Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Gemenskapernas egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Hänskjutande till kommissionen av ett ärende angående ansökan om återbetalning – De upplysningar som den nationella myndigheten har lämnat är otillräckliga – Begäran om kompletterande upplysningar – Förlängning av den frist som är tillämplig på kommissionens beslut – Villkor – Att nämnda upplysningar kan ha betydelse för beslutet – Kommissionens skyldighet att ta ställning till samtliga relevanta sakuppgifter

(Kommissionens förordning nr 2454/93, artiklarna 905.2 tredje stycket och 907 andra stycket)

2. Gemenskapernas egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Skälighetsklausul införd genom artikel 905 i förordning nr 2454/93 – Räckvidd – Kommissionens beslutsbefogenhet – Villkoren för hur denna befogenhet får utnyttjas – ”Särskild situation” – Begrepp – Stöld av varor under transporten – Omfattas inte

(Kommissionens förordning nr 2913/92, artikel 239; kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 905)

Sammanfattning

1. När ett ärende angående en ansökan om återbetalning av tull, vilken grundas på att det föreligger en särskild situation i den mening som avses i artikel 239 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, hänskjuts till kommissionen av tullmyndigheterna i en medlemsstat och det visar sig att de lämnade upplysningarna inte är tillräckliga för att kommissionen skall kunna fatta beslut i ärendet i fråga, med fullständig kännedom om fakta, får kommissionen begära kompletterande upplysningar enligt artikel 905.2 tredje stycket i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för tullkodexen.

För att fastställa huruvida en sådan begäran har medfört en giltig förlängning – enligt artikel 907 andra stycket i tillämpningsförordningen – av den frist inom vilken kommissionen skall pröva återbetalningsansökan, måste det undersökas huruvida de upplysningar som efterfrågades i denna begäran kunde ha en inverkan på kommissionens prövning. I detta avseende är kommissionen skyldig att ta ställning till samtliga relevanta sakuppgifter vid sin bedömning av om omständigheterna i ett konkret fall ger upphov till en särskild situation.

(se punkterna 37–39)

2. Artikel 905 i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, där regeln i artikel 239 i tullkodexen om återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar klargörs och utvecklas, utgör en generalklausul grundad på skälighet, som särskilt är avsedd att täcka undantagssituationer som inte kan hänföras till något av de fall som avses i artiklarna 900–904 i tillämpningsförordningen. Två kumulativa villkor måste vara uppfyllda för att återbetalning av importtull skall kunna ske. För det första skall det föreligga en särskild situation och för det andra får den berörde inte ha förfarit uppenbart vårdslöst eller vilseledande. Följaktligen är det tillräckligt att ett av dessa villkor inte är uppfyllt för att ansökan om återbetalning av tull skall avslås.

Kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fattar ett beslut med tillämpning av denna generalklausul grundad på skälighet. Dessutom kan återbetalning eller eftergift av importtull endast beviljas på vissa villkor och i särskilt angivna fall, och dessa åtgärder utgör undantag från den normala ordningen för import och export. Härav följer att bestämmelserna om återbetalning eller eftergift av tull skall tolkas snävt.

Omständigheter som kan utgöra en särskild situation i den mening som avses i artikel 905 i tillämpningsförordningen föreligger således när det mot bakgrund av de skälighetshänsyn som ligger till grund för artikel 239 i tullkodexen har fastställts att det finns faktorer som försätter sökanden i en undantagssituation jämfört med övriga aktörer som bedriver samma verksamhet. Stöld av varor under transporten måste emellertid anses vara en av de skador som är vanligast förekommande, mot vilka näringsidkarna vanligtvis är försäkrade, i synnerhet de som är specialiserade på transport av så kallade riskfyllda varor, eftersom dessa är belagda med höga skatter.

(se punkterna 52–53, 55–56 och 65)