Mål T-388/03

Deutsche Post AG och DHL International

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Statligt stöd — Beslut att inte göra invändningar — Talan om ogiltigförklaring — Talerätt — Upptagande till sakprövning — Allvarliga svårigheter”

Förstainstansrättens dom (andra avdelningen) av den 10 februari 2009   II ‐ 203

Sammanfattning av domen

1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska och juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut vari kommissionen fastställer att ett statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknaden utan att inleda det formella granskningsförfarandet – Talan som väckts av berörda parter enligt artikel 88.2 EG

   (Artiklarna 88.2 EG, 88.3 EG och 230 fjärde stycket EG)

2. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska och juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Talan som kan tas upp till sakprövning – Rätt att åberopa samtliga grunder för rättsstridighet som nämns i artikel 230 andra stycket EG

   (Artiklarna 88.2 EG, 88.3 EG och 230 andra stycket EG)

3. Stöd som ges av medlemsstater – Stödprojekt – Kommissionens undersökning – Den inledande och den kontradiktoriska fasen – Ett stöds förenlighet med den gemensamma marknaden

   (Artikel 88.2 EG och 88.3 EG)

4. Tolkningsfrågor – Tolkning – Rättsverkningar i tiden av tolkningsavgöranden – Retroaktiv verkan – Gränser – Rättssäkerhet

   (Artiklarna 87.1 EG och 234 EG)

1.  Då kommissionen, utan att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 EG, genom beslut med stöd av artikel 88.3 EG fastslår att ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden, kan de personer som åtnjuter dessa processrättsliga skyddsregler endast göra dem gällande om de har möjlighet att väcka talan mot kommissionens beslut vid gemenskapsdomstolen.

   Av dessa skäl kommer gemenskapsdomstolen att ta upp en talan om ogiltigförklaring av ett sådant beslut till prövning som väckts av en berörd part enligt artikel 88.2 EG, om den som väckt denna talan gjort det i syfte att tillvarata de processuella rättigheter som han åtnjuter enligt den senare bestämmelsen.

   Om sökanden däremot ifrågasätter det beslut som innehåller själva bedömningen av stödet är det inte tillräckligt att sökanden anses vara berörd enligt artikel 88.2 EG för att talan ska kunna prövas. Sökanden måste då visa att han har en särskild ställning i den mening som avses i den rättspraxis som följer av domen av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen. Så skulle till exempel vara fallet om sökandens marknadsposition påtagligt påverkas av det stöd som är föremål för prövning i det aktuella beslutet.

   Endast den omständigheten att beslutet i fråga kan ha en viss påverkan på de existerande konkurrensförhållandena på den relevanta marknaden, och att företagen i fråga befann sig i vilket konkurrensförhållande som helst till det stödmottagande företaget, utgör inte någon sådan påtaglig påverkan.

   (se punkterna 42, 44 och 48)

2.  En sökande som önskar tillvarata sina processuella rättigheter enligt artikel 88.2 EG kan åberopa vilken grund som helst som anges i artikel 230 andra stycket EG, under förutsättning att de syftar till ogiltigförklaring av det angripna beslutet och, slutligen, till att kommissionen ska inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 88.2 EG. Det ankommer däremot inte på förstainstansrätten att, i detta skede av kommissionens prövning av ett stöd, uttala sig om huruvida det föreligger stöd och om detta i sådant fall är förenligt med den gemensamma marknaden.

   Talan ska således avvisas såvitt avser grunder i ansökan som åberopats för att förstainstansrätten ska avgöra om stöd föreligger och om detta i sådant fall är förenligt med den gemensamma marknaden. Alla grunder som åberopas för att styrka att kommissionen borde ha inlett det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 EG kan däremot upptas till prövning.

   (se punkterna 66 och 67)

3.  Det formella granskningsförfarandet i artikel 88.2 EG är oundgängligt då kommissionen har allvarliga svårigheter att bedöma om ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden. Begreppet allvarliga svårigheter är ett objektivt kriterium. För att avgöra om det föreligger sådana svårigheter ska förstainstansrätten på ett objektivt sätt undersöka såväl omständigheterna under vilka den angripna rättsakten fattades som dess innehåll, genom att jämföra skälen i beslutet med de upplysningar som kommissionen förfogade över då den avgjorde frågan om det omtvistade stödet var förenligt med den gemensamma marknaden. Den omständigheten att den första granskningen enligt artikel 88.3 EG tar avsevärt mycket längre tid än normalt kan tillsammans med andra omständigheter leda till slutsatsen att kommissionen har stött på allvarliga svårigheter vid bedömningen och att den därför borde ha inlett ett förfarande enligt artikel 88.2 EG. Att kommissionen gjorde en otillräcklig eller ofullständig granskning under det preliminära granskningsförfarandet är även ett tecken på att det förelegat allvarliga svårigheter.

   (se punkterna 88, 92, 94 och 95)

4.  Den tolkning som domstolen gör av en gemenskapsrättslig bestämmelse klargör och preciserar endast innebörden och räckvidden av denna bestämmelse, såsom den skulle ha tolkats och tillämpats från och med sitt ikraftträdande. Av detta följer att en sålunda tolkad bestämmelse kan och ska tillämpas av domstolarna även beträffande rättsförhållanden som har uppkommit före meddelandet av den aktuella domen. Det är endast i undantagsfall som domstolen, med tillämpning av en i gemenskapens rättsordning ingående allmän rättssäkerhetsprincip, kan se sig nödsakad att begränsa de berördas möjlighet att åberopa en bestämmelse som den har tolkat, i syfte att ifrågasätta rättsförhållanden som har etablerats i god tro. En sådan begränsning kan dessutom endast tillåtas i den dom varigenom den begärda tolkningen meddelas. Dessa överväganden, vilka följer av en rättspraxis som i synnerhet avser den nationella domstolens skyldighet att tillämpa gemenskapsrätten, med vederbörliga ändringar är tillämpliga på gemenskapsinstitutionerna när dessa i sin tur ska genomföra bestämmelser i gemenskapsrätten som varit föremål för en senare tolkning av domstolen.

   Eftersom domstolen inte begränsade rättsverkningarna av uttalandena i domen av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark, i tiden är följaktligen dessa uttalanden, vilka följer av en tolkning av artikel 87.1 EG, helt och hållet tillämpliga på en faktisk och rättslig situation, såsom den framstod när kommissionen antog det angripna beslutet innan den nämnda domen meddelades.

   Ett beslut som kommissionen fattat att inte inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 EG ska följaktligen ogiltigförklaras då beslutet fattats utan en prövning som gjorde det möjligt för kommissionen att avgöra om nivån på den ersättning som betalades till ett offentligt företag hade fastställts på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag, utrustat med lämpliga och tillräckliga medel för att fullgöra de allmännyttiga tjänster som företaget ålagts, skulle ha åsamkats för att fullgöra sina skyldigheter. Härvid ska hänsyn tas till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en rimlig vinst för fullgörandet av dessa skyldigheter.

   (se punkterna 112–114 och 119)