Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Institutionernas rättsakter — Riktlinjer för samarbete i lagstiftningsfrågor och för öppenhet som har antagits tillsammans med Amerikas förenta stater — En institution som är behörig att anta en sådan rättsakt — Beaktande av kompetensfördelningen och jämvikten mellan institutionerna som fastställts i fördraget på området för den gemensamma handelspolitiken — Riktlinjerna har ej bindande verkan — Saknar relevans — (Artiklarna 133 EG och 300 EG)

2. Internationella avtal — Fastställande av huruvida bindande verkan föreligger — Avgörande kriterium — Partsavsikt — Riktlinjer för samarbete i lagstiftningsfrågor och för öppenhet som har antagits tillsammans med Amerikas förenta stater — Bindande verkan föreligger inte — Påverkan på utövandet av kommissionens initiativrätt — Saknas — (Artikel 300 EG)

Sammanfattning

1. Den omständigheten att en rättsakt, såsom riktlinjerna för samarbete i lagstiftningsfrågor och för öppenhet som har antagits tillsammans med Amerikas förenta stater, inte har bindande verkan är inte tillräcklig för att tilldela kommissionen behörighet att anta sådana rättsakter. För fastställandet av villkor för antagandet av en sådan rättsakt krävs, eftersom det i förevarande fall rör sig om en rättsakt som är avsedd att minska risken för spänningar på grund av förekomsten av tekniska hinder för handel med varor, att hänsyn tas till fördelningen av behörighet och jämvikten mellan institutionerna som föreskrivs i fördraget på området för den gemensamma handelspolitiken.

(se punkt 40)

2. Vid fastställandet av huruvida en rättsakt, såsom riktlinjerna för samarbete i lagstiftningsfrågor och för öppenhet som har antagits tillsammans med Amerikas förenta stater, har bindande verkan är partsavsikten i princip det avgörande kriteriet. Denna avsikt framgår tydligt av själva ordalydelsen i riktlinjerna. I punkt 7 i riktlinjerna anges nämligen att nämnda handling har till syfte att fastställa riktlinjer som lagstiftarna från Förenta staternas regering och kommissionens avdelningar ”har för avsikt att tillämpa fakultativt”. Det följer av ovannämnda precisering att parterna, vid antagandet av dessa riktlinjer, inte hade för avsikt att ingå ett avtal som medför rättsligt bindande förpliktelser. Härav följer att riktlinjerna inte utgör ett bindande avtal och således inte omfattas av artikel 300 EG.

Eftersom riktlinjerna inte är bindande kan de inte innebära förpliktelser för kommissionen när den utövar sin initiativrätt inom ramen för gemenskapens lagstiftningsförfarande. Endast den omständigheten att en rättsakt såsom nämnda riktlinjer medför möjligheter att dessförinnan inhämta synpunkter och information som anses vara nödvändig innan förslaget läggs fram innebär inte att utövandet av kommissionens initiativrätt påverkas.

(se punkterna 42, 43, 45, 50 och 51)