Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Skattebestämmelser — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt — Skattskyldiga — Begrepp — En person som förvärvat en byggnad för eget boende, men som till viss del använder denna i sin näringsverksamhet och behandlar den delen av byggnaden såsom en tillgång i rörelsen — Omfattas

(Rådets direktiv 77/388, artiklarna 2, 4 och 17)

2. Skattebestämmelser — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt — Avdrag för ingående mervärdesskatt — En gemenskap, där samäganderätten följer av äktenskap, förvärvar en investeringsvara — De samägande makarna anses vara mottagare av den utförda prestationen och avdragsrätten anses tillkomma makarna var för sig

(Rådets direktiv 77/388, artikel 17)

3. Skattebestämmelser — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Samägande makar förvärvar en investeringsvara — Egendomen används till viss del av en av samägarna i dennes näringsverksamhet — Denna samägare har rätt att dra av hela den ingående mervärdesskatt som hänför sig till denna del av varan — Villkor — Avdragsbeloppet överstiger inte den gräns som utgörs av den skattskyldiga personens andel i den samägda egendomen

(Rådets direktiv 77/388, artikel 17)

4. Skattebestämmelser — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Den skattskyldiga personens skyldigheter — Innehav av en faktura innehållande vissa uppgifter — Två makar har förvärvat en byggnad som innehas med samäganderätt — Byggnaden används till viss del av en av samägarna i dennes näringsverksamhet — Krav att inneha en faktura som utställts på honom och som anger till vilken del priset och mervärdesskatten hänför sig till hans andel av den samägda egendomen — Föreligger inte

(Rådets direktiv 77/388, artiklarna 18.1 a och 22.3)

Sammanfattning

1. En person som förvärvar eller låter uppföra en byggnad för eget boende skall anses agera som en skattskyldig person och har således rätt till avdrag med tillämpning av artikel 17 i sjätte direktivet 77/388, såväl i dess ursprungliga lydelse som i dess lydelse enligt direktiv 91/680, i den mån som personen använder ett av rummen i byggnaden som kontor vid utövandet av en ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artiklarna 2 och 4 i samma direktiv, även om det rör sig om en bisyssla, och behandlar den delen av byggnaden såsom en tillgång i rörelsen.

(se punkt 52 samt domslutet)

2. För det fall en gemenskap, där samäganderätten följer av äktenskap, som inte är en juridisk person och inte i sig utövar ekonomisk verksamhet i den mening som avses i direktiv 77/388, såväl i dess ursprungliga lydelse som i dess lydelse enligt direktiv 91/680, gör en beställning av en investeringsvara, skall samägarna i denna gemenskap anses vara mottagare av den utförda prestationen med avseende på tillämpningen av detta direktiv.

Eftersom en sådan gemenskap inte är en skattskyldig person och därför inte kan göra avdrag för ingående mervärdesskatt, skall avdragsrätten nämligen, i enlighet med neutralitetsprincipen, anses tillkomma makarna var för sig såvitt de är skattskyldiga personer.

(se punkterna 57 och 58 samt domslutet)

3. För det fall två makar som utgör en gemenskap, där samäganderätten följer av deras äktenskap, förvärvar en investeringsvara som till viss del endast används av en av de två makarna i dennes näringsverksamhet, har den maken rätt att dra av hela den ingående mervärdesskatt som hänför sig till den del av varan som han använder i rörelsen, såvitt avdragsbeloppet inte överstiger den gräns som utgörs av den skattskyldiga personens andel i den samägda egendomen.

Om den ifrågavarande aktören endast hade haft rätt att göra ett proportionellt avdrag för den ingående mervärdesskatt som hänför sig till det utrymme som han fullt ut använder för sina skattepliktiga transaktioner – där storleken på avdraget fastställs i förhållande till hans ägarandel i den samägda fastigheten i dess helhet – skulle denne inte befrias från hela den skatt som hänför sig till den vara som han använder i sin ekonomiska verksamhet, vilket är oförenligt med de krav som följer av neutralitetsprincipen.

(se punkterna 71 och 74 samt domslutet)

4. Artiklarna 18.1 a och 22.3 i direktiv 77/388, såväl i dess ursprungliga lydelse som i dess lydelse enligt direktiv 91/680, innebär inte krav på att den skattskyldiga personen, som tillsammans med sin maka har förvärvat en byggnad som innehas med samäganderätt och som till viss del endast används av den skattskyldige personen i dennes näringsverksamhet, för att ha rätt att göra avdrag, skall inneha en faktura som utställts till honom och som anger till vilken del priset och mervärdesskatten hänför sig till hans andel av den samägda egendomen. Det är härvid tillräckligt med en faktura som utställts till de samägande makarna utan åtskillnad och utan att en sådan uppdelning anges.

(se punkt 83 samt domslutet)