Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Miljö – Avfall – Direktiv 75/442 – Begreppet avfall

(Rådets direktiv 75/442, i dess lydelse enligt direktiv 91/156, artiklarna 1 a och 2.1 b iv)

2. Miljö – Avfall – Direktiv 75/442 – Tillämpningsområde

(Rådets direktiv 75/442, i dess lydelse enligt direktiv 91/156, artiklarna 2.1 b, 4, 8 och 15, samt rådets direktiv 91/271)

3. Miljö – Rening av avloppsvatten från tätbebyggelse – Direktiv 91/271 – Tillämpningsområde

(Rådets direktiv 75/442, i dess lydelse enligt direktiv 91/156, artikel 2.2, samt rådets direktiv 91/271)

Sammanfattning

1. Avloppsvatten som läckt ut från ett ledningsnät som sköts av ett i lag reglerat avloppsföretag med tillämpning av direktiv 91/271 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och den lagstiftning som utfärdats för att införliva detta direktiv utgör avfall i den mening som avses i direktiv 75/442 om avfall, i dess lydelse enligt direktiv 91/156.

Det framgår nämligen av artikel 2.1 b iv i direktiv 75/442 att gemenskapslagstiftaren uttryckligen avsåg att kvalificera avloppsvatten som avfall, i den mening som avses i detta direktiv, och att samtidigt se till att detta avfall, under vissa förutsättningar, skulle falla utanför dess tillämpningsområde och, följaktligen, inte omfattas av de allmänna bestämmelserna om avfall som infördes genom direktivet.

Det förhållandet att avloppsvattnet läcker ut ur ett ledningsnät saknar således betydelse för dess karaktär av avfall i den mening som avses i nämnda direktiv. En läcka genom vilken avfallsvatten rinner ut ur ett ledningsnät utgör nämligen ett sätt för avloppsföretaget, innehavaren av detta vatten, att göra sig av med det. Att detta utflöde sker oavsiktligt föranleder inte någon annan bedömning.

(se punkterna 26, 28 och 29, samt punkt 1 i domslutet)

2. I artikel 2.1 b iv i direktiv 75/442 om avfall, i dess lydelse enligt direktiv 91/156, anges att direktivet inte skall omfatta avloppsvatten, med undantag för avfall i flytande form, under förutsättning att detta avloppsvatten omfattas av ”annan lagstiftning”. Av detta följer att för att gemenskapsrättslig eller nationell lagstiftning skall kunna anses utgöra annan lagstiftning skall den innehålla precisa bestämmelser som organiserar hanteringen av avfallet i fråga och leda till en miljöskyddsnivå som är åtminstone likvärdig med den som följer av detta direktiv, närmare bestämt av artiklarna 4, 8 och 15.

Direktiv 91/271 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse uppfyller inte den säkerhetsnivån. Den utgör således inte annan lagstiftning i den mening som avses i artikel 2.1 b i direktiv 75/442, och det ankommer på den nationella domstolen att, mot bakgrund av de kriterier som fastslagits ovan, pröva huruvida den nationella lagstiftningen kan betraktas som annan lagstiftning i den mening som avses i denna bestämmelse. Så är fallet om denna nationella lagstiftning innehåller precisa bestämmelser som organiserar hanteringen av det aktuella avfallet och om den medför en miljöskyddsnivå som är likvärdig med den som följer av direktiv 75/442, och närmare bestämt av artiklarna 4, 8 och 15.

(se punkterna 31, 32, 34, 35 och 38, samt punkt 2 i domslutet)

3. Direktiv 91/271 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, som inte innehåller någon bestämmelse som specifikt rör avloppsvatten som läckt ut ur ett ledningsnät, kan inte, i fråga om hanteringen av avloppsvatten som läckt ut ur ett ledningssystem, betraktas som lex specialis i förhållande till direktiv 75/442 om avfall, i dess lydelse enligt direktiv 91/156, och kan således inte finna tillämpning enligt artikel 2.2 i detta direktiv.

(se punkterna 40 och 41, samt punkt 3 i domslutet)