Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Transport – Vägtransport – Bestämmelser om socialpolitik och om vägtrafiksäkerhet – Direktiv 2002/15 om arbetstidens förläggning – Rättslig grund

(Artikel 71.1 c och 71.1 d EG; Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15)

2. Gemenskapsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Rätten att fritt utöva yrkesverksamhet – Restriktioner – Villkor – Direktiv 2002/15 om arbetstidens förläggning – Bestämmelser som avser förare som är egenföretagare – Bestämmelser som är motiverade av allmänintresset av vägtrafiksäkerhet – Nämnda princip har inte åsidosatts

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15)

3. Transport – Vägtransport – Bestämmelser om socialpolitik och om vägtrafiksäkerhet – Direktiv 2002/15 om arbetstidens förläggning – Olika bestämmelser för anställda förare och för förare som är egenföretagare – Åsidosättande av likabehandlingsprincipen – Föreligger inte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15)

4. Transport – Vägtransport – Bestämmelser om socialpolitik och om vägtrafiksäkerhet – Direktiv 2002/15 om arbetstidens förläggning – Bestämmelser som avser förare som är egenföretagare och som inte utgör ett hinder för tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag – Artikel 137.2 EG har inte åsidosatts

(Artikel 137.2 första stycket andra meningen EG; Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15)

Sammanfattning

1. De regler om arbetstiden för förare som är egenföretagare som finns i direktiv 2002/15 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter har ett vägtrafiksäkerhetssyfte, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 71.1 c EG. I dessa regler föreskrivs nämligen vissa bestämmelser som syftar till att hålla veckoarbetstiden för förare som är egenföretagare inom rimliga gränser vad gäller verksamhet som kan påverka förarnas körning på grund av att de blir trötta, och att föreskriva minimiviloperioder för sådana förare. Bestämmelserna syftar således otvetydigt till att förbättra vägtrafiksäkerheten, vilken kan äventyras inte bara av för långa körperioder utan även av en överdriven ackumulation av annan verksamhet än körning.

Sådana bestämmelser kan vidare endast bidra till att undanröja sådana skillnader som väsentligen kan snedvrida konkurrensvillkoren i transportsektorn och är således lämpliga för att upprätta en gemensam transportpolitik i den mening som avses i artikel 71.1 d EG.

(se punkterna 33, 34 och 40)

2. Rätten att fritt utöva yrkesverksamhet utgör del av de allmänna gemenskapsrättsliga principerna. Samma sak gäller näringsfriheten, som sammanfaller med rätten att fritt utöva yrkesverksamhet. Dessa friheter framstår emellertid inte som absoluta rättigheter, utan måste bedömas i förhållande till deras funktion i samhället. Begränsningar av dessa friheter kan således göras, under förutsättning att de motsvarar syften av allmänintresse och inte utgör ett oproportionerligt och oacceptabelt ingripande, i förhållande till det eftersträvade målet, som påverkar själva innehållet i de därmed garanterade friheterna.

Med hänsyn till det stora utrymme att företa skönsmässiga bedömningar som gemenskapslagstiftaren har när det gäller att anta lämpliga bestämmelser inom ramen för en gemensam transportpolitik, har den haft fog för att anse att bestämmelser, som dem som föreskrivs i direktiv 2002/15 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter, som syftar till att reglera den tid som förare som är egenföretagare använder för verksamhet som direkt hänger samman med vägtransporter utgör lämpliga och rimliga åtgärder med hänsyn till vägtrafiksäkerhetssyftet, utan att friheten för dessa förare att organisera det allmänna arbetet som egenföretagare på det sätt de önskar därmed inskränks.

(se punkterna 51, 52, 56 och 58)

3. Direktiv 2002/15 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter åsidosätter inte icke-diskrimineringsprincipen i den del det i direktivet föreskrivs olika bestämmelser för förare som är egenföretagare och för anställda förare, vilka befinner sig i olika situationer. De förare som är egenföretagare måste nämligen utöver verksamhet som direkt hänger samman med vägtransport ägna sig åt allmänt administrativt arbete, vilket anställda förare inte behöver göra, och detta har beaktats i direktivet i fråga om de bestämmelser som rör förare som är egenföretagare.

(se punkterna 65 och 66)

4. Artikel 137.2 första stycket andra meningen EG innebär att små och medelstora företags särskilda ekonomiska intressen skall beaktas vid antagandet av bestämmelser som omfattas av artikel 137.1 första strecksatsen EG, men den utgör inte hinder för att dessa företag blir föremål för betungande åtgärder.

De regler om arbetstiden för förare som är egenföretagare som finns i direktiv 2002/15 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter kan således inte anses strida mot denna artikel. Dessa regler är nämligen resultatet av ett balanserat hänsynstagande av dels vägtrafiksäkerhetssyftet, dels den särskilda ställningen för en förare som är egenföretagare som hänger samman med det allmänna administrativa arbetet i företaget, utan att reglerna innefattar betungande åtgärder som kan hindra tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.

(se punkterna 72 och 73)