EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62003CJ0221

Sammanfattning av domen

Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om fördragsbrott — Föremål för tvisten — Fastställande under det administrativa förfarandet — Rent formell anpassning av anmärkningarna efter det motiverade yttrandet med anledning av en ändring i nationell lagstiftning — Lagstiftning som delvis åtgärdar de anmärkningar som framförts i det motiverade yttrandet — Tillåtlighet — Nya anmärkningar mot denna ändrade nationella lagstiftning — Avvisning

(Artikel 226 EG)

2. Talan om fördragsbrott — Domstolens prövning av huruvida talan är välgrundad — Situation som skall beaktas — Situationen vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet — Införlivandeåtgärder antagna i efterhand — Retroaktiv verkan — Betydelsen av fastställandet av att det föreligger ett fördragsbrott — Föreligger inte

(Artikel 226 EG)

3. Miljö — Skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket — Direktiv 91/676 — Fastställande av vatten som är förorenade — Angivande av känsliga områden — Medlemsstaternas skyldigheter — Räckvidd

(Rådets direktiv 91/676, artikel 3.1 och 3.2 samt bilaga 1)

4. Miljö — Skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket — Direktiv 91/676 — Översyn av förteckningen över angivna känsliga områden — Räckvidd

(Rådets direktiv 91/676, artikel 3.4)

Sammanfattning

1. Föremålet för en talan om fördragsbrott som har väckts med stöd av artikel 226 EG avgränsas genom det administrativa förfarande som avses i denna bestämmelse. Ansökan kan således inte grundas på andra anmärkningar än dem som anges under det administrativa förfarandet. Detta krav sträcker sig emellertid inte så långt att det i samtliga fall är nödvändigt att de nationella bestämmelser som nämns i det motiverade yttrandet fullständigt överensstämmer med dem som förekommer i ansökan. När lagstiftningen ändras mellan dessa två skeden i förfarandet är det tillräckligt att det system som införts genom den under det administrativa förfarandet omstridda lagstiftningen bibehålls i sin helhet genom de nya bestämmelser som medlemsstaten utfärdar efter det motiverade yttrandet och som sedermera utgör föremålet för talan.

En talan kan tas upp till sakprövning när den avser nya nationella bestämmelser om undantag i det system som är föremål för det motiverade yttrandet och som således delvis avhjälper det påstådda fördragsbrottet. Att inte ta upp talan till sakprövning i ett sådant fall skulle kunna göra det möjligt för en medlemsstat att förhindra ett fördragsbrottsförfarande genom att genomföra vissa smärre lagändringar varje gång medlemsstaten delges ett motiverat yttrande samtidigt som den i övrigt upprätthåller de kritiserade bestämmelserna. Så vore däremot inte fallet med nya anmärkningar utöver dem som tagits upp i det motiverade yttrandet, vilka riktas mot nationella åtgärder som vidtagits efter det motiverade yttrandet i syfte att avhjälpa de anmärkningar som framförts däri.

(se punkterna 38–41)

2. För att inte medlemsstaterna skall kunna kringgå fördragsbrottsförfarandet enligt artikel 226 EG, kan lagar och andra föreskrifter som dessa antar efter det att den frist som kommissionen har angett i sitt motiverade yttrande har löpt ut inte – enbart för att de träder i kraft retroaktivt – godtas som åtgärder för införlivande som domstolen inom ramen för detta förfarande skall beakta vid sin bedömning av huruvida det förelåg ett fördragsbrott vid denna tidpunkt.

(se punkt 60)

3. Vad för det första gäller grundvattnen följer det av artikel 3.1 i direktiv 91/676 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket jämförd med bilaga 1 till detta att medlemsstaterna skall fastställa att allt sött ytvatten och grundvatten som har eller kan riskera att ha en nitrathalt som överstiger 50 mg/l skall anses utgöra vatten som är förorenat eller kan förorenas om åtgärder i enlighet med artikel 5 i direktivet inte vidtas. De skall även, enligt artikel 3.2 i direktivet, ange känsliga områden på grundval av de vatten som förtecknats enligt artikel 3.1 i direktivet, om de inte väljer att upprätta och tillämpa de åtgärdsprogram som avses i artikel 5 i direktivet för hela sitt nationella territorium.

Härav följer att enbart en behörighet att förteckna vilka vatten som är förorenade eller kan förorenas och att ange de känsliga områdena inte är tillräckligt för att införliva och genomföra direktivet. Som framgår av ordalydelsen i artikel 3.1 och 3.2 i direktivet utgör å ena sidan förtecknandet av vilka vatten som är förorenade eller som kan förorenas om åtgärder i enlighet med artikel 5 i direktivet inte vidtas och å andra sidan angivandet av känsliga områden, på grundval av de vatten som har förtecknats på detta sätt, separata skyldigheter som skall genomföras konkret och var för sig.

(se punkterna 64, 65 och 73)

4. Regeringen kan inte heller vinna framgång med argumentet rörande artikel 3.4 i direktivet. Denna bestämmelse avser enbart den situationen att en medlemsstat ser över de känsliga områden som angetts och gör nödvändiga ändringar och tillägg, för att ta hänsyn till förändringar och omständigheter som tidigare inte kunnat förutses. Bestämmelsen tar däremot inte sikte på det inledande förfarandet, enligt artikel 3.1 och 3.2 i nämnda direktiv, som består i att förteckna vilka vatten som är förorenade eller kan förorenas för att därefter ange känsliga områden på grundval av vilka vatten som förtecknats på detta sätt.

(se punkt 80)

Top