Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Begäran som syftar till att ålägga en medlemsstat att vidta bestämda åtgärder – Avvisning

(Artikel 226 EG)

2. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställande under det administrativa förfarandet

(Artikel 226 EG)

3. Europeiska gemenskapernas egna medel – Medlemsstaternas fastställelse och tillhandahållande

(Artikel 10 EG; rådets förordning nr 1552/89, artiklarna 6.2 b och 17)

4. Medlemsstater – Skyldigheter – Uppgift att övervaka som anförtrotts kommissionen – Medlemsstaternas plikt – Samarbete vid utredningar av fördragsbrott

(Artiklarna 10 EG och 226 EG; rådets förordning nr 1552/89, artikel 18)

Sammanfattning

1. En talan som väcks enligt artikel 226 EG syftar till att domstolen skall fastställa att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten. Om ett sådant fördragsbrott fastställs föreligga är den aktuella medlemsstaten, enligt artikel 228 EG, skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom. Domstolen kan däremot inte förplikta denna stat att vidta vissa bestämda åtgärder. Domstolen kan således inte i en talan om fördragsbrott uttala sig om de grunder som framförs till stöd för yrkanden som avser att domstolen skall förplikta en medlemsstat att betala in en viss summa på ett konto, tillhandahålla upplysningar angående vissa belopp och överföringar samt betala dröjsmålsränta.

(se punkterna 44 och 45)

2. Föremålet för talan avgränsas av kommissionens formella underrättelse till den berörda medlemsstaten och dess efterföljande motiverade yttrande enligt artikel 226 EG, och får därefter inte utvidgas. Möjligheten för den berörda medlemsstaten att inkomma med sina synpunkter utgör nämligen, även om staten väljer att inte använda sig av den, en i fördraget avsedd väsentlig garanti, och iakttagandet härav är ett viktigt formellt krav för ett korrekt genomförande av förfarandet vid fastställelse av att en medlemsstat gjort sig skyldig till fördragsbrott. Det kan emellertid inte krävas att det i samtliga fall måste råda fullständig överensstämmelse mellan den formella underrättelsen, det motiverade yttrandet och yrkandena i ansökan till domstolen, under förutsättning att föremålet för talan inte har utvidgats eller ändrats utan tvärtom enbart har inskränkts.

(se punkterna 47 och 48)

3. En medlemsstats ensidiga beslut att skjuta upp rättsliga indrivningsförfaranden av fastställda anspråk för TIR‑carneter mot de garanterande sammanslutningar som avses i artikel 8 i Tullkonventionen om internationell handel med TIR-carneter, ingå avtal om uppskov med betalning med de sistnämnda och därför redovisa dessa anspråk, som slutligt fastställts, i den separata bokföring (B-bokföring) som avses i artikel 6.2 b i förordning nr 1552/89 om genomförande av beslut 88/376/EEG om systemet för gemenskapernas egna medel i stället för i A‑bokföringen, upp till det högsta belopp för vilket säkerhet har ställts inom ramen för TIR-systemet, utan att de garanterande sammanslutningarna har ifrågasatt fordringarna inom den föreskrivna fristen, som kan komma att ändras sedan tvisten lösts, och trots kommissionens invändningar, strider mot den skyldighet som medlemsstaterna har enligt artikel 17.1 i nämnda förordning, att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att gemenskapens egna medel tillhandahålls kommissionen enligt denna förordning.

(se punkterna 76, 83, 86, 87, 89 och 99 samt domslutet)

4. Enligt artikel 10 EG är medlemsstaterna skyldiga att medverka lojalt när det gäller kommissionens undersökningar enligt artikel 226 EG, och att tillhandahålla den alla de upplysningar den begär i det sammanhanget.

När det gäller skyldigheten för medlemsstaterna att i lojalt samarbete med kommissionen vidta åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om fastställande av eventuella egna medel, följer särskilt av denna skyldighet, som beträffande kontrollåtgärder närmare fastställs i artikel 18 i förordning nr 1552/89 om genomförande av beslut 88/376/EEG om systemet för gemenskapernas egna medel, att, eftersom kommissionen i stor utsträckning är beroende av uppgifter från den berörda medlemsstaten, medlemsstaten måste ge kommissionen tillgång till bevismaterial och andra relevanta handlingar, på rimliga villkor, för att denna institution skall kunna fastställa om och, i förekommande fall, i vilken utsträckning de berörda beloppen avser gemenskapernas egna medel.

(se punkterna 93 och 94)