Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Konkurrens – Böter – Belopp – Bestämmande – Avskräckande art

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2)

2. Konkurrens – Böter – Gemenskapsrättsliga påföljder och påföljder som ålagts i tredje land för åsidosättande av den nationella konkurrensrätten

(Artikel 3.1 g EG; rådets förordning nr 17, artikel 15)

3. Konkurrens – Böter – Belopp – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning

(Rådets förordning nr 17, artikel 15)

4. Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Meddelande om anmärkningar – Nödvändigt innehåll

(Rådets förordning nr 17, artikel 19.1)

Sammanfattning

1. De böter som åläggs ett företag kan beräknas med tillämpning av en avskräckande faktor, vilken bestäms på grundval av ett antal omständigheter, inte bara det berörda företagets specifika situation.

(se punkt 23)

2. Principen non bis in idem , som även finns inskriven i artikel 4 i protokoll nr 7 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, utgör en grundläggande gemenskapsrättslig princip vars efterlevnad säkerställs av gemenskapsdomstolarna.

När en kartell befinner sig i ett internationellt sammanhang som kännetecknas bland annat av att flera tredje länders rättsordningar ingriper, på sina respektive territorier, utövar de myndigheter i dessa stater som ansvarar för att skydda den fria konkurrensen inom ramen för sin territoriella behörighet sin makt enligt krav som är specifika för dessa stater. Andra staters konkurrensregler grundar sig på sina särskilda syften och mål, vilka tar sig uttryck i olika materiella regler liksom i högst varierande förvaltningsrättsliga, straffrättsliga och civilrättsliga följder när myndigheterna i dessa stater konstaterar att överträdelser av konkurrensreglerna skett.

Av detta följer att när kommissionen beslutar om påföljder för ett företags rättsstridiga uppträdande, även när detta härrör från en kartell av internationell art, strävar den efter att skydda den fria konkurrensen inom den gemensamma marknaden, vilket enligt artikel 3.1 g EG är ett av gemenskapens grundläggande mål. Till följd av det specifika rättsliga värde som skyddas på gemenskapsnivå kan kommissionens bedömningar utifrån dess kompetens på området skilja sig avsevärt från de bedömningar som myndigheterna i tredje land gör.

Principen non bis in idem är således inte tillämplig på situationer där tredje lands rättsordningar och konkurrensmyndigheter ingriper inom ramen för sin behörighet.

(se punkterna 50–53, 55 och 56)

3. Ett hänsynstagande till att myndigheterna i tredje land har ålagt böter kommer i fråga först inom ramen för kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer böter för överträdelser av gemenskapens konkurrensrätt. Det kan följaktligen inte uteslutas att kommissionen tar hänsyn till böter som myndigheterna i tredje land tidigare har ålagt, men den är inte skyldig att göra det.

Kommissionens rätt att fastställa böterna på ett sådant sätt att de är tillräckligt avskräckande syftar till att säkerställa företagens efterlevnad av EG-fördragets konkurrensregler inom den gemensamma marknaden. När kommissionen bedömer den avskräckande verkan av böter som åläggs till följd av ett åsidosättande av dessa regler är den således inte skyldig att beakta eventuella påföljder som ålagts ett företag till följd av att det överträtt konkurrensreglerna i tredje land.

(se punkterna 60 och 61)

4. Det är en grundläggande gemenskapsrättslig princip att rätten till försvar skall iakttas i varje förfarande som kan leda till påföljder, särskilt böter eller viten. Denna princip skall iakttas även i förfaranden av administrativ karaktär.

Skyldigheten att höra de företag som är föremål för ett förfarande enligt artikel 81 EG är uppfylld när kommissionen i sitt meddelande om anmärkningar uppger att den skall undersöka huruvida den skall ålägga de berörda företagen böter och anger de huvudsakliga faktiska och rättsliga omständigheter som kan leda till att böter åläggs, såsom hur allvarlig den påstådda överträdelsen var och hur länge den pågått.

(se punkterna 68 och 69)