Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Begäran om förhandsavgörande – Bedömning av giltigheten – Inte möjligt att åberopa WTO-avtalen för att bestrida lagenligheten av en gemenskapsrättsakt

2. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal

(Rådets förordning nr 384/96, artiklarna 1.2, 2.1 och 6 a)

3. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal

(Rådets förordningar nr 384/96, artiklarna 2.10 och 11 och nr 2398/97)

4. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Skada

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 3.5)

5. Begäran om förhandsavgörande – Bedömning av giltigheten – Förklaring att en gemenskapsförordning varigenom en slutgiltig antidumpningstull införs är ogiltig – Verkningar

(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 236.1)

Sammanfattning

1. Med hänsyn till WTO-avtalens beskaffenhet och systematik ingår de i princip inte bland de regler som domstolen skall beakta när den prövar lagenligheten av gemenskapsinstitutionernas rättsakter. Det är endast om gemenskapen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse vilken den åtagit sig inom ramen för WTO, eller om en gemenskapsrättsakt uttryckligen hänvisar till vissa bestämmelser i WTO-avtalen, som det åvilar domstolen att pröva lagenligheten av gemenskapsrättsakten i fråga med hänsyn till WTO:s regler.

(se punkterna 29 och 30)

2. Vad gäller fastställelsen av antidumpningstullar gör rådet inom ramen för fastställelsen av en produkts ”konstruerade” normalvärde inte en uppenbart oriktig bedömning när det anser att artikel 2.6 a i den grundläggande antidumpningsförordningen inte utesluter att uppgifter från ett enda företag beaktas vid fastställelsen av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, när detta företag, som är ett av de företag som är föremål för undersökning, har haft en representativ försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden i ursprungslandet under undersökningsperioden. Det är vidare tillåtet att inte beakta andra exportörers eller tillverkares försäljning, vilken inte ägt rum vid normal handel, vid fastställelsen av vinstmarginalen i enlighet med den princip som slås fast i artiklarna 1.2 och 2.1 i nämnda förordning och som innebär att normalvärdet i princip skall grundas på uppgifter avseende den försäljning som skett vid normal handel.

(se punkterna 46–48)

3. Dumpningsmarginalen skall fastställas genom en rättvis jämförelse mellan normalvärdet för den likadana produkten och det pris som tillämpas vid export till gemenskapen. Rådet gör således en uppenbart oriktig bedömning när det vid fastställelsen av den totala dumpningsmarginalen avseende den produkt som undersökningen avser tillämpar metoden med ”nollställning” av de negativa dumpningsmarginalerna i den mån nämnda metod, som för övrigt inte alls nämns i artikel 2 i den grundläggande antidumpningsförordningen, vid jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och ett vägt genomsnittligt pris för alla exporttransaktioner till gemenskapen, leder till en förändring av priserna för exporttransaktionerna och således leder till jämförelser som inte fullständigt återspeglar alla jämförbara exportpriser. Artikel 1 i förordning nr 2398/97 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av sänglinne av bomull med ursprung i Egypten, Indien och Pakistan är följaktligen ogiltig i den mån rådet, vid fastställelsen av den totala dumpningsmarginalen för den produkt som avsågs i den undersökning som ledde till antagandet av nämnda förordning, tillämpade metoden med ”nollställning” av de negativa dumpningsmarginalerna för var och en av de aktuella produkttyperna

(se punkterna 55–57 och punkt 1 i domslutet)

4. Gemenskapsmyndigheterna har enligt artikel 3.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96, i vilken de relevanta faktorer som kan ha betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd nämns, befogenhet att företa en skönsmässig bedömning vid granskningen och bedömningen av de olika uppgifter som skall beaktas vid fastställelsen av skada.

I synnerhet krävs det endast enligt nämnda bestämmelse att relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd omfattas av bedömningen. Uppräkningen i denna bestämmelse av de ekonomiska faktorerna och förhållandena är inte heller uttömmande. Gemenskapsinstitutionerna överskrider följaktligen inte det utrymme för skönsmässig bedömning som de förfogar över vid utvärdering av komplicerade ekonomiska situationer när de vid bedömningen av gemenskapsindustrins tillstånd endast beaktar de relevanta faktorer som har betydelse för nämnda industri.

(se punkterna 61–63)

5. En importör som vid en nationell domstol har överklagat besluten att antidumpningstullar skall uttas av denne med tillämpning av en gemenskapsförordning, vilken förklarats ogiltig av gemenskapsdomstolen inom ramen för en begäran om förhandsavgörande där giltighetsfrågor ställts, har i princip rätt att åberopa denna ogiltighet i målet vid den nationella domstolen som grund för återbetalning av dessa tullar i enlighet med artikel 236.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Det åligger härvid den nationella domstolen att avgöra huruvida villkoren för återbetalning är uppfyllda.

(se punkterna 67 och 69 samt punkt 2 i domslutet)