Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Social trygghet för migrerande arbetstagare – Tillämplig lagstiftning – Arbetstagare som är arbetslös i den medlemsstat där han är bosatt efter att ha fullgjort sin obligatoriska militärtjänstgöring i en annan medlemsstat – Behörighetsområdet för lagstiftningen i bosättningsstaten

(Rådets förordning nr 1408/71, artikel 13.2 f)

2. Social trygghet för migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Särskilda kollisionsnormer – Arbetslös som under sin senaste anställning varit bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga medlemsstatens – Begreppet anställning

(Rådets förordning nr 1408/71, artikel 71.1)

3. Social trygghet för migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Lagstiftning enligt vilken det krävs att försäkrings- eller anställningsperioder skall ha fullgjorts för att förmåner skall beviljas – Sammanläggning av försäkringsperioder – Intyg som anger de försäkrings- och anställningsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i en medlemsstat – Bevisvärde för de behöriga institutionerna i andra medlemsstater – Gränser

(Artikel 10 EG; rådets förordning nr 574/72, artikel 80)

4. Social trygghet för migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Särskilda kollisionsnormer – Arbetslös som under sin senaste anställning varit bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga medlemsstatens – Begreppet bosättning

(Rådets förordning nr 1408/71, artikel 71.1)

5. Social trygghet för migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Särskilda kollisionsnormer – Artikel 71.1 b ii i förordning nr 1408/71 – Räckvidd – Allmänna kollisionsnormer tillämpas inte – Villkor – Kontrollen åligger den nationella domstolen

(Rådets förordning nr 1408/71, artikel 71.1 b ii)

6. Social trygghet för migrerande arbetstagare – Gemenskapsbestämmelser – Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet – Arbetstagare i den mening som avses i förordning nr 1408/71 – Begrepp – Person som fullgör sin militärtjänstgöring – Omfattas – Villkor

(Rådets förordning nr 1408/71, artikel 1 a)

7. Social trygghet för migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Lagstiftning enligt vilken det krävs att försäkringsperioder skall ha fullgjorts för att förmåner skall beviljas – Sammanläggning av försäkringsperioder – Beaktande av försäkrings- eller anställningsperioder som en person har fullgjort enligt en annan medlemsstats lagstiftning – Anställningsperioder – Begrepp

(Rådets förordning nr 1408/71, artikel 67.1)

8. Social trygghet för migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Lagstiftning enligt vilken det krävs att försäkringsperioder skall ha fullgjorts för att förmåner skall beviljas – Sammanläggning av försäkringsperioder – Beaktande av försäkrings- eller anställningsperioder som en person har fullgjort enligt en annan medlemsstats lagstiftning – Villkor – Senaste fullgörande av försäkringsperioder i den medlemsstat i vilken ansökan om förmåner görs – Bedömning som det ankommer på den nationella domstolen att göra

(Rådets förordning nr 1408/71, artikel 67.3)

9. Social trygghet för migrerande arbetstagare – Likabehandling – Gäller inte för de särskilda bestämmelserna om arbetslöshetsförmåner som föreskrivs i förordning nr 1408/71

(Rådets förordning nr 1408/71, artiklarna 3 och 67)

Sammanfattning

1. Artikel 13.2 f i rådets förordning nr 1408/71 i uppdaterad version enligt rådets förordning nr 2001/83 i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning nr 2195/91, skall tolkas så att en person som är bosatt i en medlemsstat och som är arbetslös där, efter att ha fullgjort sin obligatoriska militärtjänstgöring i en annan medlemsstat, omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt.

(se punkterna 26 och 41, samt punkt 1 i domslutet)

2. Begreppet anställning i den mening som avses i artikel 71.1 i förordning nr 1408/71, i uppdaterad version enligt förordning nr 2001/83, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 2195/91, en bestämmelse om bestämmande av tillämplig lagstiftning beträffande arbetslöshetsförmåner för en arbetstagare som under sin senaste anställning varit bosatt i annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten, skall tolkas enligt den definition som ges i den nationella lagstiftningen om social trygghet. Med anställning enligt denna bestämmelse avses alltså sådana förhållanden som betraktas som anställning vid tillämpning av lagstiftningen om social trygghet i anställningsstaten.

(se punkt 33)

3. Så länge ett intyg från en behörig institution i denna medlemsstat, med tillämpning av artikel 80 i förordning nr 574/72, som anger de försäkrings- och anställningsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i denna medlemsstat inte återkallats eller förklarats ogiltigt, måste den behöriga institutionen i en annan medlemsstat beakta detta under sammanläggningen av försäkrings- och anställningsperioder. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 10 EG är de behöriga institutionerna emellertid skyldiga att göra en korrekt bedömning av de relevanta omständigheterna, särskilt för att tillämpa reglerna om bestämmande av den tillämpliga lagstiftningen och reglerna om sammanläggning av försäkrings- eller anställningsperioder och, följaktligen, att säkerställa att uppgifterna i intygen är korrekta. Det ankommer alltså på försäkringskassan att ompröva huruvida det var berättigat att utfärda intygen och, i förekommande fall, återkalla dem om det råder tvivel i fråga om de omständigheter som ligger till grund för intygen och huruvida uppgifterna däri är korrekta.

