Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Anslutning av nya medlemsstater till gemenskapen – 2003 års anslutningsakt – Nödvändig anpassning av aktens bestämmelser om den gemensamma jordbrukspolitiken – Begrepp

(2003 års anslutningsakt, artikel 23)

2. Anslutning av nya medlemsstater till gemenskapen – 2003 års anslutningsakt – Nödvändig anpassning av aktens bestämmelser om den gemensamma jordbrukspolitiken – Beslut 2004/281

(2003 års anslutningsakt, artikel 23, rådets beslut 2004/281, artikel 1.5)

Sammanfattning

1. Syftet med artikel 23 i akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen var att ge rådet möjlighet att anta nödvändiga bestämmelser för att säkerställa att anslutningsakten överensstämde med de lagändringar som följde av institutionernas normativa verksamhet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken mellan anslutningsaktens undertecknande och den tidpunkt då de nya medlemsstaterna rent faktiskt blev medlemmar. Denna tilldelning av behörighet kan emellertid inte tolkas extensivt med risk för att i annat fall åsidosätta resultatet av förhandlingarna om anslutningsvillkoren för de nya medlemsstaterna.

Begreppet anpassning skall därför begränsas till åtgärder som inte under några omständigheter kan inverka på tillämpningsområdet för någon av bestämmelserna om den gemensamma jordbrukspolitiken i anslutningsakten och som inte heller väsentligt kan ändra dess innehåll. Anpassningen skall i stället enbart utgöra en justering som syftar till att säkerställa att akten står i samklang med de nya bestämmelser som gemenskapsinstitutionerna antagit mellan undertecknandet av anslutningsakten och själva anslutningen.

Vad gäller kravet att anpassningen skall vara motiverad för att kunna antas är det tillräckligt att påpeka att ett sådant krav är en direkt följd av varje ändring av gemenskapsregler som görs sedan gemenskapsinstitutionerna infört nyheter i normativt hänseende inom den gemensamma jordbrukspolitiken och som leder till att en motsägelse uppstår mellan bestämmelserna i anslutningsakten och det nya system som följer av ändringen.

(se punkterna 44–45 och 48–49)

2. Rådet har följaktligen, då det antog beslut 2004/281 om anpassning av akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, till följd av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, inte överskridit sin behörighet enligt artikel 23 i anslutningsakten att besluta om de anpassningar av bestämmelserna i denna anslutningsakt om den gemensamma jordbrukspolitiken som ändringar i gemenskapslagstiftningen kan motivera.

Mot bakgrund av förordning nr 1259/1999 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken avsåg systemet med införande med stegvisa höjningar samtliga direktstöd som beviljas enligt de stödsystem som avses i artikel 1 i denna förordning. Det väsentliga kriteriet för att definiera tillämpningsområdet för denna förordning utgörs således av de villkor som föreskrivs i artikel 1 första stycket i förordningen och inte av att ett visst stöd upptagits i bilagan till denna förordning, då bilagan endast utgör en konkretisering av denna bestämmelse.

Under anslutningsförhandlingarna kom parterna överens om principen om en allmän tillämpning av den så kallade ”phasing-in-mekanismen” på samtliga direktstöd i de nya medlemsstaterna, vilket även uttryckligen föreskrivs i anslutningsakten varigenom artikel 1a infördes i nämnda förordning. I artikel 1.5 i beslut 2004/281 föreskrivs dessutom endast ett införande av direktstöd med stegvisa höjningar i de nya medlemsstaterna enligt samma tidsplan och med tillämpning av samma procentsatser som först fastställdes i artikel 1a i nämnda förordning, i dess lydelse enligt anslutningsakten. Beslut 2004/281 kan följaktligen inte anses ha inneburit någon väsentlig ändring av vare sig tillämpningsområdet för den så kallade ”phasing-in-mekansimen” eller av det huvudsakliga innehållet i de skyldigheter och rättigheter som följer av denna mekanism.

Jordbruket i de nya medlemsstaterna och jordbruket i de gamla medlemsstaterna är radikalt olika, vilket därmed motiverade en successiv tillämpning av gemenskapsstöden, i synnerhet direktstödet, för att inte störa den nödvändiga och pågående omstruktureringen av jordbrukssektorn i de nya medlemsstaterna. Härav följer att sökandens situation och den situation som rådde i de gamla medlemsstater som åtnjuter direktstöd utan begränsningar inte är lika. Det är därför inte möjligt att göra någon giltig jämförelse.

I beslut 2004/281 återges principen om och villkoren för tillämpning av den så kallade ”phasing-in-mekanismen” för direktstöd i de nya medlemsstaterna på det sätt denna princip och dessa villkor tagits upp i anslutningsakten, utan att omfattningen därav utvidgas. Beslutet kan följaktligen inte anses innebära en avvikelse från den kompromiss som anslutningsförhandlingarna ledde fram till och utgör därför inte något åsidosättande av principen om god tro.

(se punkterna 55, 66–67, 76, 78–80, 87–88 och 92)