Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Gemenskapsvarumärke – Yttranden från tredje man och invändning – Bedömning av invändning – Bevisning för att det äldre varumärket använts – Behov av att avgöra denna fråga som åberopats av sökanden innan invändningen avgörs – Följd – Skyldighet för sökanden att inkomma med sitt yttrande inom den frist som fastställts av harmoniseringsbyrån

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 42 samt 43.2 och 43.3)

2. Gemenskapsvarumärke – Prövningsförfarande – Överklagande av ett beslut av en enhet vid byrån som avgör ärenden i första instans överlämnat till överklagandenämnden – Funktionell kontinuitet mellan dessa två instanser – Överklagandenämndens prövning av överklagandet – Räckvidd

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 74.2)

3. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Det äldre varumärket har liten särskiljningsförmåga – Av betydelse

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

4. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Ordmärkena FLEXI AIR och FLEX

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

5. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats i en medlemsstat för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Granskning, och i förekommande fall, avslag på ansökan om registrering av det sökta varumärket enbart på grundval av förordning nr 40/94

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b och 8.2 a ii)

6. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats i en medlemsstat för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Rättigheter som en innehavare av ett äldre nationellt varumärke åtnjuter enligt förordning nr 40/94 – Rättigheter som inte går utöver räckvidden för de rättigheter som innehavaren åtnjuter enligt ifrågavarande nationella rätt

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b och 8.2 a ii; rådets direktiv 89/104, artikel 4.1 b och 4.2 a ii)

Sammanfattning

1. Av artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken följer att vid prövningen av en invändning som framställts enligt artikel 42 i denna förordning föreligger en presumtion för att det äldre varumärket verkligen har använts, så länge sökanden inte har begärt att det skall framläggas bevis för en sådan användning. Om en sådan begäran framställs ankommer det således på den som framställt invändningen att bevisa att varumärket verkligen har använts (eller att det finns skälig grund för att det inte använts), vid äventyr av att invändningen avslås. För att så skall ske krävs det att en uttrycklig begäran framställs i tid vid byrån för harmonisering av den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Även om det i nionde skälet i förordning nr 40/94 anges att ”[d]et är endast berättigat att skydda gemenskapsvarumärken och att skydda äldre registrerade varumärken mot gemenskapsvarumärken i den utsträckning som dessa varumärken faktiskt används” och att möjligheterna för sökanden av ett varumärke att kräva bevis på att det varumärke som åberopats mot registreringen av det varumärke som ansökan gäller verkligen har använts, skall i detta sammanhang inte otillbörligen inskränkas, måste emellertid frågan om huruvida det äldre varumärket verkligen har använts, när den väl har väckts, besvaras innan själva invändningsförfarandet avgörs.

Eftersom såväl invändningsförfarandet som överklagandeförfarandet är kontradiktoriska förfaranden, anmodar harmoniseringsbyrån parterna så ofta som det är nödvändigt att avge yttranden över meddelanden från harmoniseringsbyrån eller över skrivelser som övriga parter har gett in. Med hänsyn till handläggningen skall dessa yttranden i princip ha avgetts inom den tidsfrist som angetts av harmoniseringsbyrån.

(se punkterna 24–27)

2. Behörigheten för överklagandenämnderna vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) inbegriper nämligen en omprövning av de beslut som fattats av de enheter vid byrån som avgör ärenden i första instans. Vid omprövningen är överklagandets utgång beroende av frågan huruvida ett nytt beslut som har samma innehåll som det överklagade beslutet lagenligt kan fattas vid den tidpunkt då överklagandet avgörs. Överklagandenämnderna kan, om inte annat följer av artikel 74.2 i förordning nr 40/94, således bifalla överklagandet antingen på grundval av nya omständigheter eller på grundval av nya bevis som åberopats av den part som överklagat.

För övrigt avgörs i princip inte omfattningen av den bedömning som överklagandenämnden är skyldig att företa beträffande det överklagade beslutet av de grunder som anförs av den part som överklagat. Även om den part som överklagat inte har anfört någon speciell grund är således överklagandenämnden ändå skyldig att mot bakgrund av alla relevanta rättsliga eller faktiska förhållanden pröva huruvida ett nytt beslut som har samma innehåll som det överklagade beslutet lagenligt kan fattas vid den tidpunkt då överklagandet avgörs.

(se punkt 36)

3. Även om ett varumärkes förväxlingsrisk skall beaktas inom ramen för en prövning av en invändning som framställts av innehavare av ett äldre varumärke med stöd av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, utgör det endast en av flera omständigheter som ingår i denna bedömning. Således kan det, även då det finns dels ett äldre varumärke som har liten särskiljningsförmåga, dels ett sökt varumärke som inte utgör en exakt återgivning av det förra, föreligga en förväxlingsrisk bland annat med anledning av att kännetecknen eller de varor eller tjänster som avses liknar varandra.

(se punkt 61)

4. För den genomsnittliga konsumenten i Förenade kungariket föreligger det en förväxlingsrisk mellan ordkännetecknet FLEXI AIR, för vilket ansökan om registrering såsom gemenskapsvarumärke begärts för ”Schamponeringsmedel; hårvårds- och hårläggningsprodukter i form av gel, skum, balsam, sprej; sprejer för håret; färg- och blekningspreparat för håret; preparat för hårläggning och hårpermanent; eteriska oljor” som omfattas av klass 3 i Niceöverenskommelsen, och det äldre ordvarumärket FLEX som är registrerat i Förenade kungariket för ”schamponeringsmedel och behandlingsprodukter för håret” som omfattas av samma klass i Niceöverenskommelsen, dels eftersom det äldre varumärket har liten särskiljningsförmåga och kännetecknen i fråga liknar varandra i visuellt, fonetiskt samt begreppsmässigt hänseende, dels eftersom varorna i vissa delar är identiska och i andra delar mycket lika.

(se punkterna 82–83)

5. Eftersom en ansökan om gemenskapsvarumärke underställs de förfaranden som föreskrivs i förordning nr 40/94, skall en registrering av det sökta varumärket vägras enligt artikel 8.1 b och artikel 8.2 a ii i samma förordning, om innehavaren av ett äldre varumärke som är registrerat i en medlemsstat framställer en invändning och det föreligger en sådan förväxlingsrisk som avses i artikel 8.1 b. Förordning nr 40/94 innehåller emellertid varken bestämmelser om den föregående undersökningen av huruvida det nationella äldre varumärket, med stöd av de nationella bestämmelser som gäller för det, kan utgöra grund för en invändning, eell eller några bestämmelser om undersökningen av förväxlingsrisken mellan de berörda varumärkena enligt dessa nationella bestämmelser.

(se punkt 91)

6. Enligt förordning nr 40/94 kan innehavaren av ett äldre nationellt varumärke inte åtnjuta rättigheter beträffande en ansökan om gemenskapsvarumärke som är mer långtgående än de rättigheter som garanteras enligt de nationella bestämmelser som gäller för det äldre varumärket. Enligt artikel 4.1 b och artikel 4.2 a ii i rådets första direktiv 89/104/EEG om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar har nämligen medlemsstaternas nationella bestämmelser om risken för förväxling mellan ett sökt varumärke och ett äldre nationellt varumärke blivit föremål för en fullständig harmonisering. Det normativa innehållet i dessa bestämmelser i direktiv nr 89/104 är emellertid identiskt med innehållet i artikel 8.1 b och artikel 8.2 a ii i förordning nr 40/94.

(se punkt 92)