Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Fri rörlighet för personer – Civilrättsligt samarbete – Delgivning av handlingar i mål och ärenden – Förordning nr 1348/2000 – Avsaknad av bestämmelser i förordningen avseende följderna av vissa omständigheter – Tillämpning av nationell rätt – Villkor – Iakttagande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen – Räckvidd

(Rådets förordning nr 1348/2000)

2. Fri rörlighet för personer – Civilrättsligt samarbete – Delgivning av handlingar i mål och ärenden – Förordning nr 1348/2000 – Delgivning av en handling som är avfattad på ett annat språk än den mottagande medlemsstatens officiella språk eller ett av den sändande medlemsstatens språk som adressaten förstår – Möjlighet att avhjälpa denna situation genom att skicka en översättning – Förfarande – Tillämpning av nationell rätt – Villkor

(Rådets förordning nr 1348/2000, artikel 8)

Sammanfattning

1. I avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området, skall det anges i varje medlemsstats rättsordning vilka förfaranden för att väcka talan som är avsedda att tillvarata rättigheter som för enskilda följer av gemenskapsrättens direkta effekt. Dessa förfaranden får inte vara mindre förmånliga än de förfaranden som avser de rättigheter som är grundade på den nationella rättsordningen (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen). Effektivitetsprincipen innebär dessutom att den nationella domstolen skall tillämpa de processuella förfaranden som föreskrivs i den nationella rättsordningen endast i den mån dessa förfaranden inte innebär att förordningens syfte och ändamål ifrågasätts. När följderna av vissa omständigheter inte föreskrivs i förordning nr 1348/2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur ankommer det således på den nationella domstolen att i princip tillämpa sin nationella rätt samtidigt som den skall säkerställa gemenskapsrättens fulla verkan. Det innebär att den nationella domstolen, vid behov, kan vara tvungen att underlåta att tillämpa en nationell bestämmelse som hindrar gemenskapsrättens fulla verkan eller att tolka en nationell bestämmelse, som utarbetats med avseende på en rent nationell situation, i syfte att tillämpa den på den gränsöverskridande situationen i fråga.

(se punkterna 49–51)

2. Artikel 8 i förordning nr 1348/2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur skall tolkas så, att om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av att handlingen inte är avfattad på den mottagande medlemsstatens officiella språk eller ett av den sändande medlemsstatens språk som adressaten förstår, så skall det vara möjligt att avhjälpa situationen genom att snarast möjligt sända en översättning av handlingen på det sätt som föreskrivs i denna förordning.

För att lösa de problem som är att hänföra till det sätt på vilket den omständigheten att en handling inte har översatts skall avhjälpas och som inte regleras i ovannämnda förordning såsom den tolkats av domstolen, skall den nationella domstolen tillämpa den nationella processrätten samtidigt som den säkerställer förordningens fulla verkan med hänsyn till dess syfte.

(se punkterna 53 och 71 samt punkterna 1 och 2 i domslutet)