Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Socialpolitik – Skydd för arbetstagares säkerhet och hälsa – Direktiv 93/104 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden – Arbetstid – Begrepp – Arbetstagare som arbetar vid sociala och socialmedicinska inrättningar – Nationell lagstiftning med ett likvärdighetssystem enligt vilket hänsyn tas till sysslolösa perioder – Otillåten

(Rådets direktiv 93/104)

2. Socialpolitik – Skydd för arbetstagares säkerhet och hälsa – Direktiv 93/104 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden – Mer förmånliga nationella bestämmelser – Minimikrav och begränsningar som skall beaktas vid bedömningen av huruvida den nationella lagstiftningen är förenlig med direktivet

(Rådets direktiv 93/104, artikel 15)

Sammanfattning

1. Direktiv 93/104 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden skall tolkas så, att det utgör hinder mot en medlemsstats lagstiftning som – vad gäller jourtjänst som arbetstagare som arbetar vid sociala och socialmedicinska inrättningar utför och som innebär att de måste vara fysiskt närvarande på denna arbetsplats – föreskriver att vid beräkningen av den verkliga arbetstiden skall ett likvärdighetssystem, som består i att den arbetstid som skall tillgodoräknas vid jourtjänst jämkas enligt en schablonberäkning för att beakta sysslolösa perioder under denna jourtjänst, tillämpas, när den nationella lagstiftningen inte innebär att samtliga minimikrav i syfte att ge arbetstagarna ett effektivt skydd för deras säkerhet och hälsa iakttas.

Det spelar nämligen ingen roll hur intensiv arbetstagarens aktivitet är under den tid han närvarar på sin arbetsplats med avseende på om denna tid skall räknas som arbetstid, i den mening som avses i direktiv 93/104, utan det avgörande är huruvida arbetstagaren måste hålla sig tillgänglig för att kunna ingripa.

(se punkterna 58, 63 och domslutet)

2. Enligt artikel 15 i direktiv 93/104 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden är det uttryckligen tillåtet att tillämpa eller införa nationella bestämmelser som bättre skyddar arbetstagarnas säkerhet och hälsa. För det fall den nationella lagstiftningen innehåller en begränsning vad gäller högsta tillåtna veckoarbetstid som är förmånligare för arbetstagarna, är det emellertid endast direktivets minimikrav och begränsningar som är avgörande för huruvida direktivets skyddsregler har iakttagits.

(se punkterna 51, 63 och domslutet)