Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Bristfällig eller otillräcklig motivering – Skillnad i förhållande till en uppenbart felaktig bedömning

(Artiklarna 230 EG och 253EG)

2. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Beslut som fattats av kommissionen avseende statligt stöd – Beslut avseende stöd för omstrukturering av ett företag i svårigheter

(Artiklarna 87.1 och 87.3 c EG och 253 EG; gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter)

3. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Artikel 87.3 c EG)

4. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Möjlighet att anta riktlinjer – Tvingande verkan – Domstolsprövning

(Artikel 87.3 c EG)

5. Talan om ogiltigförklaring – Ifrågasatt rättsakt – Bedömning av lagenligheten i förhållande till de upplysningar som var tillgängliga när rättsakten antogs – Bedömning i efterhand – Saknar betydelse

(Artikel 230 EG)

6. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenligt med gemensamma marknaden – Stöd för omstrukturering av ett företag i svårigheter – Identifiering av företag i svårigheter

(Artikel 87.3 c EG; gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, punkterna 4, 5 a och 6)

7. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenligt med gemensamma marknaden – Stöd till omstrukturering av ett företag i svårigheter – Villkor – Begränsning av stödbeloppet till vad som är absolut nödvändigt – Tillämpning av en omstruktureringsplan enligt vilken tillgångar som inte är absolut nödvändiga skall avyttras – Följder – Skyldighet att använda hela behållningen från avyttringen till att finansiera avyttringsplanen

(Artikel 87.3 c EG; gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, punkt 40)

8. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenligt med gemensamma marknaden – Stöd till omstrukturering av ett företag i svårigheter – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Befogenhet att göra en ungefärlig bedömning av nettobehållningen av avyttringar av tillgångar som anges i omstruktureringsplanen – Gränser

(Artikel 87.3 c EG)

9. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Rättelse av bristande motivering under domstolsförfarandet – Otillåten

(Artikel 253 EG)

Sammanfattning

1. Grunden avseende åsidosättande av artikel 253 EG skiljer sig från grunden avseende den uppenbart felaktiga bedömningen. Den förstnämnda grunden som avser avsaknad av, eller en bristfällig, motivering, avser åsidosättande av väsentliga formföreskrifter i den mening som avses i artikel 230 EG, och hänför sig till den allmänna ordningen och skall prövas av gemenskapsdomstolarna. Den andra grunden däremot, som avser ett besluts lagenlighet i sak, avser ett åsidosättande av en rättsregel om tillämpningen av fördraget, i samma avseende som artikel 230 EG, och kan prövas av gemenskapsdomstolarna enbart om den åberopas av sökanden. Motiveringsskyldigheten är följaktligen en fråga som skiljer sig från frågan om huruvida motiveringen är välgrundad.

Förstainstansrätten kan emellertid inte, inom ramen för en kontroll av huruvida skyldigheten att motivera ett beslut fattat av kommissionen har iakttagits, bedöma lagenligheten av de grunder som kommissionen har åberopat för att motivera sitt beslut.

(se punkterna 52 , 58 och 59)

2. Motiveringsskyldighetens omfattning beror på karaktären av rättsakten i fråga och på det sammanhang i vilket den antagits. Av motiveringen skall klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt.

Det krävs inte att motiveringen skall innehålla alla de relevanta faktiska och rättsliga omständigheterna, eftersom frågan huruvida motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG inte enbart skall bedömas mot bakgrund av motiveringens lydelse, utan även mot bakgrund av det sammanhang i vilket motiveringen ingår samt alla rättsregler som reglerar den berörda frågan.

I synnerhet är kommissionen inte tvungen att ta ställning till samtliga argument som de berörda har åberopat inför den, såsom omständigheter som uppenbarligen är irrelevanta, som saknar betydelse eller som uppenbart saknar direkt samband med saken, utan det räcker med att den anger de omständigheter och rättsliga överväganden som har haft en avgörande betydelse för beslutet.

När det gäller frågan om hur en stödåtgärd skall betecknas, kräver motiveringsskyldigheten att kommissionen anger skälen till att den anser att den ifrågavarande åtgärden omfattas av tillämpningsområdet för artikel 87.1 EG.

När det gäller motiveringsskyldigheten avseende huruvida ett statligt stöd till omstrukturering är förenligt med artikel 87.3 c EG, framgår det av rättspraxis att denna är uppfylld när kommissionen i sitt beslut anger skälen till att den anser att stödet är motiverat, med hänsyn till kriterierna i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, bland annat kriterierna att det skall finnas en omstruktureringsplan och bevis som kan styrka den långfristiga lönsamheten samt att stödet står i proportion till stödmottagarens bidrag.

