund av att den inte ställt de egna medlen till kommissionens förfogande.

   En medlemsstat kan nämligen inte med framgång åberopa fördyringen av militär utrustning till följd av tillämpningen av tullar på import av sådan utrustning från tredjeland som skäl för att undgå sina skyldigheter vad gäller solidarisk finansiering av gemenskapsbudgeten, till nackdel för andra medlemsstater som uppbär och betalar sådana importtullar.

   (se punkterna 50 och 60 samt domslutet)