Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Tillnärmning av lagstiftning – Maskiner – Direktiv 98/37 – Hinder för utsläppande på marknaden av maskiner som presumeras överensstämma med direktivet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 98/37, artiklarna 4.1 och 7.1)

2. Tillnärmning av lagstiftning – Maskiner – Direktiv 98/37– Hinder för utsläppande på marknaden av maskiner som presumeras överensstämma med direktivet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 98/37, artiklarna 4.1 och 7)

3. Gemenskapsrätt – Enskildas rättigheter – Medlemsstats överträdelse

(Europaparlamentets och rådets direktiv 98/37, artikel 4.1)

4. Gemenskapsrätt – Enskildas rättigheter – Medlemsstats överträdelse

5. Gemenskapsrätt – Enskildas rättigheter – Medlemsstats överträdelse

Sammanfattning

1. En statstjänstemans uttalanden som, på grund av den form de har och omständigheterna, ger de personer de riktar sig till intrycket att det rör sig om statens officiella ståndpunkter, och inte om statstjänstemannens personliga åsikter, kan tillskrivas staten. Den avgörande omständigheten för att en statstjänstemans uttalanden skall kunna tillskrivas staten är huruvida de personer som uttalandena riktar sig till, i ett bestämt sammanhang, rimligen kan anta att det rör sig om ställningstaganden som statstjänstemannen gör med den auktoritet som följer av tjänsten.

En statstjänstemans uttalanden, genom vilka en maskin som har certifierats som överensstämmande med direktiv 98/37 om maskiner framställs som stridande mot den harmoniserade standard till vilken den är hänförlig samt som farlig, utgör ett åsidosättande av artikel 4.1 i detta direktiv, i den mån uttalandena kan tillskrivas staten. Sådana uttalanden kan nämligen, åtminstone indirekt och potentiellt, hindra att en sådan maskin släpps ut på marknaden.

Det i artikel 4.1 i direktivet föreskrivna förbudet gäller visserligen endast om den aktuella maskinen uppfyller bestämmelserna i direktivet. I detta hänseende innebär emellertid inte den presumtion om överensstämmelse som följer av artikel 5.1 i direktivet, i fråga om maskiner vars överensstämmelse med direktivet har certifierats och som är försedda med en CE-märkning om överensstämmelse enligt artikel 10 i direktivet, att medlemsstaterna inte kan ingripa när risker uppkommer. Enligt artikel 7.1 första stycket i direktivet är en medlemsstat tvärtom skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder för att avlägsna en maskin från marknaden när den konstaterar att maskinen, som används på avsett sätt, kan äventyra personers och egendoms säkerhet. I ett sådant fall skall medlemsstaten, enligt artikel 7.1 andra stycket, omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder och om skälen för beslutet.

Om de behöriga myndigheterna i den aktuella medlemsstaten varken har konstaterat att det finns någon risk, vidtagit åtgärder för att avlägsna de aktuella maskinerna från marknaden eller ens underrättat kommissionen om sådana åtgärder, är staten dock skyldig att iaktta förbudet mot att begränsa deras fria rörlighet, enligt artikel 4.1 i direktivet.

(se punkterna 61–66 och punkt 1 i domslutet)

2. Ett åsidosättande av artikel 4.1 i direktiv 98/37 genom en statstjänstemans beteende, i den mån det kan tillskrivas den medlemsstat som statstjänstemannen lyder under, kan inte rättfärdigas vare sig med stöd av syftet att skydda hälsan eller med stöd av statstjänstemäns yttrandefrihet.

Med hänsyn till att bestämmelserna om säkerhetskraven för att släppa ut maskiner på marknaden, vilka påverkar den fria rörligheten för varor, omfattas av en fullständig harmonisering på gemenskapsnivå, kan en medlemsstat nämligen, för det första, inte med fog göra gällande någon annan grund avseende hälsoskydd än den som följer av artikel 7 i direktivet.

Även om yttrandefriheten garanteras för var och en som omfattas av medlemsstaternas jurisdiktion och är en väsentlig förutsättning för ett demokratiskt samhälle, kan, för det andra, medlemsstaterna emellertid inte göra gällande sina statstjänstemäns yttrandefrihet för att rättfärdiga ett hinder och därigenom undgå sitt eget skadeståndsansvar enligt gemenskapsrätten.

(se punkterna 70, 72–73 och punkt 2 i domslutet)

3. Artikel 4.1 i direktiv 98/37 om maskiner skall tolkas dels så, att artikeln ger enskilda rättigheter, dels så, att den inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning åt medlemsstaterna, i fråga om de maskiner som överensstämmer eller presumeras överensstämma med direktivet. Ett åsidosättande av bestämmelsen som följer av uttalanden från en medlemsstats statstjänsteman utgör, förutsatt att uttalandena kan tillskrivas denna stat, en tillräckligt klar överträdelse av gemenskapsrätten för att staten skall ådra sig skadeståndsansvar.

(se punkt 86 och punkt 3 i domslutet)

4. Gemenskapsrätten utgör inte något hinder för att det i en medlemsstats nationella rätt föreskrivs särskilda förutsättningar i fråga om ersättning för andra skador än person- och sakskador, på villkor att de är utformade på ett sådant sätt att det i praktiken inte blir omöjligt eller orimligt svårt att få ersättning för en skada som följer av en överträdelse av gemenskapsrätten. Det kan vid överträdelse av gemenskapsrätten, särskilt i fråga om tvister av ekonomisk eller kommersiell art, således inte tillåtas att utebliven vinst för enskilda helt utesluts som ersättningsgill skada.

(se punkterna 95 och 96 samt punkt 4 i domslutet)

5. Vid överträdelser av gemenskapsrätten utgör denna inte något hinder för att en statstjänsteman kan ådra sig skadeståndsansvar jämte medlemsstatens skadeståndsansvar, men den innebär inte heller något krav på att en sådan möjlighet skall finnas.

(se punkt 99 och punkt 5 i domslutet)