(se punkterna 62–66 och 132)

3. Kommissionen har vid tillämpningen av artikel 87.3 c EG en långtgående befogenhet att göra en skönsmässig bedömning vars utövande inbegriper komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar som skall ske med hänsyn till gemenskapen. Domstolsprövningen av utövandet av denna befogenhet är begränsad till en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att de uppgifter om faktiska omständigheter som lagts till grund för det ifrågasatta beslutet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk. Det ankommer således inte på förstainstansrätten att ersätta beslutsfattarens ekonomiska bedömningar med sina egna.

(se punkterna 137–138)

4. Kommissionen är bunden av de gemenskapsriktlinjer och de meddelanden som den antar beträffande kontroll av statligt stöd, i den mån som de inte avviker från reglerna i fördraget och accepteras av medlemsstaterna.

Kommissionen kan inte genom att bedöma ett enskilt stöd mot bakgrund av sådana riktlinjer som den tidigare har antagit anses överskrida gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning eller avstå från detta. För det första kan den upphäva eller ändra riktlinjerna om detta skulle visa sig vara nödvändigt. För det andra avser riktlinjerna en avgränsad sektor och är motiverade av en önskan att följa en politik som den har slagit fast.

Det ankommer således på förstainstansrätten att bedöma om de krav som kommissionen har ålagt sig själv, såsom de anges i dessa riktlinjer, är uppfyllda.

(se punkterna 139–141)

5. Inom ramen för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG måste rättsaktens lagenlighet bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde den dag då rättsakten antogs och kan inte bero på eventuella möjligheter att kringgå denna eller på en bedömning i efterhand av om den har varit effektiv.

I synnerhet skall kommissionens komplicerade bedömningar bedömas enbart mot bakgrund av de upplysningar som kommissionen hade tillgång till när den gjorde bedömningarna.

(se punkterna 142–143)

6. Om ett företag enligt gemenskapens riktlinjer ”under alla förhållanden” anses vara i svårigheter när en väsentlig del av dess aktiekapital har förlorats, finns det inte något som hindrar att ett företag genom andra tecken visar att det befinner sig i finansiella svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna, även om det inte har förlorat en betydande del av sitt aktiekapital.

(se punkt 185)

7. Då ett företag för att beviljas ett stöd för omstrukturering i sin omstruktureringsplan har åtagit sig att avyttra tillgångar som inte är absolut nödvändiga skall det använda hela behållningen från avyttringen av dessa tillgångar till att finansiera omstruktureringsplanen. Denna skyldighet innebär inte på något sätt att en stödmottagare tvingas använda alla sina medel för att minska det beviljade stödbeloppet, utan endast att denne skall använda alla de medel som genereras genom de tillgångar som inte anses vara nödvändiga för att företagets verksamhet skall kunna fullföljas inom ramen för dess omstrukturering. Att stödmottagaren på så sätt bidrar med egna medel till omstruktureringsplanen är nödvändigt för att det skall kunna säkerställas att stödet, i enlighet med punkt 40 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, är begränsat till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till de finansiella resurser som företaget, aktieägarna eller den koncern företaget tillhör har.

(se punkterna 266 och 313)

8. Kommissionen är inte, då den bedömer huruvida ett omstruktureringsstöd är förenligt med den gemensamma marknaden, skyldig att för varje åtgärd som företaget i fråga vidtar beräkna den specifika kostnaden. Förutom att en precis utvärdering av de olika utgiftsposterna under alla omständigheter är osäker med hänsyn till den framtida karaktären på de föreskrivna åtgärderna, kan kommissionen nämligen inom ramen för sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning inskränka sig till en allmän värdering.

Härav följer att kommissionen i princip har rätt att inom ramen för sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning fastställa en ungefärlig utvärdering av denna nettobehållning efter den avyttring av tillgångar som föreskrivs i omstruktureringsplanen, med hänsyn till svårigheten att fastställa det exakta beloppet av en sådan behållning.

Även om de tillgångar som skulle avyttras enligt nämnda plan faktiskt redan avyttrats och kommissionen därför har tillgång till nettobehållningen av denna avyttring, kan den inte, särskilt mot bakgrund av principen om förbud mot statligt stöd i artikel 87.1 EG, inskränka sig till att göra en utvärdering av ”de stora samlade beloppen” av det ifrågavarande företagets likvida medel.

(se punkterna 272–273, 278 och 282–283)

9. Skälen till ett beslut skall återfinnas i själva beslutstexten och hänsyn kan inte tas till kommissionens efterföljande förklaringar annat än i särskilda fall. Av detta följer att beslutet i sig skall vara tillräckligt och att dess motivering inte skall följa av senare skriftliga eller muntliga förklaringar då beslutet i fråga utgör föremål för en talan vid en gemenskapsdomstol.

(se punkt 287)