Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens – Direktiv 80/987, i dess lydelse enligt direktiv 2002/74

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74; rådets direktiv 80/987)

2. Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens – Direktiv 80/987

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74; rådets direktiv 80/987)

3. Socialpolitik – Tillnärmning av lagstiftning – Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens – Direktiv 80/987 och 2002/74

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74; rådets direktiv 80/987)

Sammanfattning

När en medlemsstat – före ikraftträdandet av direktiv 2002/74 om ändring av direktiv 80/987 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens – i sin nationella lagstiftning erkände en arbetstagares rätt till skydd från garantiinstitutionen för avgångsvederlag vid arbetsgivarens insolvens, omfattas tillämpningen av denna lagstiftning, i de fall då arbetsgivarens insolvens uppstår efter ikraftträdandet av detta direktiv, av tillämpningsområdet för direktiv 80/987, i dess lydelse enligt direktiv 2002/74.

Med hänsyn till att medlemsstaterna enligt artikel 2.1 andra stycket i direktiv 2002/74 skall tillämpa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv på alla former av insolvens som drabbar en arbetsgivare efter den dag då dessa bestämmelser har trätt i kraft, faller insolvens, som drabbar en arbetsgivare, och dess följder inom det tidsmässiga tillämpningsområdet ( ratione temporis ) för direktiv 80/987 i ändrad lydelse, från och med den tidpunkt då direktivet träder i kraft och även före utgången av den införlivandefrist som föreskrivs i artikel 2.1 första stycket. Det är inte endast de nationella bestämmelser som uttryckligen har till syfte att införliva direktiv 2002/74 som omfattas av dess tillämpningsområde, utan även – från och med den tidpunkt då direktivet träder i kraft – de sedan tidigare gällande nationella bestämmelser som kan säkerställa den nationella rättens förenlighet med direktivet.

Även om artikel 3 första stycket i direktiv 80/987 i ändrad lydelse inte förpliktar en medlemsstat att i den nationella lagstiftning som införlivar direktiv 2002/74 föreskriva att utbetalningen av avgångsvederlag när anställningsförhållandet upphör är garanterad, omfattas, i den mån som den aktuella nationella lagstiftningen innehåller en bestämmelse som låter sådana avgångsvederlag omfattas av den behöriga garantiinstitutionens skydd, denna nationella bestämmelse av tillämpningsområdet för direktiv 80/987 i ändrad lydelse, från det datum då direktiv 2002/74 trädde i kraft. Härav följer att den nationella bestämmelsen, i vilken det under vissa villkor föreskrivs att ersättning skall betalas ut till arbetstagare av garantiinstitutionen vid uppsägning eller när anställningsavtalet upphört att gälla, omfattas av nämnda artikel 2.1 andra stycket och därmed av tillämpningsområde för direktiv 2002/74 när det gäller dess tillämpning på omständigheter som ligger senare i tiden än datumet för dess ikraftträdande.

(se punkterna 28, 29, 31, 32 och 34 samt punkt 1 i domslutet)

1. Inom tillämpningsområdet för direktiv 80/987 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, i dess lydelse enligt direktiv 2002/74, krävs det enligt den allmänna likhetsprincipen, såsom den har slagits fast i gemenskapens rättsordning, att – när det följer av en nationell lagstiftning att de ersättningar som enligt lag skall utbetalas på grund av att anställningsavtalet har upphört att gälla, och som har fastställts genom dom, skall utbetalas av garantiinstitutionen vid arbetsgivarens insolvens – ersättningar av samma art som fastställts i en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren som har träffats vid domstol och med domstolens godkännande skall behandlas på samma sätt.

(se punkt 42 och punkt 2 i domslutet)

2. Inom ramen för tillämpningen av direktiv 80/987 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, och direktiv 2002/74 om ändring av nämnda direktiv, skall den nationella domstolen underlåta att tillämpa nationella bestämmelser, vilka i strid med likhetsprincipen, såsom den har slagits fast i gemenskapsrättens rättsordning, utesluter att den behöriga garantiinstitutionen utbetalar avgångsvederlag som har fastställts i en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren som träffats vid domstol och med domstolens godkännande.

(se punkt 47 och punkt 3 i domslutet)