Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Överklagande - Grunder - Grund som åberopats mot ett domskäl eller mot skäl till ett beslut som är överflödigt för avgörandet - Verkningslös grund

(EG-stadgan för domstolen, artikel 56 första stycket)

2. Överklagande - Grunder - Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen - Avvisning

(Artikel 225 EG; EG-stadgan för domstolen, artikel 58)

3. Interimistiska åtgärder - Uppskov med verkställigheten - Villkor för beviljande - Allvarlig och irreparabel skada - Orsakssamband mellan påstådd skada och den omtvistade rättsakten

(Artikel 242 EG)

4. Interimistiska åtgärder - Domstolarnas motiveringsskyldighet - Räckvidd

5. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Villkor för beviljande - Allvarlig och irreparabel skada - Fumus boni juris - Ansökan avslås redan på grund av att åtgärderna inte är brådskande - Konsekvenser inom ramen för ett överklagande

(Artikel 242 EG; domstolens rättegångsregler, artikel 83.2; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)

Sammanfattning

1. Grunder som riktats mot överflödiga skäl i förstainstansrättens överklagade domar eller beslut saknar verkan i ett mål om överklagande.

( se punkt 16 )

2. Enligt artikel 225 EG och artikel 58 i EG-stadgan för domstolen får ett överklagande endast avse rättsfrågor. Det kan endast grundas på bristande behörighet hos förstainstansrätten, på rättegångsfel som kränker den överklagandes intressen eller på att förstainstansrätten har åsidosatt gemenskapsrätten. Förstainstansrätten är dels ensam behörig att fastställa de relevanta faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda uppgifterna om dessa omständigheter är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. Domstolen är i princip inte heller behörig att bedöma den bevisning som förstainstansrätten godtagit och använt som stöd för sin fastställelse av de faktiska omständigheterna eller för bedömningen av dessa omständigheter. När de allmänna rättsgrundsatser och processuella regler som är tillämpliga i fråga om bevisbördan och bevisningen har iakttagits, är det endast förstainstansrätten som skall bedöma vilket värde som uppgifterna i målet skall tillmätas.

( se punkt 21 )

3. I ett förfarande om interimistiska åtgärder, i vilket det har ansökts om uppskov med verkställigheten av en institutions rättsakt, är förekomsten av ett orsakssamband mellan den omtvistade rättsakten och den påstådda skadan en omständighet som är av betydelse för bedömningen av om saken är skyndsam. Rätten kan nämligen endast bevilja en ansökan om interimistiska åtgärder, om dessa åtgärder är skyndsamma på det sättet att det är nödvändigt att de beslutas och får rättsverkan redan innan huvudmålet avgörs för att undvika en allvarlig och irreparabel skada för den berörda parten. Interimistiska åtgärder som inte är ägnade att hindra den allvarliga och irreparabla skadan kan än mindre anses vara nödvändiga i det avseendet.

( se punkt 26 )

4. Det kan inte krävas av rättens ordförande att han uttryckligen uttalar sig om samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som åberopats under förfarandet för interimistiska åtgärder. Det är tillräckligt att de skäl han anför, med hänsyn till omständigheterna i det konkreta fallet, vederbörligen motiverar hans beslut och gör det möjligt för domstolen att utöva sin prövningsrätt.

( se punkt 40 )

5. Inom ramen för ett överklagande av ett beslut genom vilket en ansökan om uppskov med verkställighet avslogs på grund av att de begärda åtgärderna inte var brådskande och att det inte prövades huruvida talan omedelbart framstod som faktiskt och rättsligt befogad (fumus boni juris), kan de grunder som avser fumus boni juris, men som inte innebär ett ifrågasättande av bedömningen att de begärda åtgärderna inte är brådskande, inte medföra att det överklagade beslutet helt eller ens delvis upphävs, eftersom villkoren för att bevilja uppskov med verkställighet är kumulativa.

( se punkterna 56-58 )