Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Parlamentet – Val – Rösträtt och valbarhet – De som åtnjuter

(Artiklarna 17 EG, 19 EG, 189 EG och 190 EG)

Sammanfattning

Enligt nu gällande gemenskapsrätt är varje medlemsstat behörig att fastställa vem som har rösträtt och är valbar vid val till Europaparlamentet, varvid medlemsstaterna dock är skyldiga att iaktta gemenskapsrätten. Artiklarna 189 EG, 190 EG, 17 EG och 19 EG utgör inte hinder för att medlemsstaterna tillerkänner vissa personer som har nära anknytning till dessa stater, utöver statens egna medborgare och unionsmedborgare som är bosatta inom dess territorium, sådan rösträtt och valbarhet.

Varken i artiklarna 189 EG och 190 EG eller i akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, anges dock uttryckligen och exakt vem som har rösträtt och är valbar vid val till Europaparlamentet. Vad beträffar artiklarna 17 EG och 19 EG beträffande unionsmedborgarskapet är det endast den sista av dessa bestämmelser som, i punkt 2, särskilt behandlar frågan om rösträtt till Europaparlamentet. Denna artikel innebär dock endast att förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet tillämpas på frågan om rösträtt.

Vad gäller frågan huruvida det eventuellt föreligger en koppling mellan å ena sidan unionsmedborgarskap och å andra sidan rösträtt och valbarhet, vilket skulle innebära att dessa rättigheter alltid är förbehållna unionsmedborgare, är det inte möjligt att dra någon klar slutsats i detta avseende på grundval av artiklarna 189 EG och 190 EG, som avser Europaparlamentet, där det anges att detta består av företrädare för folken i medlemsstaterna. Ordet ”folk” – som inte definieras – kan nämligen ha olika betydelser i unionens olika medlemsstater och på unionens olika språk. Inte heller går det att av fördragets artiklar angående unionsmedborgarskapet härleda en princip enligt vilken unionsmedborgarna är de enda som kommer i åtnjutande av fördragets alla övriga bestämmelser, vilket skulle betyda att artiklarna 189 EG och 190 EG var tillämpliga endast på dessa medborgare. Visserligen anges det i artikel 17.2 EG att unionsmedborgarna skall ha de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i fördraget. Fördraget erkänner dock vissa rättigheter som inte är knutna till ställningen som unionsmedborgare eller ens medborgare i en medlemsstat. Artikel 19.2 EG förutsätter visserligen att medborgarna i en medlemsstat har rösträtt och är valbara i sina egna länder, och medför en skyldighet för medlemsstaterna att tillerkänna de unionsmedborgare som är bosatta inom deras territorium dessa rättigheter. Härav följer emellertid inte att en medlemsstat är förhindrad att införa rösträtt och valbarhet för vissa personer som har nära anknytning till medlemsstaten utan att för den skull vara medborgare i den berörda staten eller i någon annan medlemsstat.

Det antal företrädare som skall väljas i varje medlemsstat fastställs i artikel 190.2 EG, och valen till Europaparlamentet – enligt nu gällande gemenskapsrätt – anordnas i varje medlemsstat avseende de företrädare som väljs i den medlemsstaten. Det innebär att den omständigheten att en medlemsstat utsträcker rösträtten vid dessa val till att omfatta andra personer än statens egna medborgare och unionsmedborgare som är bosatta inom dess territorium endast påverkar valet av de företrädare som väljs i den medlemsstaten, och inte inverkar på vilka företrädare och hur många företrädare som väljs i de andra medlemsstaterna.

Av vad ovan anförts följer att Förenade kungariket inte har åsidosatt artiklarna 189 EG, 190 EG, 17 EG och 19 EG, genom att anta en lag i vilken det föreskrivs att de medborgare i Commonwealth som är bosatta i Gibraltar men inte är gemenskapsmedborgare har rösträtt och är valbara vid val till Europaparlamentet.

(se punkterna 65, 66, 70–73, 76–78 och 80)