Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Förfarande – Tidsfrist för väckande av talan – Överklagande – Villkor för delgivning av rättegångshandlingar – Meddelande om delgivning har inte översänts av förstainstansrättens kansli – Försutten frist enligt artikel 44.2 tredje stycket i förstainstansrättens rättegångsregler – Föreligger inte

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 44.2 tredje stycket, 100.2 och 114.1)

2. Förfarande – Åtgärder för processledning – Skriftliga frågor som ställs till parterna – Tvistens utgång påverkas inte automatiskt – Förstainstansrätten är ensam behörig att besluta vilket värde som skall tillmätas de faktiska omständigheterna och bevisningen

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 49, 64 och 65)

3. Överklagande – Grunder – Domstolens kontroll av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Omfattas inte såvida det inte rör sig om missuppfattning

(Artikel 225 EG; domstolens stadga, artikel 58)

4. Förfarande – Förstainstansrättens skyldighet att avgöra en invändning om rättegångshinder när det muntliga förfarandet inletts – Föreligger inte

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 114.1–114.3)

5. Förfarande – Tidsfrist för väckande av talan – Utgången frist – Ursäktligt misstag – Begrepp – Räckvidd

Sammanfattning

1. Det faktum att förstainstansrättens kansli inte översänt ett meddelande om delgivning av en dom eller ett beslut per telefax eller genom annat tekniskt kommunikationsmedel betyder inte att en sökande har försuttit fristen att överklaga och därför automatiskt omfattas av den situation som avses i artikel 44.2 tredje stycket i förstainstansrättens rättegångsregler. I denna bestämmelse föreskrivs nämligen att delgivning skall anses ha skett, då den rekommenderade försändelsen har lämnats in på ett postkontor på den ort där förstainstansrätten har sitt säte. Den senare bestämmelsen är tillämplig endast om mottagaren underlåtit att ange en delgivningsadress i Luxemburg och/eller advokaten eller ombudet samtyckt till att delgivning sker per telefax eller genom annat tekniskt kommunikationsmedel.

(se punkterna 23–23)

2. Det står förstainstansrätten fritt att besluta att ställa skriftliga frågor till parterna. Rätten kan nämligen när som helst under rättegången besluta om sådana åtgärder för processledning och bevisupptagning som avses i artiklarna 64 och 65 i förstainstansrättens rättegångsregler. Att rätten utnyttjar denna möjlighet påverkar emellertid inte automatiskt tvistens utgång, eftersom förstainstansrätten är ensam behörig att besluta vilket värde som skall tillmätas olika faktiska omständigheter och bevisning som tillställts rätten eller som den själv insamlat.

(se punkt 28)

3. Bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen är inte underställd domstolens kontroll inom ramen för ett överklagande, utom då det är uppenbart att förstainstansrätten har missuppfattat dessa omständigheter.

(se punkt 29)

4. Förstainstansrätten kan besluta att avgöra en invändning om rättegångshinder utan att inleda det muntliga förfarandet om den anser att handlingarna i målet innehåller tillräckliga upplysningar. Artikel 114.1–114.3 i förstainstansrättens rättegångshandlingar medför inte någon skyldighet att hålla förhandling.

(se punkt 35)

5. Under särskilda omständigheter kan en enskild åberopa ett ursäktligt misstag för att undgå fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring. Detta gäller särskilt när den institution som antagit rättsakten uppträtt på ett sätt som i sig, eller i stor utsträckning, gett upphov till en godtagbar villfarelse hos en enskild i god tro som visat all den aktsamhet som kan förväntas av en normalt vaksam aktör.

(se artikel 50)