Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Grunder som kan åberopas mot ett beslut av kommissionen rörande statligt stöd

(Artiklarna 88.2 EG och 230 EG)

2. Statligt stöd – Begrepp

(Artikel 87.1 EG)

3. Statligt stöd – Skadlig inverkan på konkurrensen

4. Statligt stöd – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna

(Rådets förordning nr 659/1999, artikel 14)

5. Statligt stöd – Kommissionens undersökning

6. Statligt stöd – Kommissionens beslut att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Artiklarna 87.1 EG och 253 EG)

Sammanfattning

1. I ett mål om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG måste rättsaktens lagenlighet bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde den dag då rättsakten antogs. I synnerhet skall kommissionens komplexa bedömningar prövas enbart mot bakgrund av de upplysningar som kommissionen hade tillgång till när den gjorde bedömningarna.

Kommissionen kan i detta hänseende inte kritiseras för att den inte har beaktat eventuella uppgifter som skulle ha kunnat åberopas under det administrativa förfarandet på området för statligt stöd men som inte har åberopats, eftersom den inte har någon skyldighet att ex officio föreställa sig vilka omständigheter som skulle ha kunnat åberopas.

Härav följer att en sökande som har deltagit i ett granskningsförfarande enligt artikel 88.2 EG inte har rätt att åberopa faktiska omständigheter som kommissionen inte har känt till och som sökanden inte har upplyst kommissionen om under granskningsförfarandet. Det finns däremot inget som hindrar att den berörde anför en rättslig grund mot det slutgiltiga beslutet som den inte har anfört under det administrativa förfarandet.

Denna lösning kan med undantag för fall där det föreligger särskilda omständigheter tillämpas på ett sådant förhållande där ett företag inte har deltagit i granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 EG.

En sådan lösning är således tillämplig på en sökande som, trots full vetskap om beslutet att inleda ett formellt granskningsförfarande som särskilt riktades mot efterskänkandet av en fordran till förmån för sökanden och om behovet och vikten av att denne inger vissa uppgifter mot bakgrund av de tvivel som kommissionen redan framfört angående huruvida det var förenligt med gemenskapsrätten att efterskänka denna fordran, beslutar att inte delta i det formella granskningsförfarandet utan att därvid göra gällande att beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet var otillräckligt motiverat för att denna skulle kunna göra gällande sina rättigheter på ett ändamålsenligt sätt.

(se punkterna 82–85, 90 och 104)

2. När en regional eller lokal myndighet, som har en klar och förfallen fordran mot ett företag, efterskänker denna fordran i utbyte mot aktier i ett bolag vars värde var noll vid tidpunkten för transaktionen, och detta företag inte har visat att den efter efterskänkandet av fordran gjorde ett kapitaltillskott motsvarande detta belopp i något annat bolag som således var mottagare, får detta företag, som behöll denna summa bland sina tillgångar, anses ha mottagit en överföring av allmänna medel i den mening som avses i artikel 87.1 EG.

(se punkterna 169–170)

3. Stöd som syftar till att befria ett företag från de kostnader som det normalt skulle bära för den löpande driften eller den normala verksamheten, snedvrider i princip konkurrensvillkoren.

När en offentlig myndighet gynnar ett företag som är verksamt inom en sektor som kännetecknas av stark konkurrens genom att bevilja detta en förmån, föreligger det en snedvridning av konkurrensen eller en risk för en sådan snedvridning.

Detta är exempelvis fallet när en regional eller lokal myndighet utan verkligt vederlag efterskänker en fordran som den har mot ett företag som bedriver verksamhet inom en sektor som är helt öppen för konkurrens.

(se punkterna 177–180)

4. När ett ekonomiskt stöd som beviljats av en medlemsstat förstärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln mellan medlemsstater, skall denna handel anses ha påverkats av stödet.

När ett holdingbolag beviljas ett stöd, innebär det en ekonomisk fördel på marknaden där de dotterbolag som står under dess kontroll är verksamma, genom att holdingbolagets ställning stärks i förhållande till andra företag och genom att det kan öka sin export.

Begäran om återkrav avseende värdet av ett stöd kan inte anses strida mot proportionalitetsprincipen och artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG].

(se punkterna 181, 184 och 198–199)

5. Kommissionen kan inte kritiseras för att ha gjort sig skyldig till diskriminering genom att ha behandlat jämförbara situationer olika, när den, vid fastställandet av värdet på det statliga stödet, tillämpade två olika värderingsmetoder för att få fram värdet på de värdepapper som ett bolag förvärvat och avyttrat vid olika tillfällen, eftersom värderingen beaktade värden vid olika datum och i olika sammanhang, varvid den ena metoden beaktade förekomsten av ett pris som fastställts genom statliga föreskrifter och den andra att värdet fastställts i förhållande till de faktiska ekonomiska omständigheterna.

(se punkterna 201, 207–211 och 218)

6. Motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG utgör en väsentlig formföreskrift som skall särskiljas från frågan huruvida motiveringen är välgrundad, vilken skall hänföras till frågan huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende. Den motivering som krävs enligt artikel 253 EG skall med hänsyn härtill vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen skall klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen till den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt.

Detta krav skall vidare bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälens karaktär och det intresse som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha av att få förklaringar. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 253 EG inte skall ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området.

Då denna princip tillämpas vid bedömningen av en stödåtgärd innebär den ett krav på att kommissionen skall ange skälen till att den anser att stödåtgärden i fråga omfattas av tillämpningsområdet för artikel 87.1 EG.

Om det antas att ett stöd har beviljats, skall kommissionen vidare på ett tillräckligt klart sätt ange de omständigheter och rättsliga överväganden som var av väsentlig betydelse för beslutet, däribland de omständigheter och rättsliga överväganden som bland annat gör det möjligt för sökanden och gemenskapsdomstolarna att få kännedom om skälen till att kommissionen ansåg att den omtvistade transaktionen medförde en snedvridning av konkurrensen och påverkade handeln inom unionen.

(se punkterna 234–236 och 246)