Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Domstolen – Förstainstansrätten – Full prövningsrätt – Utövande inom ramen för en talan om ogiltigförklaring – En talan där domstolen har full prövningsrätt har inte ställningen av ett självständigt rättsmedel

(Artiklarna 229 EG, 230 femte stycket EG och 231 EG; rådets förordning nr 17, artikel 17)

Sammanfattning

En sådan talan där domstolen har full prövningsrätt ges inte ställningen av ett självständigt rättsmedel i fördraget. I artikel 229 EG föreskrivs endast att gemenskapsdomstolarna får ges full prövningsrätt i fråga om de sanktionsåtgärder som föreskrivs i de förordningar som antas enligt bestämmelserna i fördraget.

Med stöd av artikel 229 EG har gemenskapsdomstolarna i flera förordningar givits full prövningsrätt i fråga om sanktionsåtgärder. I synnerhet stadgas det i artikel 17 i förordning nr 17 att ”[d]omstolen har oinskränkt rätt enligt [artikel 229 EG] att pröva beslut genom vilka kommissionen har fastställt böter eller viten …”. Förstainstansrätten är behörig att inom ramen för sin fulla prövningsrätt enligt artikel 229 EG och artikel 17 i förordning nr 17 pröva huruvida bötesbeloppet är lämpligt Gemenskapsdomstolens behörighet inom ramen för den fulla prövningsrätten är nämligen inte begränsad till att gälla ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, såsom stadgas i artikel 231 EG, utan den får även ändra den sanktionsåtgärd som fastställts däri.

Denna fulla prövningsrätt utövas emellertid endast av gemenskapsdomstolarna inom ramen för deras kontroll av gemenskapsinstitutionernas rättsakter, i synnerhet vid talan om ogiltigförklaring. Artikel 229 EG innebär nämligen endast att räckvidden av gemenskapsdomstolens behörighet inom ramen för de mål som avses i artikel 230 EG ökar. En talan som syftar till att gemenskapsdomstolen skall utöva sin fulla prövningsrätt med avseende på ett beslut om sanktionsåtgärder innebär eller innefattar således med nödvändighet en talan om att beslutet skall ogiltigförklaras helt eller delvis. Följaktligen skall den tidsfrist som fastställs i artikel 230 femte stycket EG iakttas då en sådan talan väcks.

(se punkterna 22–25)