(se punkterna 34 och 36)

4. Med en arbetstagares bosättningsort, i den mening som avses i artikel 71.1 i förordning nr 1408/71, i uppdaterad version enligt förordning nr 2001/83, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 2195/91, en bestämmelse om bestämmande av tillämplig lagstiftning beträffande arbetslöshetsförmåner för en arbetstagare som under sin senaste anställning varit bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten, avses den ort som personen i fråga betraktar som central för sina levnadsbetingelser. I detta sammanhang skall beaktas arbetstagarens familjesituation, anledningen till att han har flyttat samt typen av anställning.

(se punkt 37)

5. Artikel 71.1 b ii i förordning nr 1408/71, i uppdaterad version enligt förordning nr 2001/83, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 2195/91, en bestämmelse om bestämmande av tillämplig lagstiftning beträffande arbetslöshetsförmåner för en arbetstagare som inte är gränsarbetare, som är helt arbetslös och som under sin senaste anställning varit bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den vid den aktuella tidpunkten behöriga statens, skall tolkas så att den utgör en särskild bestämmelse om bestämmandet av tillämplig lagstiftning angående arbetslöshetsförmåner på så sätt att om villkoren för att den skall vara tillämplig är uppfyllda, är det den lagstiftning som föreskrivs i denna artikel som skall tillämpas, och inte de allmänna kollisionsnormerna i den andra avdelningen i nämnda förordning. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida villkoren för att nämnda bestämmelse skall vara tillämplig är uppfyllda.

(se punkt 41, samt punkt 1 i domslutet)

6. Begreppet anställd som används i förordning nr 1408/71, i uppdaterad version enligt förordning nr 2001/83 i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 2195/91, omfattar dessutom varje person som är obligatoriskt eller frivilligt försäkrad, om så bara mot en enda risk, enligt ett allmänt eller särskilt system för social trygghet som anges i artikel 1 a i nämnda förordning, oavsett om ett anställningsförhållande föreligger.

Således skall en person som fullgör sin militärtjänst anses som arbetstagare enligt förordning nr 1408/71 i dess ändrade lydelse då han är försäkrad i den mening som avses i artikel 1 a i denna förordning inom ett system för social trygghet.

(se punkterna 46–47 och 54, samt punkt 2 i domslutet)

7. En obligatorisk militärtjänstgöring som fullgörs i en medlemsstat utgör en fullgjord anställningsperiod enligt lagstiftningen i denna medlemsstat, i den mening som avses i artikel 67.1 i förordning nr 1408/71, i uppdaterad version enligt rådets förordning nr 2001/83, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 2195/91, om den definieras eller erkänns som sådan enligt denna lagstiftning eller behandlas som en sådan och betraktas som likvärdig med en anställningsperiod. Vid sådana förhållanden måste den behöriga institutionen i en annan medlemsstat, enligt vilkens lagstiftning beviljandet av arbetslöshetsförmåner görs beroende av att försäkringsperioder har fullgjorts, beakta dessa vid sammanläggningen av försäkrings- eller anställningsperioder.

(se punkterna 47 och 54, samt punkt 2 i domslutet)

8. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida villkoret i artikel 67.3 i förordning nr 1408/71, i uppdaterad version enligt rådets förordning nr 2001/83, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 2195/91, är uppfyllt, enligt vilket en person som har fullgjort försäkrings- eller anställningsperioder i en medlemsstat endast kan göra gällande dessa perioder för att beviljas arbetslöshetsförmåner i en annan medlemsstat om han senast har fullgjort försäkringsperioder enligt bestämmelserna i den senare medlemsstatens lagstiftning.

I detta hänseende skall en försäkringsperiod betraktas som senast fullgjord i en medlemsstat oavsett om tid har förflutit mellan det att den försäkringsperioden fullgjordes och ansökan om arbetslöshetsförmåner gjordes, om det inte finns någon annan försäkringsperiod i en annan medlemsstat under den mellanliggande perioden.

(se punkterna 52 och 53, samt punkt 2 i domslutet)

9. Artikel 3 i förordning nr 1408/71, i uppdaterad version enligt rådets förordning nr 2001/83, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 2195/91, genom vilken principen om likabehandling inom denna förordnings tillämpningsområde stadfästs, innebär inte att en behörig institution, då den prövar den arbetslöses rätt till arbetslöshetsförmåner, är skyldig att beakta en obligatorisk militärtjänstgöring som fullgjorts i en annan medlemsstat vid beräkningen av fullgjorda försäkringsperioder, trots att detta föreskrivs i lagstiftningen enligt vilken ansökan om förmåner görs, då denna lösning är ett resultat av tillämpningen av artikel 67 i denna förordning, en särskild bestämmelse som reglerar rätten till arbetslöshetsförmåner för en arbetstagare.

(se punkterna 57–58, samt punkt 3 i domslutet)