Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Förfarande – Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts – Juridisk person – Rättslig existens – Bevis som det åligger sökandeenheten att inge – Möjlighet att utan bevisning betrakta de fysiska personer som enheten består av som sökande

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.5)

2. Gemenskapsvarumärke – Förfaranderegler – Prövning av omständigheterna ex officio – Invändningsförfarande – Prövning som är begränsad till de grunder som har åberopats – Beaktande av notoriska fakta

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 74.1)

3. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett äldre varumärke som är identiskt eller liknande och som registrerats för identiska eller liknande varor eller tjänster – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Likhet mellan de berörda varumärkena – Undersökning i förhållande till målgruppens uppfattning

(Rådets förordning nrº40/94, artikel 8.1 b)

4. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett äldre varumärke som är identiskt eller liknande och som registrerats för identiska eller liknande varor eller tjänster – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Målgruppens grad av uppmärksamhet – Tidpunkt som skall beaktas – Tidpunkten för valet mellan olika berörda varor eller tjänster

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

5. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett äldre varumärke som är identiskt eller liknande och som registrerats för identiska eller liknande varor eller tjänster – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Ordmärkena ”PICARO” och ”PICASSO”

(Rådets förordning nrº40/94, artikel 8.1 b)

Sammanfattning

1. För att uppfylla kraven i artikel 44.5 i förstainstansrättens rättegångsregler, beträffande ansökan genom vilken en juridisk persons talan anhängiggörs, skall ett oskiftat dödsbo i den mening som avses i den franska code civil som väcker talan i sitt namn inkomma med bevis för sin rättsliga existens som kan styrka dödsboets självständighet och, om än begränsade, ansvar, och bevis för att dess advokat har anlitats på regelrätt sätt av en företrädare för denna enhet. Det räcker inte med att enheten tidigare har registrerats som innehavare av ett gemenskapsvarumärke och att den i denna egenskap har deltagit i förfaranden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), för att den ansökan som ingetts i enhetens namn skall anses uppfylla kraven i artikel 44.

Emellertid betyder inte detta automatiskt att talan i fråga inte kan tas upp till sakprövning. Eftersom namnet på dödsboet syftar på delägarna tillsammans och dessa, i egenskap av fysiska personer, inte har de skyldigheter som föreskrivs i artikel 44.5 i rättegångsreglerna, är det nämligen möjligt att anse talan vara väckt av dödsbodelägarna. Den omständigheten att dessa valde att använda den gemensamma benämningen av dödsboet när de väckte talan påverkar inte frågan huruvida den kan tas upp till sakprövning, eftersom det inte råder några tvivel om vilka personer som agerar under denna gemensamma benämning, och ingen av de övriga parterna i målet heller har något legitimt intresse som utgör hinder för att förstainstansrätten på eget initiativ korrigerar benämningen av sökandeparten i denna dom.

(se punkterna 19–22)

2. I artikel 74 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken föreskrivs att ”i ärenden om relativa registreringshinder [skall] prövningen [inför harmoniseringsbyrån] vara begränsad till vad parterna åberopat och yrkat”.

Denna bestämmelse innebär att byråns undersökning begränsas i två avseenden. Bestämmelsen avser nämligen dels de omständigheter som ligger till grund för byråns beslut, det vill säga de sakförhållanden och bevis på vilka dessa kan grundas, dels den rättsliga grunden för dessa beslut, det vill säga de bestämmelser som den enhet som har att pröva frågan är skyldig att tillämpa. Således kan överklagandenämnden, när den prövar ett överklagande av ett beslut som avslutar ett invändningsförfarande, enbart grunda sitt beslut på de relativa registreringshinder som den berörda parten har åberopat och på de sakförhållanden och bevis som denna part har åberopat och som avser nämnda registreringshinder.

Artikel 74 utesluter dock inte att överklagandenämnden utöver de sakförhållanden som parterna i invändningsförfarandet uttryckligen har åberopat också kan beakta notoriska fakta, det vill säga fakta som det förutsätts att alla känner till eller som det går att få kännedom om med hjälp av allmänt tillgängliga källor.

(se punkterna 27–29)

3. Vid tillämpningen av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, beträffande registreringshinder avseende risken för förväxling mellan två varumärken, utgör undersökningen av likheten mellan de ifrågavarande kännetecknen en grundläggande del av helhetsbedömningen av förväxlingsrisken, och den skall således, liksom helhetsbedömningen, göras i förhållande till målgruppens uppfattning.

(se punkt 53)

4. Avslag på ansökan om registrering av ett varumärke enligt artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 på grund av en risk för förväxling med ett äldre varumärke är motiverat av att en sådan förväxling otillbörligen kan påverka konsumenterna när de väljer mellan olika berörda varor eller tjänster. Vid bedömningen av förväxlingsrisken är det således genomsnittskonsumentens grad av uppmärksamhet när denne förbereder och gör sitt val mellan olika varor och tjänster som ingår i den kategori för vilken varumärket är registrerat som skall beaktas. Den möjlighet att personer tillhörande målgruppen även kan komma i kontakt med dessa varor i situationer där de inte är lika uppmärksamma, hindrar inte att hänsyn tas till att målgruppen är särskilt uppmärksam vid köptillfället.

(se punkt 59)

5. För gemenskapens slutkonsumenter föreligger ingen risk för förväxling av ordmärket PICARO, som enligt ansökan skall registreras som gemenskapsvarumärke för ”Motorfordon och tillhörande delar, bussar” i klass 12 i Niceöverenskommelsen, och ordmärket PICASSO, vilket är registrerat som gemenskapsvarumärke för ”Fordon och farkoster; fortskaffningsmedel för transport till lands, i luften eller på vatten, bilar, bussar, lastbilar, mindre lastbilar, husvagnar, släpfordon” i samma klass. Trots att de varor som de motstående varumärkena avser delvis är identiska och delvis liknar varandra, och trots att de två tecknen liknar varandra visuellt och fonetiskt – den fonetiska likheten är endast ringa – förtar de begreppsmässiga skillnaderna mellan varumärkena nämligen verkan av de visuella och fonetiska likheterna, vilket innebär att likheten mellan varumärkena inte är tillräckligt stor för att målgruppen skall kunna tro att varorna eller tjänsterna i fråga kommer från samma företag, eller i förekommande fall från företag med ekonomiska band.

(se punkterna 51–52, 54, 58 och 62)