Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Syftet med kravet

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 43.2 och 43.3)

2. Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Delvis användning – Av betydelse – Begreppet ”en del av varorna eller tjänsterna” som omfattas av registreringen

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 43.2 och 43.3)

3. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Ordmärkena ALADIN och ALADDIN

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

Sammanfattning

1. Kravet på verklig användning av det äldre varumärket, i den mening som avses i artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, syftar till att begränsa antalet konflikter mellan två varumärken, genom att enbart varumärken som verkligen har använts skyddas, om det inte finns några giltiga ekonomiska skäl för att de inte har använts. Syftet med nämnda artikel 43.2 och 43.3 är däremot varken att uppskatta hur framgångsrikt ett företag är eller att kontrollera dess ekonomiska strategi eller ens att uteslutande ge varumärkesskydd åt kommersiellt utnyttjande som sker i stor omfattning.

Syftet med det nämnda kravet är därför inte i första hand att exakt avgränsa omfattningen av det skydd som det äldre varumärket åtnjuter i förhållande till de konkreta varor och tjänster för vilka varumärket i fråga används vid en bestämd tidpunkt, utan att generellt säkerställa att det äldre varumärket verkligen använts för de varor och tjänster för vilka det har registrerats.

(se punkterna 42 och 43)

2. Artikel 43.2 sista meningen i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken skall tolkas så att om ett varumärke har registrerats för en kategori av varor och tjänster som är tillräckligt stor för att flera underkategorier skall kunna urskiljas inom kategorin, och dessa underkategorier kan förekomma självständigt, medför beviset för verklig användning av en del av dessa varor eller tjänster, i ett invändningsförfarande, endast skydd för den eller de underkategorier till vilka de varor eller tjänster för vilka varumärket verkligen har använts. Om definitionen av de varor eller tjänster för vilka ett varumärke har registrerats däremot är så exakt och begränsad att det inte är möjligt att dela upp den berörda kategorin i flera underkategorier skall, i fråga om invändningen, beviset för att varumärket verkligen använts för varorna eller tjänsterna anses täcka hela kategorin.

Syftet med begreppet delvis användning är förvisso att se till att varumärken vilka endast har använts för en kategori av bestämda varor inte görs indisponibla. Detta får emellertid inte leda till att innehavaren av det äldre varumärket berövas allt skydd för varor som, utan att vara identiska med de varor för vilka det har visats att varumärket verkligen använts, inte väsentligen skiljer sig från dessa och som tillhör en och samma grupp, vilken endast skulle kunna bli föremål för en godtycklig uppdelning. En varumärkesinnehavare saknar i praktiken möjlighet att visa att varumärket använts för samtliga tänkbara varianter av de varor som omfattas av registreringen. Med begreppet ”en del av varorna eller tjänsterna” skall därför inte förstås all kommersiell utveckling av jämförbara varor eller tjänster, utan enbart varor eller tjänster vilka skiljer sig tillräckligt åt för att kunna utgöra sammanhängande kategorier eller underkategorier.

(se punkterna 44–46)

3. För i Spanien etablerade yrkesmän inom metallbearbetningsindustrin föreligger en förväxlingsrisk mellan ordmärket ALADIN (ansökan om registrering av detta ordmärke som gemenskapsvarumärke avser ”preparat för rengöring av vattenledningar för metallbearbetningsindustrin, ej textila hjälpsubstanser eller hjälpsubstanser” tillhörande klass 3 i Niceöverenskommelsen), och ordmärket ALADDIN, vilket tidigare har registrerats i Spanien för ”metallputsmedel” tillhörande samma klass, eftersom de aktuella varorna till viss del liknar varandra med beaktande av att de aktuella tecknen uppvisar stora likheter och att det äldre varumärket har hög särskiljningsförmåga, så att nämnda varor, till och med i ögonen på en målgrupp som består av specialiserade yrkesmän i metallbearbetningsindustrin, kan framstå som besläktade till följd av att de tillhör en och samma familj av varor och således ses som beståndsdelar i ett generellt varusortiment som kan ha samma kommersiella ursprung.

(se punkterna 81, 86, 87, 92 och 99–101)